Anlagda våtmarker kan bidra till att skydda både människor och natur från konsekvenser av övergödning. Det visar forskning.
Övergödning påverkar många sjöar, floder och kustnära havsområden. Det leder bland annat till giftiga algblomningar som kan vara är skadliga för både djur och människor.
Josefin Nilsson vid Högskolan i Halmstad har skrivit en avhandling om så kallad kväveavskiljning i anlagda våtmarker.
Kväveavskiljning är viktigt för att minska, eller ta bort, överskott av kväveföreningar som kan finnas i vattenmiljöer och orsaka övergödning.
Överskott av kväve kan minska
Avhandlingen handlar till exempel om vilken vegetationstyp som bör planteras, var våtmarker bör placeras och hur de bör utformas för att gynna kväveavskiljningen.
– Jag har också undersökt hur kväveavskiljningen påverkas av att klimatförhållanden förändras, samt när växter skördas och flytande våtmarker – flytande plattformar planterade med vass – installeras. Målet med avhandlingen var att öka kunskapen om kväveavskiljning så att framtida våtmarker i ännu större utsträckning kan bidra till att skydda våra värdefulla vattenresurser, säger Josefin Nilsson.
Jordbruket bidrar mycket till övergödning på grund av användning av industriellt producerat gödningsmedel. Det leder till att kväve läcker ut i den omgivande miljön och transporteras vidare från åkermark till hav.
– Anlagda våtmarker, det vill säga konstgjorda våtmarker i jordbrukslandskapet, kan minska kvävetransporterna genom att avskilja kvävet från vattnet. Våtmarker kan alltså bidra till att minska övergödningen och på så sätt skydda både människor och natur, säger Josefin Nilsson.
Hon lyfter också fram att att placering och utformning av våtmarkerna är viktigt.
– Våtmarker bör placeras nedströms från gödslade åkrar, där så mycket avrinning från jordbruksmark som möjligt kan fångas upp. En avlång form på våtmarken, med maximalt avstånd mellan inflöde och utflöde, leder till en mer effektiv kväveavskiljning.
Fler våtmarker behövs
Hög kväveavskiljning kan även uppnås snabbt genom att så kallad övervattensvegetation, till exempel vass, planteras i nyligen anlagda våtmarker.
Även oplanterade våtmarker kan bidra till att minska mängden kväve efter en viss tid. I kraftigt övervuxna våtmarker kan dock kväveavskiljningen behöva förbättras, till exempel genom växtskörd och flytande våtmarker.
Trots klimatförändringar verkar våtmarker behålla sin funktion.
– Den årliga kväveavskiljningen kan fortsätta att vara hög trots torra somrar, förutsatt att våtmarkerna är korrekt placerade, utformade och tar emot stora mängder kväverikt vatten under vintrar, säger Josefin Nilsson och fortsätter:
– Även i våtmarker som är designade för att buffra vattenflöden och minska översvämningar kan effektiv kväveavskiljning uppnås, men för att på bästa sätt gynna både kväveavskiljning och leverans av andra ekosystemtjänster behövs hela landskap med flera våtmarker.
Läs mer: Därför går återställningen av våtmarker långsamt
Avhandling:
Nitrogen Removal in Created Wetlands: Considerations – Challenges – Possibilities, Uppsala universitet.
Kontakt:
Josefin Nilsson, doktor i limnologi och forskningsingenjör vid Högskolan i Halmstad, josefin.nilsson@hh.se
