Den som utsätts för fysisk smärta upplever mindre smärta om det är en kvinna som frågar om smärtan, jämfört med om det är en man som frågar. Det framgår av forskning från Lunds universitet.
Smärtupplevelser är komplexa och påverkas av fysiologiska, psykologiska och sociala faktorer. Till komplexiteten kan nu läggas nya forskningsresultat i en avhandling från Lunds universitet.
Mindre smärta hos män när kvinna frågade
I en första studie i avhandlingen ingick friska, frivilliga forskningspersoner som fick en kort laserpuls i hålfoten. Där framträdde en bild som överraskade forskarna: Det krävdes mer smärtstimulering innan män uppgav för en kvinnlig undersökare att ”det gör ont”.
Resultaten inspirerade till en uppföljande studie. Nu fick forskningspersonerna i handen en liten dosa, som när en knapp trycks in avger svag elektrisk ström. Deltagarna skulle släppa knappen när de kände smärta. Tester genomfördes två gånger, en gång med en kvinnlig undersökare och en gång med en manlig. Båda var neutralt klädda i sjukvårdskläder och höll sig till ett manus för att undvika annan interaktion som skulle kunna påverka situationen.
Syntes även hos kvinnor
Precis som i den första studien krävdes kraftigare stimulering för att framkalla samma skattade smärta med en kvinnlig undersökare än med en manlig. Intressant nog syntes det hos båda könen. Det vill säga, både män och kvinnor uppgav lägre smärta om det var en kvinna som frågade dem om smärtan.
I en tredje studie undersöktes 245 nyopererade människor vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. En kvinnlig och en manlig undersökare frågade ut patienterna om deras smärta strax efter en operation. Det var ungefär en kvart mellan utfrågningarna med en jämn fördelning av vilken undersökare som började.
– Vi kunde delvis bekräfta våra tidigare resultat även här. Män, men inte kvinnor, hade mindre ont när de frågades ut av en kvinna, säger Anna Sellgren Engskov, författare till avhandlingen och specialistläkare i anestesiologi och intensivvård.
Skillnaderna var ganska små och har sannolikt ingen betydelse på gruppnivå, fortsätter Anna Sellgren Engskov.
– Men för den enskilda patienten kan det spela roll, speciellt med tanke på att skillnaderna i smärta var som störst när det gjorde så pass ont att patienterna började be om smärtlindring.
Empati hos kvinnor kan spela in
Det finns internationell forskning om kvinnors högre empatiska förmåga i smärtsammanhang. Förmågan kan kopplas till tyst kommunikation, med fler leenden och mer direkt ögonkontakt. Det skulle kunna vara en sak som förklarar skillnaderna, enligt Anna Sellgren Engskov.
Menar du faktiskt empatiskt beteende hos kvinnor i studierna eller att människor förväntar sig högre empati hos kvinnor?
– Mitt resonemang går ut på att kvinnor rent faktiskt har en högre empatisk utstrålning som kan komma till uttryck speciellt i en lugn miljö och främja den icke-verbala kommunikationen i form av fler leenden och mer direkt ögonkontakt med positiv effekt på smärtupplevelsen som följd.
Men det skulle också kunna handla om sociala förväntningar baserade på uppfattningar av kön, säger Anna Sellgren Engskov.
– Man kan spekulera kring om det är så att män generellt inte vill visa sig svaga inför en kvinnlig undersökare. I en av studierna var det bara män som uppgav mindre smärta i relation till kvinnliga utfrågare. Å andra sidan försökte vi skala bort sådant som kunde framhäva traditionella könsroller genom att undersökarna var klädda i könsneutrala sjukhuskläder och läste upp instruktioner från ett manuskript.
Läs också: Så ska AI minska långvarig smärta
Text: Lunds universitet och forskning.se
Avhandling:
Perception of nociceptive pain. Perspectives on induction, evaluation and gender, Lunds universitet.
Kontakt:
Anna Sellgren Engskov, doktorand i forskargruppen för Anestesiologi och intensivvård, Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet
anna.sellgren_engskov@med.lu.se
Om smärta och avhandlingen
Nociceptiv smärta, som det handlar om i avhandlingen, är den vanligaste typen av smärta och uppstår vid en vävnadsskada i huden. Skadan, som inte behöver vara synlig för ögat, aktiverar hudens smärtreceptorer och skickar smärtsignaler till ryggmärgen, som är en del av det centrala nervsystemet. Signalerna når olika delar av hjärnan och därmed blir man medveten om smärtan, man tolkar smärtan och kopplar den till sådant som oro, ångest och stress. Genom att det autonoma nervsystemet samtidigt kopplas in visar sig smärtan även som exempelvis ökad puls, högre blodtryck och snabbare andning.
De nociceptiva smärtsignalerna orsakar två typer av smärta: En snabb, välavgränsad och skarp varningssmärta som går via A-deltafibrer (Aδ), och en långsammare, diffus och dunkande/molande via C-fibrer. Aδ-smärta föregår alltid C-smärta, men C-smärta kan upplevas även utan föregående Aδ-smärta.
I avhandlingen undersöktes bland annat hur forskningspersonerna via laserpulsar/elektrisk stimulering upplevde A-deltasmärta respektive C-smärta. Den upplevda smärttröskeln skattades på en visuell analog skala, VAS, med en så kallad VAS-sticka. Forskarna fann att en kort laserpuls kan utlösa C-smärta utan föregående Aδ-smärta, eftersom C-smärta uppkommer vid svagare uppvärmning av huden än Aδ-smärta. C-smärta kan alltså uppträda ensamt.
Dessutom undersöktes möjligheten till en mer nyanserad bild av patienternas smärta. Undersökarna bad patienterna att på ett helt fritt sätt, med egna ord, beskriva sin smärta. Vissa ord, som stickande, huggande eller skärande, beskriver den snabba Aδ-smärtan, medan ord som molande eller brännande istället beskriver den långsammare C-smärtan. De som beskrev Aδ-smärta visade sig uppleva starkare smärta än de som satte ord på C-smärta, vilket öppnar upp för möjligheten att använda smärtbeskrivningar för att snabbt få en uppfattning om hur ont patienter har.
Källa: Lunds universitet
