Analyser av en tand som tillhört en mosasaurie visar att de här reptilerna, som kunde bli lika stora som en buss, inte bara höll till i havet. De levde också i floder. Fyndet tyder på att mosasaurier anpassade sig till sötvattenmiljöer strax före sitt utdöende.
År 2022 gjorde paleontologer ett oväntat fynd vid en flod i North Dakota. De hittade en stor tand från en mosasaurie, en jättelik marin reptil som levde för mer än 66 miljoner år sedan. I samma flodavlagring hittades även en tand från Tyrannosaurus rex, ben från anknäbbsdinosaurien Edmontosaurus samt käkben från ett krokodildjur.
Kombinationen landlevande dinosaurier, sötvattenslevande krokodildjur och en havslevande jättereptil väckte snabbt frågor hos forskarna. Hur kunde en mosasaurietand hamna i en flodmiljö, när arten länge har betraktats som havslevande?
Mosasaurien levde i flodvatten
En internationell forskargrupp som letts från Uppsala universitet har nu besvarat frågan genom isotopanalyser av mosasauriens tandemalj. Resultaten visar att det inte rör sig om en mosasaurie som var på tillfälligt besök i sötvatten.
− När vi tittade på ytterligare två tänder från mosasaurier som hittats på näraliggande, något äldre, fyndplatser i North Dakota kunde vi se liknande sötvattenssignaturer. Analysen visar att mosasaurier levde i flodmiljöer under de sista miljonerna år innan de dog ut, säger forskaren Melanie During i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Hav blev till flod
Upptäckten kastar nytt ljus över ett intressant skede i jordens historia. Inflödet av sötvatten ökade gradvis i det så kallade Western Interior Seaway – ett innanhav som sträckte sig från norr till söder över dagens prärier och delade Nordamerika på mitten. Havet gick gradvis från salt till bräckt för att sedan övergå till mestadels sötvatten, ungefär som i dagens Bottenviken.
Forskarna tror att det bildades en så kallad haloklin, där sötvatten låg i ett skikt över tyngre saltvatten. Isotopanalyserna ger stöd för denna teori.
De jämförde även mosasaurietänderna med fossil från andra havslevande djur och såg en tydlig skillnad.
− Alla djur som andades med gälar hade isotopsignaturer som kopplar dem till bräckt eller salt vatten, medan alla lungandande djur saknade sådana. Det visar att mosasaurier, som behövde komma upp till ytan för att andas, levde i det övre sötvattensskiktet och inte i det undre skiktet där vattnet var saltare, säger Per Ahlberg, professor vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.
Anpassade för ny livsmiljö
Forskarna menar att mosasaurietänderna som analyserades kommer från individer som var anpassade till miljöer i förändring. En sådan övergång är ingen ny företeelse bland större rovdjur.
− Till skillnad från den komplexa anpassning som krävs för att gå från sötvattenshabitat till marina habitat är den omvända anpassningen i allmänhet enklare, säger Melanie During.
Moderna exempel på en sådan anpassning syns hos floddelfiner, som lever i floder med sötvatten trots att de härstammar från havslevande förfäder. Ett annat exempel är listkrokodilen, som kallas saltvattenskrokodil i Australien. Den rör sig fritt mellan floder med sötvatten och öppet hav, och jagar i båda miljöerna beroende på vilket byte som finns tillgängligt.
Kunde bli stor som en buss
Fossil från mosasaurier är vanliga i marina avlagringar i Nordamerika, Europa och Afrika, men hittas sällan i North Dakota. Tandens storlek avslöjar ett mycket stort djur som kunde bli upp till elva meter långt, ungefär lika stor som en buss. Tanden kommer från en mosasaurie i gruppen prognathodontider, men släktet är inte helt klarlagt.
Mosasaurier av släktet Prognathodon, som är nära släkt med djuret som tappade tanden, hade robusta huvuden med stadiga käkar och tänder. De anses ha varit rovdjur som utgjorde ett betydande hot för andra stora vattenlevande djur.
− Storleken innebär att djuret skulle mäta sig med de största späckhuggarna, och det är ett extraordinärt rovdjur att stöta på i flodmiljöer som hittills inte har förknippats med sådana gigantiska marina reptiler, säger Per Ahlberg.
Vetenskaplig artikel:
“King of the Riverside”: A multi-proxy approach offers a new perspective on mosasaurs before their extinction, BMC Zoology.
Studien är gjord av forskare från Uppsala universitet i samarbete med Eastern West Virginia Community and Technical College, Moorefield, West Virginia, Vrije Universiteit Amsterdam och North Dakota Geological Survey.
