Lodjuren var länge hotade, men har lyckats komma tillbaka till södra Sverige. De har samtidigt behållit kontakten med lodjur i andra områden, något som minskar risken för inavel. Kattdjurets återkomst är en framgångshistoria, menar forskaren bakom en avhandling.
Den eurasiska lodjuret jagades till utrotningens brant i början av 1900-talet, men har lyckats etablera sig igen i Sverige. I dag finns cirka 1200-1600 lodjur i hela landet.
De stora kattdjuren har även lyckats återhämta sig i södra Sverige. Här fanns så sent som 2003 ingen fast population, men under vintern 2021-2022 noterades över 340 lodjur. Det är mer än dubbelt så många som förvaltningens miniminivå för regionen, som sträcker sig söderut från Mälaren och Vättern.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu studerat lodjurens resa tillbaka till sitt tidigare utbredningsområde – något som inneburit flera utmaningar för djuren. För att en återkolonisering ska lyckas krävs till exempel tillräckligt många lämpliga livsmiljöer.
Lämplig livsmiljö nödvändig
Forskare har följt lodjur i Sverige sedan 1996 med hjälp av VHF-radiohalsband och GPS-halsband. Forskaren bakom avhandlingen, Heather Hemmingmoore, har använt dessa data för att studerat hur lodjur använder landskapet.
Med hjälp av kartor fann hon att mer än hälften av marken i södra Sverige är lämplig livsmiljö för lodjur.
– Så det första kriteriet är uppfyllt – det fanns platser där lodjuren kunde etablera revir. De föredrar skog och oländig terräng, säger Heather Hemmingmoore vid SLU.
Parningspartners och genetisk mångfald
En utmaning i glesa populationer är att hitta partners att para sig med. Avhandlingen visar att lodjuren i söder i början hade en långsammare tillväxt än populationen i centrala Sverige. Trots detta har ingen genetisk mångfald gått förlorad. Det visar dna-analys på prover från döda lodjur.
– Det är goda nyheter. Lodjuren har en imponerande förmåga att sprida sig över hundratals kilometer, även över olämpliga livsmiljöer som jordbruksmark eller områden med bebyggelse. Det har hela tiden hela tiden ett genetiskt utbyte mellan lodjuren i centrala och södra Sverige.
Största kattdjuret
Lodjuret är Europas största kattdjur. Kroppslängden är 70 –115 centimeter och mankhöjden cirka 60–70 centimeter. Jämfört med andra kattdjur har lodjur en kortare svans och en lång tofs på öronen. Sommartid kan pälsen, som ofta har svarta fläckar, vara gulbrun eller rödbrun. På vintern är pälsen tjock och ljusare. Hanarna kan väga upp till 30 kilo och honornas vikt är ungefär 15–20 kilo. Källa: Wikipedia
Sverige har haft ett mål att lodjuren skulle sprida sig söderut. Längst i norr äter lodjuren framför allt renar, vilket är ett problem för rennäringen. I andra delar av Sverige är rådjur det främsta bytet.
Väcker hopp för andra rovdjur
Lodjurspopulationen har etablerat sig i södra Sverige trots viss laglig jakt och eventuell tjuvjakt. Resultaten visar att stora rovdjur kan expandera trots att det inte finns skyddade områden.
Heather Hemmingmoore hoppas att lodjurens återkolonisering kan vara ett gott exempel för andra rovdjur som skulle kunna återvända till sina tidigare utbredningsområden.
– Det illustrerar vikten av kontakt mellan populationer och behovet av noggranna förvaltningsstrategier som uppmuntrar mänsklig tolerans och underlättar populationstillväxten. Lons förmåga att återta sitt ursprungliga utbredningsområde påminner oss om att naturen har en extraordinär förmåga att återhämta sig med rätt förutsättningar och skydd, säger hon.
Avhandling:
The recolonization of lynx from central to southern Sweden : A success story, Sveriges lantbruksuniversitet.
Kontakt:
Heather Hemmingmoore, doktorand vid institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, heather.hemmingmoore@slu.se
