Konkurrensen om nektar och pollen skärps när många bikupor placeras ut i ett område. En studie visar att fler honungsbin på irländska hedar påverkar vilda humlor, som både ändrar beteende och storlek.
När sensommarsolen faller över irländska Wicklow Mountains blir sluttningarna lila av blommande ljung. Honungsbina flyttas ut till hedarna för att producera eftertraktad ljunghonung – men deras närvaro påverkar de vilda humlorna.
Forskare från Lunds universitet och University College Dublin visar i en studie att vilda humlor både förändrar sitt beteende och blir mindre i storlek när antalet bikupor i området ökar. Forskarna jämförde humlornas rörelsemönster på platser med 0–35 bikupor under flera veckor.
– Vi såg att humlorna anpassade sig ganska direkt efter att honungsbina flyttat in, säger Lina Herbertsson, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Humlorna flög vidare
Humlorna stannade kortare tid på ljungblommorna och flög vidare snabbare – ett tecken på att blommorna innehöll mindre nektar och pollen.
Ännu mer oväntat, enligt forskarna, var att humlorna även var mindre i de studerade områdena. Det kan bero på att större humlor, som kan flyga längre från boet, sökte sig till områden med färre honungsbin. De mindre humlorna, som vanligtvis tar hand om yngel i boet, kan i stället ha gett sig ut för att hjälpa till med insamlingen när de större inte hann med.
– Det här är inget vi förväntar oss på platser som fullkomligt prunkar av blommor. Effekten var märkbar både intill kuporna och upp till en kilometer bort, säger Lina Herbertsson.
Färre blommor till vilda pollinatörer
Studien har betydelse även utanför Irland. Honungsbin, humlor och andra vilda bin är viktiga för pollineringen av vilda växter, frukt, bär och andra grödor. Samtidigt pressas de vilda pollinatörerna redan av färre blomrika marker, och fler bikupor innebär fler munnar vid samma buffé.
Biodling är samtidigt en kulturtradition och en del av livsmedelsproduktionen, vilket gör balansen mellan honungsbin och vilda bin till en central fråga för både miljö och matförsörjning.
– Vi hoppas att våra resultat kan hjälpa biodlare och naturvårdsbiologer att planera kupornas placering, så att både honungsbin och vilda humlor kan trivas. Och att vi på sikt kan bevara alla pollinatörer, som ju är viktiga för både odling och vilda ekosystem, säger Lina Herbertsson.
Fler bikupor – hårdare konkurrens
Honungsbiet förekommer naturligt i stora delar av Europa och har samexisterat med humlor i tusentals år. Redan under vikingatiden bryggdes mjöd av honung, och biodling – att hålla bin i kupor – har länge spelat en viktig roll i matproduktionen.
Domesticeringen av honungsbiet har samtidigt gjort det möjligt att placera ut fler bisamhällen på en plats än vad som vore möjligt om bina levde vilt. Det har dock under de senare åren visat sig att storskalig biodling kan tränga undan vilda insekter, däribland humlor.
Vetenskaplig artikel:
Honeybees have consequences for foraging bumblebees in Irish heathlands, Proceedings of the Royal Society B.
