Osäkra hyreskontrakt och trångboddhet. För många flyktingar är vägen till en egen bostad i Sverige kantad av utmaningar, visar en avhandling.
Bostadssituationen för människor som sökte asyl och beviljades uppehållstillstånd under flyktingkrisen 2015 var svår. Det visar en avhandling där nyanlända personer följts under deras första år i Sverige.
– Det pratas ofta om bostadsbrist, men det handlar snarare om en brist på bostäder till personer med låga inkomster och en bostadsojämlikhet, säger Mikaela Herbert som är doktorand i urbana studier vid Malmö universitet.
Under ett par års tid följde och intervjuade hon 25 personer från Syrien. Fokus för studien är hur dessa människor försökt få tak över huvudet efter den allra första placeringen på ett flyktingboende. Studien undersöker hur de navigerat sig fram på en svår bostadsmarknad, där det också finns politisk styrning av boende och bosättning för asylsökande och nyanlända.
Osäkra kontrakt
Resultatet visar att vägarna fram till tak över huvudet kan beskrivas som kaotiska. Folk har fått flytta in och ut ur olika, ofta trångbodda hushållsformer och påfallande ofta med osäkra kontraktsförhållanden.
– De hamnar i en prekär bostadssituation. De informella vägarna är helt avgörande och normaliserade. Man tar ett dyrt svartkontrakt och ställer sig samtidigt i bostadskö, säger Mikaela Herbert
Hon har också analyserat olika policydokument, bland annat bosättningslagen och förändringarna av villkoren för EBO, eget boende för asylsökande. Lagstiftningen syftar till att styra människors bosättningsmönster i högre grad än tidigare, men studien visar att människor inte är passiva mottagare av dessa riktlinjer. De utvecklar sina egna strategier.
– Det är ändå tydligt att människorna jag träffat ofta gjort överväganden efter vilka behov de haft. De har till exempel flyttat för att påskynda etableringsprocessen, till platser där de kan få tag i arbete eller bostad, har ett socialt nätverk eller där livet kan bli sig mera likt igen. Att de använt olika taktiker för att ordna bostad där de behoven bättre har kunnat tillgodoses, säger Mikaela Herbert.
Många lyckas efter några år
Efter två-tre ”hundår”, där de kanske bott trångt i tredje hand till ett överpris på en svart marknad, har många trots allt lyckats hitta en bostad. Det har skett genom att de börjat studera, fått ett arbete eller via socialtjänstens insatser.
Mikaela Herbert menar att ojämlikheten på bostadsmarknaden blev skriande uppenbar under flyktingkrisen. Det bostadspolitiska systemet är visserligen inte rustat för sådana situationer, men ojämlikheten och bristen på bostäder för hushåll med låga inkomster har mer komplexa orsaker.
– Sedan 1990-talet har det blivit allt svårare för låginkomsttagare att hitta en bostad, säger Mikaela Herbert.
Hon hoppas att forskningen ska bidra till att nyansera och fördjupa förståelsen av bostadsojämlikhetens konsekvenser och till ett perspektivskifte på hur bostadsmarknaden fungerar för människor i svåra situationer.
Avhandling:
Vindlande vägar i bostadsojämlikhetens Sverige: berättelser om marknadspraktiker, flyktingplaceringspolitik och bostadsprekaritet, Malmö universitet.
