En viss typ av multiresistent bakterie är vanlig i grisbesättningar i flera länder. För att skydda svenska grisar från smitta behövs förebyggande insatser, menar forskare.
Vikten av att skydda lantbrukets djur mot smittsamma sjukdomar är ett högaktuellt ämne i Sverige, där det pågår ett intensivt arbete för att få stopp på ett utbrott av afrikansk svinpest.
Men det finns också andra smittor som kan drabba grisar. Ett exempel är multiresistenta bakterier som kan stå emot flera antibiotikaläkemedel.
Bland dessa utmärker sig LA-MRSA, Livestock-Associated meticillinresistent Staphylococcus aureus, med sin förmåga att anpassa sig till djur.
I många länder har denna bakterie blivit vanlig i grisbesättningar, men Sverige är hittills förskonat.
Ett sätt att förhindra framtida smittspridning och skydda djurhållare i Sverige är att införa en nationell kontrollstrategi. Det menar forskaren Krista Tuominen som undersökt förutsättningarna för en sådan strategi i en avhandling.
– I Sverige screenas det inte rutinmässigt för LA-MRSA, och smittade grisar uppvisar oftast inte några symptom. Det innebär att det kan ta lång tid innan det upptäcks att LA-MRSA har fått fäste i en besättning, säger Krista Tuominen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Bakterien kan infektera både djur och människor
LA-MRSA-bakterier hittades ursprungligen hos grisar, men de kan även infektera människor. Störst är risken för människor som har nära kontakt med grisar, till exempel djurhållare, veterinärer, veterinärstudenter och deras familjer.
Grisar blir vanligtvis inte sjuka av dessa bakterier, och inte heller människor, om de är friska i övrigt.
Däremot kan bakterien utgöra ett hot inom sjukvården, då patienter som till exempel har nedsatt immunförsvar riskerar att få mycket allvarliga komplikationer till följd av LA-MRSA-infektion.
Modeller simulerar åtgärder
I sina studier har Krista Tuominen använt avancerade simuleringsmodeller för att analysera hur effektiva en rad olika insatser kan vara mot LA-MRSA i svenska grisbesättningar. Modellerna imiterar smittspridning under olika förhållanden. Det har dels handlat om förebyggande åtgärder som minskar risken för att få in smittan i en besättning, dels vad man kan göra för att bli av med smittan i en infekterad besättning.
– Vi har byggt en matematisk modell som så långt som möjligt imiterar en medelstor gård med integrerad grisproduktion, det vill säga en gård som har både egna suggor och slaktsvinsuppfödning, säger Krista Tuominen.
Resultatet visar att det är svårt att utrota bakterien när den väl har blivit utbredd i en grisbesättning.
– Man får räkna med minst 300 dagar innan smittan är helt borta vid integrerad grisuppfödning, och då krävs en rad kombinerade åtgärder.
Test och karantän
Förebyggande åtgärder är därför av största vikt för att förhindra smittspridning, menar Krista Tuominen. Tidig upptäckt och tillämpning av flera kontrollåtgärder, särskilt under sjukdomsspridningens tidiga skede, ökar möjligheten till utrotning.
Ett sätt att minska risken att få in en smitta är att testa alla nya gyltor, det vill säga unga suggor, som tas in utifrån och sätta dem i karantän. Andra exempel på förebyggande åtgärder är att byta kläder mellan besök eller arbete i olika stallbyggnader. Det är också viktigt att rengöra och desinficera stallarna noggrant.
Avhandlingen visar också att det är stor skillnad på hur länge bakterierna överlever på olika material. Bland annat överlever de längre på plast än på stål och betong.
Det kan vara svårt att motivera lantbrukare att vidta frivilliga kontrollåtgärder eftersom LA-MRSA vanligtvis inte orsakar produktionsförluster eller sjukdom hos grisarna. Enligt intervjuer som gjordes i avhandlingen uppgav dock uppfödare att de var villiga att genomföra åtgärder för sjukdomsbekämpning, bara de är bevisat effektiva.
Avhandling:
Theoretical modelling of LA-MRSA in Swedish pig production, Sveriges lantbruksuniversitet.
Kontakt:
Krista Tuominen, doktorand vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, krista.tuominen@slu.se
