För att prestera på topp i sporter på snö och is räcker det inte längre med att ha bäst fysik. Du måste också kunna läsa, förstå och styra kontakten med underlaget. Det visar en studie som undersökt den tekniska utvecklingen inom vintersport.
Forskare vid Luleå tekniska universitet har gjort en översiktsstudie där de analyserat 277 vetenskapliga artiklar om vetenskapen bakom olympiska vintersporter. Enligt forskarna finns en gemensam nämnare för längdåkaren som jagar det perfekta glidet, den alpina åkaren som vill ta svängen utan att tappa fart och hockeyspelaren som behöver explosiva starter och snabba stopp: Allt handlar om kontakten mellan utrustning och underlag.
– Underlaget må vara den osynliga motståndaren, men med rätt teknologi går det att läsa och därmed skaffa sig ett övertag. Att vinna handlar inte bara om fysiologi utan även om att kunna nyttja kontakten med underlaget till sin fördel, säger Andreas Almqvist, professor i maskinelement vid Luleå tekniska universitet.
I praktiken handlar det om tribologi: läran om friktion, slitage och smörjning. För en längdskidåkare gäller det att optimera fästet utan att offra glidet, medan det inom alpint och hockey är kantgreppet som är det centrala.
– Snö och is är material som förändras med temperatur, luftfuktighet och solinstrålning men också av interaktionen med utrustningen. Modern idrottsteknologi utvecklas därför för att läsa av och för att kunna styra kontakten, säger Andreas Almqvist.
Tekniken bakom glidet
I sin översikt lyfter forskarna några huvudsakliga insikter om vintersport och teknisk utveckling.
När det gäller längdskidåkning och skidskytte så är utrustningen i dag en högteknologisk vetenskap: Skidan är en avancerad kompositkonstruktion med styvhet och spann som påverkar hur trycket fördelas mot snön och belagets ytstruktur, mikrotopografin, kan bearbetas med stenslip och handverktyg (rillers, som skapar struktur i skidornas belag) för att hantera vattenfilmen som bildas under skidan.
- Vattenfilmen kan hjälpa – och stjälpa
När snön är varm fungerar en tunn hinna av smältvatten nämligen som smörjmedel och minskar friktionen. Men blir vattenfilmen för tjock så uppstår en sugeffekt som bromsar skidan. Det är därför strukturen i belaget gör skillnad: slipstruktur och rill skapar mikroskopiska dräneringssystem som kan avgöra om skidan “suger” eller “släpper”.
- Flourförbudet har förändrat strategin
Sedan förbudet mot fluorvallor infördes har också strategin kring vallor förändrats. Utan fluorets extremt vattenavstötande egenskaper måste vallateamen nu hitta nya vägar att optimera val av belag, struktur och övrig preparering för olika snötyper och förhållanden.
- Sensorer och data hjälper till
En annan insikt är användningen av avancerade positioneringssystem och sensorer för att förstå var tid går förlorad eller vinns och varför glidet förändras. Genom att analysera hastighetsvariationer med banans höjdprofil och snöns egenskaper kan det fattas mer evidensbaserade beslut om vilken skida som går snabbast för dagen.
Fysiken bakom farten
I alpina grenar kan man få uppfattningen att det handlar om rent mod, men i själva verket är det en kamp om att bevara rörelseenergi. Varje sväng kostar fart genom friktion mot snön och luftmotstånd. Moderna alpina skidor har därför utvecklats som ett helhetssystem i kompositmaterial, där bindningen designats för säkerhet och för bästa möjliga kraftöverföring från pjäxan och där skidan gör åkningen stabil och förutsägbar.
Skidan är en programmerad fjäder, det handlar inte bara om att skidan är styv eller mjuk utan om var och hur den böjer sig under belastning. Med rätt uppbyggnad kan man få bättre kantgrepp utan att skidan blir slagig och därmed svårkontrollerad i hög fart. Bindningssystemet påverkar också hur kraften överförs från pjäxan ner i snön.
I fartdisciplinerna dominerar luftmotståndet. Därför optimeras position, hjälm och dräkt med hjälp av avancerade strömningsmekaniska beräkningar och i vindtunnel. En bättre position minskar luftmotståndet och ger därmed mätbara tidsvinster.
När utrustning ger för stora fördelar eller risker, kommer det att finnas begränsningar, exempelvis kring bindningssystemets höjd och strikta standarder för tävlingsdräkterna. Det betyder att alpin teknologi balanserar prestanda, säkerhet och rättvisa.
Tekniken i ishockey
I ishockey är det tydligt att teknologi inte bara sitter på kroppen. Den sitter även i arenan. Dagens klubbor består av kompositmaterial där flex och kick kan anpassas för olika skottstilar. Skridskorna är formbara för maximal kraftöverföring och komfort och skenor med snabbfästen av högkvalitativt stål förenklar anpassningen till olika iskvaliteter.
Hur skenan är slipad och profilerad påverkar acceleration, riktningsändring och stopp. Det är som att justera bilens växellåda och däck samtidigt och det kan anpassas efter isens hårdhet och spelarens roll.
Flexibla sargar och glas är inte bara byggstandard; de kan även kopplas till minskad skaderisk på elitnivå. Arenans materialval blir alltså en del av arbetet med att förebygga skador.
Man kan också analysera mönster och beslutsfattande genom att spåra spelare och puck, vilket kan kombineras med AI-baserade modeller. Det påverkar både träning, scouting och hur sporten presenteras för publik.
Vetenskaplig artikel:
Technology on Snow and Ice: Innovation, Monitoring, and Performance for the Olympic Winter Games Milano Cortina 2026, Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports.
