Därför har kvinnor varit doldisar i forskarvärlden

Albert Einstein, Thomas Edison, Stephen Hawking – tre av en till synes oändlig rad av framstående, manliga forskare. Men kvinnor har inte haft en lika självklar plats i forskarvärlden. Varför det?

Det är inte så att kvinnliga forskare saknas helt i vetenskapshistorien:
300-talets Hypatia av Alexandria, 1700-talets anatomiprofessor Laura Bassi och 1800-talets Ada Lovelace som skapade föregångaren till datorn – de är bara några av dem som trots allt funnits.

Läs om fler kvinnor i forskningen:

Ada Lovelace skrev den första algoritmen

Kvinnor har fått jobba i motvind

Men många kvinnor har fått jobba i motvind, och gjort sig ett namn mot alla odds. Fortfarande är kvinnor i minoritet på de högre posterna inom akademin.

– Kvinnor har förhindrats från att delta i vetenskapen, säger Staffan Bergwik, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet.

Detta har i huvudsak skett på tre sätt, menar han:

• 1

  Kvinnor stängdes ute från universiteten

  – Kvinnor var länge utestängda från vetenskap och forskning. I Sverige till exempel, fick kvinnor inte arbeta som statstjänstemän förrän efter 1925, vilket innebar att de inte heller kunde jobba på universitet. Eftersom forskningen sedan slutet av 1800-talet främst skedde på universiteten, hindrades kvinnor från att delta. Liknande regler fanns i princip alla västländer.

• 2

  Svårt för kvinnor att delta i vetenskapliga nätverk

  – Vetenskap har alltid skett i särskilda rum och miljöer: akademier, universitet, laboratorier, observatorier och vetenskapliga salonger. Män har inte låtit kvinnor vara med i vetenskapliga nätverk på samma villkor som de själva, och inte erkänt dem som jämlikar.

   

• 3

  Idéer om manligt och kvinnligt

  – Det finns en lång historia av att förknippa vetenskap med förnuft och rationalitet och att i sin tur förknippa det med manlighet. Det har gjort att man indirekt definierat kvinnlighet som något annat, som att vara vårdande och känslostyrd – sådant som inte ansågs passa ihop med vetenskaplig verksamhet, säger Staffan Bergwik.

  – Det här avspeglade sig bland annat i att man under 1880-talet och en bit in på 1900-talet inte ansåg att kvinnor hade den nyfikenhet, den fysiska uthållighet och det konkurrenstänkande som krävdes för att vara forskare. Vissa anser att tankar om kvinnan som styrd av sin kropp och sina äggstockar förstärktes under den här perioden. Kvinnor blev osynliggjorda.

Kvinnor fanns – men vi har inte berättat om dem

Staffan Bergwik lyfter fram en fjärde orsak: Historieskrivningen och hur vi berättar om det som hänt förr.

– Å ena sidan säger vi att kvinnor har varit utestängda från vetenskapen. Å andra sidan har kvinnor varit närvarande i vetenskapen hela tiden, men de har inte erkänts som viktiga inom vetenskapen – vare sig då eller nu. Historieskrivningen har alltså medverkat till att osynliggöra de kvinnor som trots allt funnits.

Hur ser det ut idag då? I Sverige är kvinnor i majoritet på många universitetsutbildningar.

Kommer kvinnorna ifatt männen nu?

Frågan är svår, säger Staffan Bergwik.

– En del pratar om en pipeline-effekt; att vi om 40 år kommer att ha fler kvinnliga forskare och Nobelpristagare eftersom vi idag utbildar många kvinnor i naturvetenskap.

Men han är skeptisk.

– Även i dagens Sverige blir det färre kvinnor ju högre upp i den akademiska hierarkin man kommer. Det tycks alltså fortfarande finnas utsållningsmekanismer som gör att många kvinnor överger vetenskapen. Jag tror att det krävs politiska initiativ och reformer för att förändra sådana här strukturer. Vetenskapen är en del av samhället. Ju mer jämställt ett samhälle är, desto bättre är det för en jämställd vetenskap.

Text: Maria Zamore och redaktionen på forskning.se

Psst …

Vetenskapens värld är stor – denna guide är liten. Se det här som en startpunkt för att förstå mer om forskning. Saknar du något eller har du en synpunkt? Mejla oss gärna på red@forskning.se