Otrygghet försvårar behandling av barn som utsatts för våld

Barn och unga som utsatts för våld i hemmet kan ha svårt att läka om otryggheten fortsätter under den psykologiska behandlingen. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet. För att hjälpa barnen behövs bättre skydd under och efter vården.

Barn och unga som utsätts för våld i hemmet riskerar att utveckla allvarlig psykisk ohälsa. Kraftig ångest, svåra minnen av händelserna och mardrömmar är några symptom som kan uppstå.

Många barn får hjälp genom så kallad traumafokuserad psykologisk behandling. Det har visat sig minska symtomen på kort sikt, men kunskapen om våldsutsatta barns egna upplevelser av behandlingen är begränsad.

Intervjuat barn och unga

Psykologen Marja Onsjö har i en avhandling intervjuat barn och unga som fått traumafokuserad behandling vid barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Göteborg.

Intervjuerna fokuserade på deltagarnas livssituation under behandlingen, hur de hade upplevt insatserna och hur deras mående utvecklats.

Studiens deltagare var mellan 9 och 17 år gamla när de fick behandlingen. De hade varit med om en eller flera typer av våld. Här ingår till exempel fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, upplevelser av vuxna med alkohol- och drogproblematik eller att barnen blivit vittnen till våld mellan familjemedlemmar. Flera av deltagare hade även försökt begå självmord.

Otrygghet hinder för behandlingen

Både före och under behandling beskrev många deltagare en fortsatt otrygghet i och utanför hemmet. Det handlade till exempel om trakasserier, hot, mobbning och sexuellt våld. Det här påverkade barnens förmåga att engagera sig i behandlingen.

– Barnen och ungdomarna beskrev en grad av utsatthet som förvånade mig. Många av oss kanske tror och hoppas att när barn som utsatts för familjevåld väl fångats upp av en instans i samhället, exempelvis socialtjänsten eller BUP, kommer de att skyddas från fortsatt våld. Mina resultat visar tyvärr att så inte är fallet för många, säger Marja Onsjö.

Barnen behöver fångas upp

Flera av barnen som inte kunde tillgodogöra sig behandlingen utvecklade även mer psykiatrisk problematik över tid. Flera uppfyllde kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom, depression och generaliserat ångesttillstånd.

Barn som upplevde att behandlingen hjälpte dem fick dock, i de flesta fall, minskade symtom.

– Det är av största vikt att se till barnens individuella situation och att de skyddas från fortsatt våld för att behandlingen ska få önskad effekt. Jag önskar att vården och övriga samhället bättre kunde fånga upp de som fortsätter att leva i otrygghet under och efter behandlingen. I längden hade det kunnat spara mycket lidande men även samhällsresurser, säger Marja Onsjö.

Bättre samarbete behövs

Flera barn beskrev det som förvirrande och orättvist att de själva hamnade i fokus, trots att de inte själva utövat våldet. Marja Onsjö menar att det krävs förändring i hanteringen av fall där våld i hemmet förekommer.

–  Ett utökat och mer kvalificerat samarbete mellan BUP, vuxenpsykiatri, skola och socialtjänst är ett område som hade kunnat utvecklas i de fall där familjevåld förekommer. Det hade breddat fokus från barnen som utsätts till mer av ett helhetsgrepp kring familjens situation, säger Marja Onsjö.

Avhandling:

Children subjected to family violence: a retrospective study of life situation and trauma-focused treatment, Göteborgs universitet. 

Mer om studierna och behandlingen

Avhandlingen består av tre studier med ett överlappande urval av barn och unga. I studie 1 och 2 hade deltagarna antingen genomgått förstärkt ordinarie behandling med traumafokus eller traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. I studie 3 ingick endast deltagare som genomgått traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT).

TF-KBT är en korttidsbehandling som rekommenderas av Socialstyrelsen som första insats för barn som uppvisar problematik som är relaterade till trauman. Behandlingen är avsedd för barn i åldrarna 3 till 18 år, som tillsammans med en omvårdnadsperson träffar behandlaren för individuella och gemensamma samtal.