Ada Lovelace skrev den första algoritmen
Många har inte fått erkännande eller fått vara forskare på egna meriter. Men det har alltid funnits kvinnor inom vetenskapen. Här listar vi några av de mest berömda.
De flesta historiska vetenskapskändisar är män – och det finns förklaringar varför. Till exempel var porten till högre studier länge stängd för kvinnor. Först en bit in på 1900-talet kunde kvinnor börja plugga på universitet.
Men det fanns undantag. Fysikern Marie Curie, kanske världens mest kända vetenskapskvinna, började på Sorbonneuniversitetet i Paris 1891.
På 1800-talet levde också det brittiska mattesnillet Ada Lovelace, en av de allra första som förstod möjligheterna med datorer och programmering. I dag finns det många kvinnliga superstjärnor inom forskningen, även om kvinnor fortfarande är i minoritet på de högre posterna inom akademin.
Men låt oss börja mycket längre bak i tiden:
Hypatia var 300-talets mest kända mattesnille
Matematikern Hypatia (ca 350–415) var en superkändis i det antika Alexandria, en del av det Östromerska imperiet. Hon uppfostrades av sin pappa, matematikern, astronomen och filosofen Theon, och blev en framstående lärare och chef vid forskningsinstitutionen Museion. Hennes föreläsningar lockade studenter från hela Medelhavsområdet.
Hon skrev också verk om bland annat talteori och så kallade koniska sektioner, kartlade himlakroppar och uppfann hydrometern. Alexandria var länge en stad med religiös mångfald, men när kristna började ta makten vägrade Hypatia att omvända sig. Som förespråkare för vetenskap och rationellt tänkande hamnade hon i en farlig position. I mars 415 blev hon attackerad och mördad av en mobb fanatiska kristna munkar. Hennes vetenskapliga dokument gick förlorade, men tack vare bevarade brev och referenser från andra författare kunde mycket av hennes arbete bevaras till eftervärlden.
Laura Bassi blev professor redan som 20-åring
Laura Bassi (1711–1778) forskade vid universitetet i Bologna, Italien redan på 1700-talet. Hon var bara 21 år när hon utnämndes till professor i anatomi. Två år senare blev hon professor i filosofi. Men inte nog med det. Vid 65 års ålder blev hon även professor i experimentell fysik. Hennes man och kollega Giuseppe Veratti blev hennes assistent.
Laura Bassi kom från en rik familj och hade fått privatundervisning i flera olika ämnen – något som var vanligt bland de få kvinnor som släpptes in i de vetenskapliga nätverken under den här perioden. Men att som Laura Bassi bli knuten till ett universitet var däremot ovanligt.
Kvinnliga forskare var oftast fruar, döttrar eller systrar till inflytelserika, manliga vetenskapsutövare. De sågs sällan som forskare i sin egen rätt utan snarare ett slags ”vetenskapens grovarbetare”, som jobbade som assistenter, illustratörer eller sekreterare.
Caroline Herschel upptäckte flera kometer
Caroline Herschel var en tysk-brittisk astronom. Hon arbetade under 1700- och 1800-talen med sin bror William Herschel och upptäckte flera kometer, bland andra 35P/Herschel-Rigollet, som namngavs efter henne. På Caroline Herschels 96:e födelsedag, 1846, fick hon en guldmedalj för sin vetenskapliga forskning av den preussiska kungen.
Ada Lovelace skrev den första algoritmen
Ada Lovelace (1815–1852) var dotter till poeten Lord Byron och matematikern Annabella Milbanke, och fick från tidig ålder en gedigen utbildning i matematik och naturvetenskap. Hon samarbetade med vännen och matematikern Charles Babbage som konstruerade den analytiska maskinen – föregångaren till våra datorer idag. Under arbetets gång skrev Lovelace detaljerade anteckningar om maskinen och inkluderade en algoritm för att beräkna så kallade Bernoulli-tal.
Hon har därför också kallats världens första datorprogrammerare. Hon förutsåg också maskinens potential att utföra mer än bara numeriska beräkningar, vilket visade en förståelse för datorers kapacitet långt före sin tid. Hennes arbete inspirerar forskare inom datavetenskap än idag, och hon har gett namn åt programmeringsspråket Ada.
Marie Curie var första kvinnan att få Nobelpriset
Marie Curie, född i Polen, var fysiker och kemist och hade en lysande vetenskaplig karriär. 1903 fick hon, tillsammans med sin man, Pierre Curie, och Henri Becquerel, Nobelpriset i fysik för sin forskning om radioaktivitet. Hon blev därmed den första kvinnliga Nobelpristagaren.
Åtta år senare tilldelades hon Nobelpriset i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. Hon var den första personen, och är den hittills enda kvinnan, som fått det prestigefyllda priset två gånger. Vid 66 års ålder dog Marie Curie av en allvarlig blodsjukdom, troligen en effekt av den strålning hon utsattes för i sin forskning.
Eva von Bahr fick sparken men blev kollega med Einstein
Eva von Bahr föddes 1874 i Stockholmsområdet och var fysiker. I 30-årsåldern skrev hon en doktorsavhandling vid Uppsala universitet om infraröda strålars absorption av gaser. Hon utnämndes då också, som den första kvinnan i Sverige, till docent i fysik. När den dåvarande professorn ett par år senare dog hastigt fick Eva von Bahr inte längre undervisa.
Hon sökte tjänster vid Uppsala universitet och Chalmers tekniska läroanstalt, men med hänvisning till lagstiftningen fick hon dem inte (”Hon är ju kvinna, så hon kan inte bli aktuell”). Så småningom sökte hon sig till universitetet i Berlin, där hon träffade Albert Einstein, Max Planck och flera andra av den tidens stjärnor inom fysiken.
Barbara McClintock kämpade i motvind men gav sig inte
Barbara McClintock föddes 1902 i USA och var framstående inom cytogenetiken, som handlar om cellernas struktur och funktion. Hennes karriär grundade sig på forskning inom cytogenetiken hos majs. Bland annat utvecklade hon teorier för att förklara hur gener kan stängas av och sättas på mellan olika generationer av majsplantor.
Hon slutade publicera sina resultat 1953, efter att hennes forskning mötts med skepsis, men från och med 1960-talet fick allt fler upp ögonen för hennes insatser. Barbara McClintocks forskning tilldelades flera priser. Bland annat Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1983, för upptäckten av ”hoppande gener” det vill säga att vissa dna-segment kan flytta sig från en plats till en annan på kromosomen.
Katherine Johnson fixade rymdresor med matematik
På 1960-talet blev Katherine Coleman Johnson och hennes kvinnliga kolleger i gruppen ”de mänskliga datorerna” oumbärliga för Nasa, den amerikanska rymdmyndigheten. Gruppen, bestående av afro-amerikanska kvinnor, gjorde manuellt komplexa matematiska beräkningar som användes för USA:s första rymdsatsningar. Deras beräkningar av banor och flygvägar var avgörande för att kunna skicka astronauter i omloppsbana och säkert återföra dem till jorden.
När John Glenn, den första amerikanen i omloppsbana, insisterade på att ”flickan” skulle dubbelkolla datorns siffror för hans bana runt jorden 1962, blev det tydligt hur viktig Katherine Johnson var för de bemannade rymdfärderna. Katherine var inte bara en briljant matematiker utan också en civilrättspionjär. När hon 1939 blev antagen som en av tre afro-amerikanska studenter till West Virginia University, bröt hon den hårda segregationen inom utbildning i USA. Hennes arbete banade väg för kvinnor och minoriteter inom vetenskap och teknik.
Rosalind Franklin hade koll på dna
Rosalind Franklin, född 1920 i London, var kemist och en av de kvinnor som aldrig fick det erkännande de borde ha fått för sin forskning. Hon bidrog till bestämmandet av dna-molekylens uppbyggnad, framför allt genom studier som visade dubbelspiralstrukturen hos dna. Upptäckten belönades 1962, fyra år efter Rosalind Franklins död, med Nobelpriset i medicin.
Rosalind Franklin ledde också arbetet på Birkbeck University med att bestämma den molekylära strukturen hos virus – ett arbete som hennes kollega Aaron Klug senare tog över, och som gav honom Nobelpriset i kemi 1982.
Därför var kvinnor doldisar i forskarvärlden
Källor:
Staffan Bergwik, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, Wikipedia, Nobelprize.org, DN.se
Psst …
Vetenskapens värld är stor – denna guide är liten. Se det här som en startpunkt för att förstå mer om forskning. Saknar du något eller har du en synpunkt? Mejla oss gärna på red@forskning.se