Så har synen på skolfrånvaro skiftat genom åren

Texten baseras på en nyhet från Malmö universitet

Skoltrötta elever och frånvaro på lektioner är inget nytt fenomen – men förklaringarna har skiftat över tid. Det visar en ny studie som har undersökt hur diskussioner om skolfrånvaro i Sverige utvecklats under flera decennier.

Forskarna vid Malmö och Umeå universitet har i en ny studie tittat närmare på hur elevers skolfrånvaro har diskuterats i Sverige under 1945–1975. Studien bygger på anmälningar, utredningar och vetenskapliga artiklar från perioden.

– Debatten om ungas psykiska ohälsa har de senaste åren varit ganska alarmistisk, samtidigt finns det forskning som visar att vi idag har ett överdrivet fokus på diagnoser och medicinering. Vi ser ett behov att ge en historisk kontext, säger Thom Axelsson, docent i utbildningsvetenskap vid Malmö universitet, i ett pressmeddelande.

Biologi och koppling till familj

Från efterkrigstiden tog skolan ett större ansvar för elevernas hälsa. Samtidigt tog psykiatriska förklaringar allt större plats i utredningarna jämfört med tidigare.

– Skolk och så kallad “skolleda” förklaras under 1950-talet med biologi och nerver, det är inte ovanligt att man drar in familjens sjukdomshistoria i utredningarna. Det finns också exempel där man härleder elevens omognad till exempelvis en nervös moder eller dominant farmor, säger Thom Axelsson.

Dialog fick större utrymme

Under 1960-talet utvecklades två sätt att beskriva elevers frånvaro. Dels fortsatte man prata om skolk och dåligt uppförande, som att snatta eller gå på bio istället för att gå till skolan. Dels började vissa fall beskrivas som skolskräck eller skolfobi – där eleven vill gå till skolan men inte vågar. Beteendet började även i högre utsträckning kopplas till miljö än arv.

– Det här blir ännu tydligare på 70-talet, man lastar inte eleven på samma sätt som tidigare utan ser att problem i familjen kan påverka. Dialog får också större utrymme, säger Thom Axelsson.

Pendeln har svängt tillbaka

På 1970-talet började begreppet skoltrötthet användas, och familjens situation samt miljön fick större betydelse vid förklaringar av frånvaro. Under de senaste 20 åren har pendeln delvis svängt tillbaka, med ett ökat fokus på neurobiologiska förklaringar, enligt forskarna.

– Jag tror att vi behöver diskutera skolans uppdrag. Den nuvarande undervisningen är ofta individualiserad med ett tydligt fokus på kunskap, vilket gör att den sociala fostran hamnar i skuggan. Dessutom bidrar ju inte det förändrade medielandskapet till att barn och unga blir bättre på att interagera direkt, säger Thom Axelsson.