När ångesten tar överhand blir livet besvärligt och man kan behöva hjälp. Men i grunden är ångest och rädsla en del av att vara människa, inte minst under tonåren.
– Vi är inte är skapta för att må bra, säger Matti Cervin, psykolog och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Aldrig är det så jobbigt att vara människa som under tonårstiden. Många unga flickor och pojkar sover sämre, upplever mer stress och har det kämpigt psykiskt.
Begreppet psykisk ohälsa är samtidigt svårt att förhålla sig till, eftersom det ofta överlappar livsutmaningar som många ungdomar har. Det händer mycket både i kroppen, känslolivet och i samhället där kraven ökar när man lämnar barnaåren.
– Nedstämdhet, självtvivel och ångest behöver inte vara något avvikande i ett barns utveckling. Det är en naturlig del av mognadsprocessen som alla unga går igenom, säger Matti Cervin som är specialistpsykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Oro behövs
Att många mår dåligt i tonåren är inte detsamma som att ångestsyndromen ökar. Att ha ångest är en del av att vara människa.
– Vi är inte är skapta för att må bra och vår överlevnad bygger snarare på vaksamhet och oro. Men när det inte längre är hjälpsamt och börjar ställa till problem för oss i vardagen, kan vi kalla det för ett ångestsyndrom.
Till skillnad från andra djur har vi människor en förmåga att föreställa oss sådant som inte sker här och nu. Ångest liknar rädsla – som är en reaktion på en omedelbar fara – men är istället kopplad till ett hot som inte är närvarande. Den känslan har hjälpt människor att agera inför eventuella framtida faror genom att få saker gjorda, för att sedan lugna sig när hotet har hanterats.
När rädslor stökar till det
Hos människan i stort fungerar det här systemet väl, men för individen kan det ställa till det – eftersom vi reagerar olika snabbt och starkt.
Även andra känslor ställer till problem för människor när känslorna väcks för lätt eller hänger kvar för länge. Att vi är ängsliga för att göra bort oss och därmed bli uteslutna ur gemenskapen är en överlevnadsinstinkt. Men om oron blir till social ångest kan det innebära att vi inte klarar av att lämna hemmet för att till exempel gå till skolan.
Att vara rädd för djur har skyddat oss mot faror, men när rädslan är så stark att den begränsar vardagen kallas det för en specifik fobi.
Vanor kan bli tvång
– Tvång är också ett tydligt exempel på drag vi alla har. Människor har ett behov av ritualer – vi tar samma kaffekopp vid fikat eller sitter på samma stol i klassrummet, för det är lugnande.
För vissa utvecklas ritualerna till OCD, eller tvångssyndrom, där man fokuserar väldigt mycket på något och sedan gör allt för att undvika att det ska hända. Det är ingen sjukdom som kommer utifrån. Det är istället vår mänskliga förmåga att ta kontroll och försöka hitta lugn som har blivit problematisk.
Framgångsrik behandling av OCD handlar om att utsätta hjärnan för det som är skrämmande eller jobbigt och sedan motstå den tvångshandling som man känner behov av att utföra.
Gener spelar roll
Upp till omkring tolv års ålder är ångestproblem ungefär lika vanligt hos pojkar och flickor, medan flickor i tonåren har något högre risk att utveckla ångestsyndrom som social fobi, paniksyndrom och GAD, generaliserat ångestsyndrom.
Den vanligaste åldern för att utveckla sitt första ångestsyndrom för båda könen är fjorton år.
– Vi vet inte varför vissa ungdomar drabbas, men genom tvillingstudier kan man se att ungefär 30 till 50 procent av risken verkar ha med våra gener att göra, säger Matti Cervin.
Exakt hur gener spelar in är inte känt, men det finns inte någon specifik gen för ångest, utan det är mer som en bred sårbarhet.
Hundratals barn följs
Nu påbörjar Matti Cervin och hans forskarkollegor en studie där de vill undersöka vilka barn som utvecklar ångestsyndrom och andra psykiatriska problem. 600 barn ska följas från nio års ålder och under tre år, där hälften av barnen har föräldrar med psykiatrisk problematik. En grupp ges förebyggande insatser för att genom föräldrastöd förstärka relationen mellan barn och förälder. De andra familjerna får inte förebyggande insatser, men följs över tid.
På så sätt vill forskarna studera om det går att påverka utvecklingsbanorna och om de, genom att följa normalutvecklingen, kan förstå hur psykiatriska tillstånd utvecklas.
Det finns ingen tydlig skiljelinje mellan normala tonårsutmaningar och psykiatriska diagnoser, men när en ung persons oro och rädsla tar överhand och skolan, familjelivet eller relationer med kompisar blir påverkade, tycker Matti Cervin att man som förälder ska agera. Det finns trots allt framgångsrika behandlingar mot ångestsyndrom:
– Både SSRI-preparat* och kognitiv beteendeterapi har visat sig hjälpa runt hälften av alla barn och ungdomar. Däremot vet vi inte varför det fungerar för vissa och inte för andra. Det är därför viktigt att framtida forskning försöker lösa gåtan kring vad som orsakar psykiatriska tillstånd som ångestsyndrom och varför endast vissa personer utvecklar dem. Om vi löser det kan vi troligen utveckla bättre behandlingar i framtiden.
Artikeln är tidigare publicerad på Vetenskap & hälsas webbplats. Text: Åsa Hansdotter.
*) SSRI-preparat är den vanligaste typen av antidepressiva läkemedel.
