Under pandemins första fas fanns det tydliga sociala skillnader i vem som testade sig för covid-19, visar en studie. Resultatet tyder på att de grupper som hade störst risk att bli svårt sjuka också var de som testade sig minst, bland annat av rädsla för konsekvenserna av ett positivt resultat. Detta kan ha dolt den verkliga spridningen av smittan.
Under covid-19-pandemin erbjöds gratis PCR-testning i hela Sverige, men en studie från Stockholms universitet visar att det inte var självklart vem som faktiskt testade sig – och att skillnaderna i testbeteende följde tydliga sociala och demografiska mönster.
Forskarna undersökte 1,5 miljoner personer i arbetsför ålder i Stockholm och Skåne som tog strax under 495 000 PCR-tester mellan juli och december 2020. Genom att koppla testresultaten till nationella register kunde forskarna undersöka skillnader i testbeteende utifrån kön, utbildning, inkomst, födelseland och hälsotillstånd.
Män och de med låg utbildning testade sig mer sällan för covid-19
Resultatet visar att män, personer med låg utbildning och personer födda utanför Europa testade sig mer sällan, jämfört med kvinnor, personer med hög utbildning och svenskfödda personer. När dessa grupper väl testade sig var deras testresultat oftare positiva och de riskerade i betydligt högre grad att läggas in på sjukhus.
Personer med högre utbildning och inkomst testade sig oftare – men visade mer sällan positiva testresultat.
– I grupper där få testade sig och positivitetsfrekvensen var hög finns det anledning att tro att det finns förhållandevis många oupptäckta fall. Vi vet sedan tidigare att socialt utsatta grupper och utrikes födda var särskilt hårt drabbade av pandemin. Våra resultat visar att skillnader i testbeteende kan ha bidragit till det, säger Olof Mpumwire Östergren, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Rädsla för positivt test kan ligga bakom
Den tydliga skillnaden i testbeteende mellan könen, socioekonomisk status och nationell härkomst, efter justering för yrke, ålder och sannolik exponering i grannskapet, tyder på att testning är ett socialt beteende, enligt forskarna.
Sociala normer som uppmuntrar individen att testa sig kan vara särskilt starka i grupper som också är ekonomiskt och socialt väl rustade för att anpassa sina liv till ett positivt testresultat. Även om rädslan för allvarlig sjukdom kan vara lika stark i alla grupper så kan en rädsla för indirekta konsekvenser av ett positivt resultat, såsom att behöva stanna hemma och förlora inkomst, avskräcka vissa individer från att testa sig.
Studien visar också att områden med lägre testfrekvens ofta hade fler sjukhusinläggningar, vilket tyder på att smittspridningen i dessa områden underskattades i pandemins akuta fas.
Påverkade den officiella statistiken
Studiens resultat visar att skillnaderna i människors testbeteende gjorde att den officiella statistiken inte gav en representativ bild av smitta. Det kan i sin tur ha gjort det svårare för beslutsfattare att rikta insatserna dit de behövdes mest.
Forskarna menar att framtida pandemier kräver mer rättvisande teststrategier. Ett förslag är att avsätta en del av testkapaciteten för slumpmässiga och representativa tester, och att samla in data om både positiva och negativa testresultat.
– Det är viktigt att balansera individens behov av att testa sig för att skydda sig själv och personer i sin närhet mot samhällets behov av en korrekt bild av var smittan befinner sig. Det går att uppnå med ganska små medel, till exempel genom att samla in uppgifter om negativa tester. Det vore en viktig del av förberedelsen inför nästa pandemi, säger Olof Mpumwire Östergren.
Vetenskaplig artikel:
Who got tested and who got sick? Sociodemographic inequalities in COVID-19 testing and hospitalization among 1.48 million individuals in Sweden, European Journal of Epidemiology.
