När socialtjänsten utreder misstänkt barnmisshandel bygger många stödinsatser på frivilligt samtycke från föräldrar. Men samtyckesprocesserna präglas ofta av ojämlika maktförhållanden – och barnens perspektiv får ofta inte utrymme i utredningarna, enligt en studie.
Forskare vid Örebro universitet har analyserat 118 barnavårdsutredningar från elva svenska kommuner och undersökt hur samtycke till frivilliga insatser hanteras i socialtjänstens arbete vid misstanke om barnmisshandel.
I de ärenden som ingår i studien samtyckte föräldrar ofta till insatser frivilligt, men ibland samtyckte de ofrivilligt. I en fjärdedel av fallen avstod föräldrarna från att samtycka till insatser, trots att socialtjänsten bedömde att det fanns ett behov.
Forskarna konstaterar att barnets perspektiv inte alltid är synligt i dokumentationen eller i beslutsprocessen. Relationen mellan socialtjänst och föräldrar präglas också maktpositioner, vilket gör det svårt att veta om ett samtycke sker frivilligt eller motvilligt.
– Som forskare är det viktigt att betona att socialtjänstens arbete ofta sker i mycket komplexa situationer där flera intressen måste vägas mot varandra. Vår studie visar att maktförhållandena i dessa processer ibland kan innebära att barnens perspektiv inte framträder lika tydligt som föräldrarnas, säger Lisa Sandelin, doktorand vid Örebro universitet.
Risk för sämre stöd till barnet
Att barnets perspektiv inte alltid är synligt kan få konsekvenser för hur stödinsatser utformas.
– När barns perspektiv inte alltid framträder tydligt i samtyckesprocesser kan beslut i högre grad baseras på vuxnas tolkningar av barnets behov, snarare än på barnets egna erfarenheter och önskemål, säger Lisa Sandelin.
En annan möjlig konsekvens är att barn inte alltid får information om vilket stöd som finns tillgängligt.
– Om information och samtycke främst riktas till föräldrar riskerar barnets möjligheter att aktivt ta ställning till stöd att bli begränsade, säger Lisa Sandelin.
Bättre rutiner behövs
Forskningsresultaten pekar på ett behov av tydliga och etiskt genomtänkta rutiner kring samtycke i den sociala barnavården.
Bättre rutiner kan enligt forskarna bidra till ökad rättssäkerhet och bättre balans mellan socialtjänstens uppdrag att både stödja familjer och skydda barn.
– När det tydligt framgår vem som har tillfrågats, vilken information som har getts och på vilka grunder ett samtycke har lämnats eller avböjts, stärks rättssäkerheten för både barn och föräldrar, säger Lisa Sandelin.
Forskarna betonar att det inte handlar om att förändra socialtjänstens grundläggande uppdrag, utan snarare om att ytterligare stärka transparensen, delaktigheten och tydligheten i de processer som redan finns.
Vetenskaplig artikel:
Consent in child welfare investigation reports of suspected child abuse, The British Journal of Social Work.
