Att vi människor går på två ben är sannolikt orsaken till att vi utvecklat våra rytmiska, musikaliska och språkliga förmågor. Det visar ny forskning vid Örebro universitet.
– Det förklarar också varför löpning och promenader gynnar kreativiteten, säger läkaren och forskaren Matz Larsson.
För mellan fem och åtta miljoner år sedan började människor och våra apsläktingar utvecklas åt olika håll. En av de mest avgörande förändringarna var att tidiga människoarter började gå på två ben i stället för fyra.
Enligt en ny studie har detta inte bara påverkat vårt sätt att röra oss, utan även haft betydelse för hur vi tänker, lyssnar och kommunicerar.
– Tvåfota gång skapar genom fotstegen rytmiska och mer förutsägbara rörelseljud, jämfört med hur vår närmaste släkting schimpansen rör sig på alla fyra, med oregelbundna steg bland prasslande trädgrenar, säger forskaren Matz Larsson vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Takt och tystnad underlättade lyssning
När två personer går i takt, och tysta intervall skapas mellan stegen, uppstår goda möjligheter att lyssna av omgivningen. När stegen är synkroniserade kan hjärnan gruppera ljuden och särskilja fotstegen från omgivningens ljud.
– Då kan ett lejon eller en fiende upptäckas i tid. Orytmiska individer som inte klarade av detta klampade sannolikt bokstavligen ut ur den genetiska poolen, säger Matz Larsson.
Rytmiskt vaggande i magen
Redan i livmodern påverkas det ofödda barnet av mammans rytmiska fotsteg. När barnen gungar upp och ner i takt med kvinnans steg aktiveras både hörsel, balans, ledsinne och känsel. Fotstegens takt är ungefär 120 slag per minut, vilket är samma takt som många musikstycken.
Hjärtljud har annan rytm, ungefär 70 slag per minut, och stimulerar endast hörseln.
– Det innebär att fotstegen ger en betydligt mer musikliknande upplevelse. Spädbarn blir lugna av att vaggas. Kanske är det för att det liknar situationen när mamman promenerade omkring under graviditeten?
Bebisspråk när kroppskontakt minskade
Artikelns medförfattare Dean Falk, som är professor i antropologi vid Florida State University, har länge forskat om bebisspråk, alltså hur vuxna talar till barn på ett rytmiskt och nästan musikaliskt vis. När människan började gå på två ben kunde barnet inte hänga kvar i pälsen och behålla kroppslig kontakt med modern.
– Då uppstod ”babyspråk” för att ersätta den fysiska kopplingen mellan barn och förälder, enligt Dean Falks forskning. Det kan ha stimulerat evolutionen av musik och språk, säger Matz Larsson.
Att vi går på två ben förändrar våra hjärnor och hur vi kommunicerar idag – vad tänker du om det?
– För egen del märker jag att löpning och promenader gynnar kreativitet och kan skapa nya tankar – och att promenera med en vän gynnar tankeutbytet, säger Matz Larsson.
Vetenskaplig artikel:
Direct Effects of Bipedalism on Early Hominin Fetuses Stimulated Later Musical and Linguistic Evolution, Current Anthropology.
