Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. Ofta är förhållandena dåliga och resurserna knappa, samtidigt som stöd saknas. Mentorskap för nya sjuksköterskor och mer närvarande chefer skulle förbättra arbetsmiljön, menar forskare.
Gunvor och Pernilla heter egentligen något annat. De är två av de arton sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom hemsjukvården som forskarna Ingrid Hellström och Elzana Odzakovic har följt längs deras väg från patient till patient. En arbetsmiljö som har visat sig vara fylld av utmaningar.
I och med hemsjukvårdsreformen 2014 tog kommunerna över hemsjukvården från regionerna på många håll i landet. Målen med reformen var ökad patientsäkerhet och bättre vård. Men hur har bytet av arbetsgivare påverkat arbetsmiljön för de tiotusentals sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården?
Vad är hemsjukvård i dag?
Hemsjukvården är till för dem som inte kan ta sig till sin vårdcentral och behöver vård i hemmet. Här jobbar sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, ett mindre antal specialistsjuksköterskor, men inga läkare. Behöver läkare konsulteras får hemsjukvårdens sjuksköterskor kontakta läkarna som fortfarande är anställda på de regionägda eller privata vårdcentralerna.
Arbetsuppgifterna i hemsjukvården ska bestå av medicinska insatser som att ge insulin, göra i ordning dosetter med medicin, ta prover, vårda sår eller sköta habilitering och rehabilitering. Men enligt Ingrid Hellströms studie får personalen ofta utföra betydligt mer medicintekniskt avancerade vårdmoment än så – som att hantera central venkateter, smärtpump, sätta näringsdropp eller vårda döende patienter.
Att sjuksköterskorna i den kommunala hemsjukvården och vårdcentralernas läkare nu har olika arbetsgivare försvårar enligt studien kommunikationen dem emellan. De jobbar i olika system, har inte direkttillgång till samma information och är inte längre kollegor utan kommunicerar bara via fax eller telefon. Läkarna träffar sällan hemsjukvårdens patienter.
Sköterskorna känner sig osynliga
– Vår bild är att många av dem känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. De upplever inte att den övriga sjukvården vet hur sjuka patienter de får ta hand om i dag, eller hur deras arbetssituation ser ut. Många tvingas jobba med knappa resurser och under dåliga förhållanden. Ingen kontrollerar heller vad de gör – de kan göra ett jättebra jobb eller ett väldigt dåligt. Att inte bli sedd urholkar känslan av att du gör något värdefullt, säger Ingrid Hellström.
Ingrid Hellström är demenssjuksköterska och professor inom vård av äldre på Institutionen för vårdvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Hon kan se ett liknande osynliggörande inom forskningen.
– Mycket av den tidigare forskning som gjorts kring vårdpersonal i hemsjukvården använder bara begreppen ”nurses” eller ”sköterskor”. Sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och specialistsjuksköterskor klumpas ihop, vilket gör att de enskilda yrkesgruppernas kompetens och situation inte uppmärksammas.
Tuff vardag i hemsjukvården
Det ville Ingrid Hellström och hennes kollega Elzana Odzakovic börja göra något åt. Under hela 2018 skuggade och intervjuade de därför tretton sjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården i två mellanstora kommuner i sydöstra Sverige.
Resultatet blev fältanteckningar, fotodokumentation och nedskrivna intervjuer – ett omfattande material som de i omgångar har analyserat ur olika perspektiv. Fram träder bilden av en tuff vardag fylld av tillfälliga lösningar, där jakt efter parkeringsplats, provrör och viktig patientinformation inte bara äventyrar patientsäkerheten utan också visar på sjuksköterskornas utsatthet och avsaknad av stöd.
– Jag vill verkligen betona att sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna i hemsjukvården gör vad de kan för att få det här att fungera. Men det blir tydligt att det inte är ett högstatusjobb att vårda gamla och sköra. Och att hemsjukvårdens personal har slussats in i ett system som inte är anpassat för deras behov, säger Ingrid Hellström.
Erkänn sjuksköterskornas jobb
Hon har många tankar kring hur deras arbetsmiljö skulle kunna bli bättre: införa mentorskap för nya sjuksköterskor, få cheferna att bli mer närvarande och avgränsa de geografiska områden som yrkesgrupperna jobbar i.
– Men det viktigaste är ändå att vi börjar erkänna deras arbete och kompetens. Att de blir synliga, kan känna stolthet och får chansen att göra ett bra jobb. För vad gör vi om alla erfarna sjuksköterskor slutar? Det finns inga att ersätta dem med. Och våra sjuka äldre blir allt fler, säger Ingrid Hellström.
Exempel på utmaningar
Några utmaningar som Gunvor, Pernilla och deras kollegor inom hemsjukvården tampas med på jobbet presenteras här av forskarna:
-
1
Utmaning: Task shifting
Begreppet task shifting används mycket inom vården och innebär att man gör en ansvarsförskjutning. Arbetsuppgifter flyttas från en yrkesgrupp till en annan för att få arbetet att flyta bättre, men ibland blir det inte bra.
Sjuksköterskorna i studien känner press från arbetsgivarna att delegera även svårare vårdmoment till undersköterskor och vårdbiträden för att hinna med; yrkesgrupper som egentligen inte har formell kompetens att utföra uppgifterna.
Ett exempel på delegering är Gunvor, Pernilla och de andra sjuksköterskorna märker upp olika typer av mediciner så att omsorgspersonalen ska veta hur tabletterna ser ut. För att medicineringen ändå ska bli rätt.
– Det här handlar om otroligt potenta läkemedel, där det kan bli väldigt farligt om det blir fel, säger forskaren Ingrid Hellström.
-
2
Utmaning: Brist på material och utrustning
Trots att sjuksköterskorna vårdar svårt sjuka patienter i hemmen saknar de ofta den utrustning och det material som krävs. De jagar blodprovsrör och får hitta på egna lösningar för olika vårdmoment.
En sjuksköterska har fått hänga upp blodpåsar i snören hemma hos patienter för att det inte funnits droppställning. En annan sjuksköterska har tvingats blanda antibiotika på en tvättmaskin. En tredje har fått lov att lägga material för ett näringsdropp på patientens järnspis.
Sjuksköterskorna samlar själva ihop det de behöver ta med sig till varje patient i plastpåsar, innan de åker ut.
Sjuksköterskorna saknar också jobbväskor och tvingas använda sina privata ryggsäckar. De har heller inte arbetskläder som tydligt signalerar att de är sjuksköterskor.
-
3
Utmaning: Kringsysslor och transporter
I forskaren Elzanas Odzakovic fältanteckningar står det: ”På morgonmötet säger chefen att alla ska ta ansvar för städningen av bilarna.”
Sjuksköterskorna tvingas göra många sysslor som egentligen inte hör till deras yrke eftersom det inte finns någon annan som gör dem. De tvingas till exempel tvätta sina bilar, se till att bilarnas däck byts och laga sina cyklar.
Varje dag jagar de parkeringsplatser. För trots att de åker med kommunens bilar får de inte parkera gratis vid patienternas boenden, eller ens vid vårdcentralerna när de ska lämna in prover de har tagit på en patient.
Eftersom det råder brist på kommunbilar behöver de ofta samåka med varandra. En stund varje morgon går därför åt till att försöka få ihop vem som åker med vem.
-
4
Utmaning: Kontor som inte passar för verksamheten
Sjuksköterskorna i studien berättar att känslig patientinformation ibland har förvarats i olåsta utrymmen eftersom de inte har kontor som går att låsa. I bland kan mat (i ett exempel en medarbetares apelsin och kaviartub) behöva förvaras i samma kylskåp som läkemedel eftersom det bara finns ett.
Ett av hemsjukvårdens kontor är inhyst i en gammal lägenhet i ett äldreboende.
– Hemsjukvården får ta det som blir över. Det är känslan vi får, säger Ingrid Hellström.
-
5
Utmaning: Stökig arbetsmiljö
Berättelserna om kaos är många. När kopphållaren i en sjuksköterskas bil var fylld med salva tvingades hon tvätta bilen innan hon kunde börja dagens arbetspass. I en annan bil var facket mellan förarsäte och passagerarsäte smutsigt och rymde en venkanyl, handsprit och yoghurt.
I forskaren Elzanas fältanteckningar står det: ”Sjuksköterskan Gunvor berättar att den här bilen brukar nattpersonalen använda. Därför är handskar utspridda vid fotändan bak i bilen. Sedan upptäcker jag att det ligger en oanvänd perifer venkateter vid flaskhållaren som Gunvor inte verkar ha upptäckt.”
-
6
Utmaning: Splittrad information, dåliga kommunikationsvägar och många samarbetspartners
”Det är mycket man ska ha koll på… många blir stressade över alla system som de måste behärska”, säger sjuksköterskan Gunvor.
Hemsjukvårdens sjuksköterskor får, och söker, efter viktig information i närmare tio olika digitala system varje dag. Utöver det måste de tömma fax och postfack varje dag för att inte missa något.
– De måste lägga otroligt mycket av sin arbetstid på att bara hitta rätt information och förstå vad de ska göra. Risken att något blir fel är stor och möjligheterna för dem att ställa följdfrågor, till exempel till vårdcentralens läkare, är små. Då måste de ringa läkarna och här har de svårt att nå fram, kommenterar Ingrid.
Hemsjukvården är också en väldigt komplex miljö att jobba i. Sjuksköterskorna samarbetar ofta med hemtjänsten, personliga assistenter, övrig vårdpersonal i hemsjukvården, team från geriatriska kliniker eller andra specialistteam och patienternas vänner, anhöriga och grannar. Ibland måste de också kontakta socialtjänst eller olika frivilligorganisationer. Att samarbeta med så många tar tid, kräver förkunskaper och är svårt för dem som är nya.
”Många av oss i hemsjukvården har arbetat länge inom hälso- och sjukvården och har bred erfarenhet från en rad olika områden”, säger sjuksköterskan Pernilla.
Text: Ylva Hermansson, Forte Magasin
Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.
