Fören på ett vikingaskepp.
Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln var först publicerad hos en samarbetspartner till forskning.se. Läs om hur redaktionen jobbar.

Jakten på dyrbara varor fick nordiska vikingar att ge sig ut på riskabla resor genom isiga vatten. Enligt en ny studie handlade de med elfenben från valrossar i avlägsna delar av Grönland, där de troligen även mötte ursprungsbefolkningar.

I det medeltida Europa fanns en enorm efterfrågan på lyxvaror. Bland annat var elfenben från valrossar populära.

Vikingarna spelade en viktig roll i handeln med elfenben. Det ledde till att nordbor utökade sitt jaktområde till norra Atlanten, till Island och sedan till Grönland för att leta nya källor till elfenben.

– Det som verkligen förvånade oss var att en stor del av det valross-elfenben som exporterades tillbaka till Europa kom från mycket avlägsna jaktmarker djupt inne i Högarktis, det vill säga norr om där tundran slutar. Tidigare har man alltid antagit att nordborna helt enkelt jagade valross i närheten av sina viktigaste bosättningar i sydvästra Grönland, säger Peter Jordan som är professor i arkeologi vid Lunds universitet.

Gammalt dna från valrossar

Forskarna har använt genetiska ”fingeravtryck” för att rekonstruera exakt varifrån föremålen från valrosshandeln kom.

– Vi extraherade gammalt dna från valrossar som samlats in på en mängd olika platser i Nordatlantens Arktis. Med denna information på plats kunde vi sedan matcha de genetiska profilerna för valrossföremål som grönlandsnordborna handlade med till Europa tillbaka till mycket specifika arktiska jaktmarker, säger Morten Tange Olsen, docent vid Globe Institute i Köpenhamn.

Valrossar i isigt landskap.
Valrossarnas mäktiga betar var eftertraktad handelsvara på medeltiden.

Seglingsrutter rekonstruerades

Men resultaten väckte en ny fråga. Fanns tillräckliga sjöfartskunskaper – och den teknik som krävdes –för att ta sig så djupt in i isfyllda arktiska vatten och hämta elfenben?

En av forskarna, Greer Jarrett, sökte svar på denna fråga på ett unikt sätt. Han rekonstruerade seglingsrutter och gjorde experimentella resor i traditionella klinkerbyggda norska båtar.

– Valrossjägarna gav sig förmodligen av från de nordiska bosättningarna så snart havsisen drog sig tillbaka. De som hade siktet inställt på de nordligaste trakterna hade ett mycket snävt säsongsfönster inom vilket de kunde resa upp längs kusten, jaga valross, bearbeta och förvara hudarna och elfenbenet ombord på sina fartyg och återvända hem innan havet frös igen, säger Greer Jarrett, doktorand vid Lunds universitet.

Möte mellan skilda kulturer

De avlägsna jaktmarkerna i Högarktis var vid den här tiden inte en tom polarvildmark. Här bodde Thule-inuiterna och eventuellt andra arktiska ursprungsbefolkningar, som också jagade valross och andra havsdäggdjur.

Den nya forskningen ger ytterligare bevis för den länge omdebatterade existensen av mycket tidiga möten mellan de europeiska nordborna och de nordamerikanska ursprungsbefolkningarna. Den bekräftar också att North Water Polynya, som är en enorm ”isvak” mellan Grönland och Kanada, var en viktig arena för dessa möten.

– Detta måste ha varit ett möte mellan två helt olika kulturella världar. Nordborna som bodde på Grönland hade europeiska ansiktsdrag, var troligen skäggiga, klädda i yllekläder och seglade i plankbyggda fartyg. De jagade valross vid fångstplatser med lansar med järnspetsar, säger Peter Jordan.

Inuiter hade avancerade redskap

Thule-inuiterna var däremot specialister på arktiska förhållanden och använde sofistikerade harpuner, som gjorde det möjligt för dem att jaga valross i öppet vatten. De bar troligen varma och isolerande pälskläder och hade mer asiatiska ansiktsdrag. De paddlade kajak och använde öppna umiakbåtar, som var tillverkade av djurskinn som spänts över ramar.

– Vi kommer aldrig att få veta exakt, men på ett mer mänsklig plan borde dessa möten i de vidsträckta och skrämmande landskapen väckt både nyfikenhet och fascination. Troligen uppmuntrade det till social interaktion, vilja att dela med sig och eventuella utbyten. Vi behöver göra mycket mer forskning för att förstå dessa interaktioner och motiv, särskilt ur ett urfolksperspektiv såväl som ett mer ”eurocentriskt” nordiskt perspektiv, avslutar Peter Jordan.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Lunds universitets webbplats.

Vetenskaplig studie:

Greenland Norse walrus exploitation deep into the Arctic, Science Advances.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera