Unga afghanska migranter i Sverige upplever att integration främst handlar om att anpassa sig till svenska normer och visa tacksamhet. För att bli accepterade känner de att de måste vara skötsamma, osynliga och nästan felfria, visar en studie från Göteborgs universitet.
Forskare har djupintervjuat unga afghaner som kom till Sverige som ensamkommande i samband med flyktingmottagandet 2015.
– De unga beskriver hur kraven på integration i praktiken innebär att de måste vara bättre än alla andra. Det finns inget utrymme för att misslyckas, säger Live Stretmo, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Pressad tillvaro
Enligt henne skapar kraven en pressad tillvaro där de unga ständigt måste kontrollera sitt beteende, och visa att de lever upp till idealet om den ”välintegrerade” migranten.
Intervjuerna kretsar kring hur de unga själva talar om integration och tillhörighet. Ett återkommande tema är att integration beskrivs som ett individuellt projekt och ett omfattande förändringsarbete.
– Att bli svensk framställs som en total omvandling av det inre. Det är migranten själv som förväntas ta ansvaret för att bli så svensk som möjligt, säger Live Stretmo.
I berättelserna kopplas svenskhet till att hålla tider, inte ta för mycket plats, inte prata högt och alltid följa regler. Utrymmet för misstag upplevs som mycket litet. En av de unga beskriver det som att man måste vara ”en superlydig medborgare”, någon som aldrig gör fel.
Vill visa att de hör hemma i Sverige
Samtidigt gör de unga själva skillnad mellan det de kallar ”goda” och ”dåliga” migranter. De goda är arbetsamma, laglydiga och ifrågasätter inte. De dåliga är de som tar plats, kräver sina rättigheter eller avviker från normen.
– Det är ett sätt att visa att man hör hemma och är en legitim person i ett sammanhang där ensamkommande länge har framställts som potentiellt farliga, säger Live Stretmo.
Flera av de unga beskriver i studien hur de upplever sig som ständiga representanter för en grupp snarare än som individer. En av dem säger att ”folk ser oss som möjliga terrorister”, vilket gör att varje handling får stor betydelse.
Anpassning krockar med identitet
Anpassningen rymmer också en tydlig ambivalens. Kraven på att ”passera som svensk” gör det svårt att bevara sådant som de unga själva beskriver som viktiga delar av sin bakgrund.
I intervjuerna nämner de till exempel starka familjeband och ansvar för äldre, men menar att sådana värden sällan ryms inom ramen för vad som räknas som en lyckad integration.
– De intervjuade uttrycker en sorg över att det inte finns något utrymme för att det svenska samhället också skulle kunna lära sig något av dem, säger Live Stretmo.
Integration ett personligt ansvar
Hon menar att studien visar en tydlig förskjutning i synen på integration, från ett gemensamt samhällsprojekt till ett individuellt moraliskt ansvar.
– När integration reduceras till individens prestation osynliggörs samhällets ansvar för att skapa tillhörighet. Det är problematiskt, inte minst om vi vill fostra unga människor till demokratiska subjekt som vågar ta sina rättigheter i anspråk, säger Live Stretmo.
Vetenskaplig artikel:
Becoming a Well-Integrated Migrant in Sweden: Young Afghans’ Narratives of Respectable Versus Bad Migrants, Göteborgs universitet.
