Ökad tillgång på vatten i områden med extrem torka söder om Sahara kan på kort sikt hjälpa nomadiserade boskapsskötare. Men på lång sikt kan det leda till större problem.
Torka drabbar miljontals jordbrukare i Afrika söder om Sahara och leder ofta till vattenkriser, hungersnöd och migration. Torkan slår särskilt hårt mot torrmarksområden som präglas av stora variationer i nederbörd och där kortare regnperioder följs av månadslånga torrperioder.
Förflyttningar av hjordar är den traditionella strategi som nomadiserande boskapsskötare runt om i världen använder sig av för att hantera torka.
Nödåtgärder för att få vatten
Under senare tid har satsningar för att förbättra vatteninfrastruktur i torrområden blivit vanligare. Det kan göras genom att anlägga djupa brunnar och borrhål för att få upp vatten. Det här är många gånger en nödåtgärd vid torka för att rädda livet på djuren.
I en ny studie har forskare undersökt hur de nya vattenkällorna påverkar de nomadiserande samhällena. Under 2021 följde forskarna åtta nomadsamhällen i Angola och djupintervjuade 24 fokusgrupper.
Studien visar att när vattentillgången blir bättre, tack vare nya brunnar och borrhål, växer behovet av vatten ytterligare. Både befolkningen och boskapen får ett större behov av vatten och djuren av bete. Men enligt forskarna kan tillgången på vatten inte garanteras på längre sikt.
Boskapsägare stannar på platsen
Studien visar att de insatser som enbart går ut på att öka vattenförsörjningen, utan någon effektiv styrning, riskerar att leda till problem när torkan förväntas öka i många regioner under de kommande decennierna.
– När man ökar tillgången på vatten i torrområden, ofta som en akut nödåtgärd, blir det lättare för boskapsägarna att stanna längre där. Men det i sin tur ökar efterfrågan på vatten och bete för djuren, till en nivå som inte finns där, och det riskerar att drabba befolkningen hårt och minska deras motståndskraft mot torka och klimatförändringar, säger Giuliano di Baldassarre, professor i miljöanalys vid Uppsala universitet.
Så gjordes studien
Forskarna har jämfört hur de sammantagna förhållanden i torrområdena har sett ut när det gäller omfattningen av torkan, vilken tillgång som funnits till vatten, hur markförhållanden sett ut och hur stor befolkningen har varit. De har tagit del av statistik från åren 1954-2018 om vilka borrhål, grunda och djupa brunnar som har skapats. Större delen av vatteninfrastrukturen har haft många funktioner och varit tänkta för både hushållen som för boskapsdjuren och för bevattning.
Vetenskaplig studie
Over-reliance on water infrastructure can hinder climate resilience in pastoral drylands, Nature Climate Change.
Kontakt:
Giuliano Di Baldassarre, professor i miljöanalys vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet och föreståndare för Centre of Natural Hazards & Disaster Science, giuliano.dibaldassarre@geo.uu.se
