Nu när våren närmar sig börjar Sveriges tre ormarter röra på sig igen efter flera månader i vintervila. Det är framför allt temperaturen som avgör när de vaknar.
– Ljuset kan ha viss betydelse, men temperaturen verkar vara den viktigaste faktorn. Man kan ibland se ormar komma fram om det blir varmt även mitt i vintern, och det tyder på att värmen styr mest, säger Simon Kärvemo, forskare vid SLU.
I Sverige finns tre ormarter: huggorm, snok och hasselsnok. Hur länge de ligger i vintervila varierar beroende på var i landet de befinner sig.
– Generellt övervintrar de ungefär fem till sex månader per år. Men i norra Sverige kan till exempel huggormen ligga i vintervila i upp till åtta månader, säger Simon Kärvemo.
Forskning tyder också på att klimatförändringarna påverkar när ormarna vaknar. Simon Kärvemo berättar att deras studier visa att snoken i genomsnitt vaknar ungefär tio dagar tidigare nu än för 60 år sedan.
Den som är ute i naturen tidigt på våren har störst chans att stöta på huggormen. Den kan dyka upp redan i februari eller början på mars. Senare på våren kommer snoken och hasselsnoken.
– Jag brukar säga att det är dags att leta efter huggorm när snödropparna blommar, och efter snok när tussilagon blommar. Den regeln fungerar ganska bra, säger Simon Kärvemo.
Vad ska man göra om man möter en orm?
Att möta en orm under en vårpromenad behöver inte vara dramatiskt, säger Simon Kärvemo.
– Ta det lugnt. Om du ser ormen först är det ingen fara. Huggormen är den enda ormarten i Sverige som kan vara farlig, men den gör inga utfall om man inte kommer riktigt nära och stör den.
Hans råd är i stället att stanna upp en stund.
– Titta lite på den och fortsätt sedan vidare. Förhoppningsvis kan du känna dig glad över att du fått en fin naturupplevelse!
”Ormår” finns inte
Enligt Simon Kärvemo finns det många missuppfattningar om ormar. Till exempel är de inte slemmiga och våta som groddjur.
– Huggormshonorna föder inte sina ungar i träd och deras ungar är inte mer giftiga än de vuxna. Det är också en vanlig uppfattning att ormar är döva, men det stämmer inte riktigt heller.
En annan seglivad idé är att vissa år skulle vara särskilda “ormår”.
– Det är egentligen bara trams.
Simon Kärvemo menar att myterna och annan okunskap bidrar till en onödigt negativ bild av ormar.
– Det är tråkigt att det finns så många negativa uppfattningar om dem. Ormar minskar både globalt och i Sverige, och de är viktiga delar av ekosystemen.
Denna text var först publicerad på Sveriges lantbruksuniversitets webbplats.
