Kraftig och varaktig viktminskning har tidigare kunnat kopplas till minskad risk för cancer och cancerrelaterad död, främst hos kvinnor. Två nya studier ger nu ledtrådar till varför risken minskar – och tyder på att kön, ämnesomsättning och genetik kan spela en avgörande roll.
Vid Göteborgs universitet görs den långsiktiga SOS‑studien (Swedish Obese Subjects) som undersöker effekter av långvarig viktminskning genom viktkirurgi. Drygt 4 000 personer med obesitas ingår, varav hälften genomgått viktkirurgi.
Nu har forskare utgått från SOS-studien i två nya studier som undersökt könsskillnader, insulinnivåer och långsiktiga cancerutfall samt om genetisk bakgrund kan påverka sambandet mellan obesitaskirurgi och minskad risk för bröstcancer.
Forskarna såg att viktkirurgi var kopplad till både lägre cancerrisk och lägre cancerrelaterad död hos kvinnor, men inte hos män. Sambandet var särskilt tydligt för kvinnospecifika cancerformer, såsom bröst‑ och gynekologisk cancer, och starkast hos kvinnor som hade höga insulinnivåer redan före operationen.
Resultaten pekar på att insulin kan vara en nyckelfaktor i sambandet mellan obesitas, viktminskning och cancer.
Vikten av genetisk bakgrund
När forskarna gick steget vidare och undersökte om genetisk bakgrund kan påverka sambandet mellan obesitaskirurgi och minskad risk för bröstcancer undersöktes kvinnor med obesitas som följts i upp till 33 år.
Det visade sig att kvinnor som bar på en vanlig genetisk variant i FTO‑genen – en gen som tidigare kopplats till både högt BMI och ökad bröstcancerrisk – uppvisade det tydligaste sambandet mellan kirurgi och lägre bröstcancerrisk. Hos dessa kvinnor var bröstcancerrisken cirka 47 procent lägre efter operation jämfört med sedvanlig obesitasbehandling.
Hos kvinnor som saknade genvarianten sågs ingen tydlig riskminskning.
Sambandet var ännu starkare hos kvinnor som både bar på FTO‑varianten och hade höga insulinnivåer vid studiestart, i denna grupp var bröstcancerrisken cirka 64 procent lägre efter kirurgi. Resultaten tyder på att genetisk bakgrund kan påverka hur kroppen svarar på en omfattande och långvarig viktminskning när det gäller cancerrisk.
Tillsammans tyder studierna på att sambandet mellan fetmakirurgi och lägre cancerrisk antagligen inte beror på en enda faktor utan att flera biologiska mekanismer kan samverka, där faktorer som insulin, kön och genetisk bakgrund sannolikt spelar en viktig roll.
Strategier för cancerprevention
Enligt forskarna tyder resultaten på att det finns biologiska skillnader mellan individer som påverkar hur mycket cancerrisken minskar efter viktminskning.
– Genom att förstå dessa skillnader kommer vi närmare de mekanismer som ligger bakom sambandet mellan obesitas och cancer, säger Kajsa Sjöholm, docent vid Göteborgs universitet.
Fynden är särskilt aktuella i ett läge där nya, mycket effektiva läkemedel för viktminskning snabbt förändrar behandlingen av obesitas.
Kunskap om vilka mekanismer som kan ligga bakom minskad cancerrisk kan på sikt bidra till mer träffsäkra strategier för cancerprevention.
– På längre sikt kan detta bana väg för ett mer precisionsmedicinskt angreppssätt, där förebyggande insatser anpassas efter exempelvis kön, metabol hälsa och genetisk bakgrund, säger Magdalena Taube, docent vid Göteborgs universitet.
Obesitaskirurgi: Över 5 000 operationer varje år
Varje år görs drygt 5 000 operationer för viktminskning i Sverige. Det finns 38 opererande enheter i landet och den vanligaste metoden är gastric bypass, då en stor del av magsäcken och en del av tunntarmen kopplas bort.
Det är stora regionala skillnader i kötid och 16 procent har själva betalat sin operation.
Källa: Årsrapport 2024 från SOReg (Scandinavian Obesity Surgery Registry) och 1177
Vetenskapliga artiklar:
Association between FTO rs9939609 genotype and breast cancer risk after bariatric surgery in the Swedish Obese Subjects study, Scientific Reports.
