Genom tusentals år har våtmarker längs Norrlands kust blivit viktiga miljöer för att lagra kol. Men hur har myrarnas värld vuxit fram? En avhandling har undersökt ett långsamt recept med många ingredienser.
Myrar är effektiva miljöer för att lagra kol och andra ämnen i marken. Globalt har tillväxten av torv efter den senaste istiden haft en avkylande effekt på klimatet. Det beror på att torv binder kol som annars skulle finnas i atmosfären som koldioxid.
Myrarnas ekologiska funktion har studerats i över hundra år i Sverige, men man vet mindre om hur geografin påverkar processer som styr uppkomst och tillväxt av myrar.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu kartlagt utvecklingen av myrar som breder ut sig längs den norrländska kusten. De har bildats i takt med att inlandsisen smält och landhöjningen successivt skapat nya landområden. Det gör att forskare med säkerhet kan åldersbestämma dem.
– Det handlar i första hand om myrar på platser där det aldrig vare sig har varit en sjö eller en skog. Direkt som landet stiger ur havet bildas en myr där och det är det som möjliggör att vi kan se hur myrarna utvecklas över tid. Vid kusten hittar man väldigt unga myrar och mot inlandet blir de äldre. Så utan en kol-14-datering kan vi anta deras ålder sett till hur högt över havsytan de ligger, säger forskaren Betty Ehnvall som skrivit avhandlingen.
Så gjordes undersökningen
Myrlandskapet har kartlagts genom en kombination av höjd- och markinformation från Lantmäteriet med ny markfuktighetsdata som tagits fram av SLU.
Från blöta till torra områden
Hon har sett att myrbildning i första hand sker i blötare områden, men över tusentals år breder myrarna ut sig även i torrare områden. Resultaten visar ett liknande mönster från Haparanda i norr till Nordmaling i söder.
– Målet var att skala upp olika myregenskaper till hela skogslandskapet. Vi kan visa på tydliga förändringar över tid beroende på hur myrarna ligger i landskapet och på deras tillrinningsområden runt omkring, säger Betty Ehnvall.
– Det finns många antaganden kring hur nordliga myrar utvecklas och med våra resultat kan vi visa på komplexiteten. De kan därför användas för att förbättra modeller som beskriver utvecklingen av den typen av myrar, fortsätter hon.
Myrar hittar sin kolbindande kraft
Fukt, ålder, vegetation, vattentillrinning och landskapets form påverkar hur myrarna till sist ser ut och fungerar. Med hjälp av torvprover från cirka 60 myrar i ett område runt Sävar norr om Umeå har Betty Ehnvall kunnat se hur alla dessa faktorer gör avtryck i myrarnas ekologiska och kolbindande funktion.
Studien visar också att myrar fortsätter att samla på sig mer torv och kol ju äldre de blir. Det går också att se att de mer näringsrika myrarna, med hög takt av torvbildning, inte får ett större torvdjup än andra.
Snarare kan forskarna se hur myrar i gynnsamma, blöta områden, når sin maximala utbredning inom ett par tusen år. På torrare platser fortsätter däremot myrområden att växa i tusentals år till.
Betty Ehnvall samlade in hundratals prover under två månader. Hon vittnar om en mycket komplex och föränderlig vegetation. På en och samma myr kan den ena kvadratmetern vara helt olik nästa.
– Jag har provtagit myrar från kant till kant för att täcka variationen i vegetation, hydrologi och torvkemi inom myrarna. På ett ställe kommer typiska skogsarter in, sedan är det mest vitmossa och några köttätande sileshår. Och så plötsligt står man på ett gungfly och känner vattenrörelserna under sig, säger Betty Ehnvall.
Läs mer: Därför går återställning av våtmarker långsamt
Avhandling:
Catchment controls on mire properties in the post-glacial landscape , Sveriges lantbruksuniversitet,
Kontakt:
Betty Ehnvall, forskare vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, betty.ehnvall@slu.se
