Den vetenskapliga metoden – steg för steg

1

Det börjar ofta med en idé

Forskaren kan ha sett något intressant eller oväntat, eller stött på ett olöst problem. Det kan också vara så att en forskare granskar den forskning som redan finns inom ett område och upptäcker att det saknas kunskap. Ibland vill forskare testa om det som kommit fram i en tidigare studie håller, och återupprepar studien.

2

Vad är problemet?

Det som kallas problemformulering tar vid. I den berättar forskaren vad som är syftet och målet med studien; vad är det för problem hen vill lösa? En problemformulering skulle till exempel kunna vara: Hur påverkar betygsstress ungas psykiska hälsa?  Problemformuleringen vägleder sedan forskaren genom alla steg i forskningen.

3

Nu gäller det att ställa rätt frågor

Nu går forskaren vidare och tar fram en eller flera ”forskningsfrågor”. Till skillnad från problemformuleringen, som ofta är bred och allmän, brukar forskningsfrågorna vara smala och mer konkreta.

Exempel:
– Är betygsstress olika för pojkar och flickor?
– Hur påverkar föräldrars förväntningar och stöd?
– Vilka strategier använder unga för att hantera betygsstress?

Forskningsfrågorna gör det tydligare för forskaren vad undersökningen ska handla om.

4

Hypotes: Det vi tror utifrån det vi redan vet

En hypotes är ett antagande eller en gissning som forskaren vill testa.

Exempel:
”Unga som känner sig stressade över sina betyg ofta har ångestrelaterade symtom.”

Hypotesen ger forskningen en riktning och hjälper forskaren att planera hur undersökningen ska genomföras.

5

Vad säger annan forskning i ämnet?

Innan forskaren går vidare behöver hen ta reda på vad som redan är känt inom området och läser därför vetenskapliga artiklar och böcker och andra forskningsstudier. Det är viktigt för att inte upprepa forskning i onödan och för att bygga vidare på tidigare kunskap.

6

Dags att tänka efter

Tidigt i processen behöver forskaren också ställa sig frågan hur relevant idén är: Bidrar studien till ny kunskap?  Ny kunskap behöver inte betyda något stort och omvälvande. Ibland kan forskning bekräfta tidigare studier eller ge en djupare förståelse av ett ämne – eller visa att den inte håller. Det är också viktiga bidrag till kunskapen inom området.

7

Är det rätt att göra så här?

Ibland behöver forskning godkännas av en etisk nämnd. Det gäller till exempel när människor och djur deltar i experiment. Man gör det för att skydda de som deltar och försäkra sig om att forskningen sker på ett ansvarsfullt sätt.

8

Ok, då ska studien få form

Nu är det dags för forskaren att göra en forskningsplan, det vill säga beskriva hur studien ska gå till: Vilka data ska forskaren samla in, hur ska de samlas in, vilka metoder ska hen använda för att analysera resultaten, och så vidare. Den här övergripande planen kallas också forskningsdesign.

9

Samla in data

Data – alltså siffror, mätningar, observationer, intervjuer, texter eller bilder – är det som forskaren kommer att basera sin forskning på. Hur själva datainsamlingen går till beror på ämnet; det kan till exempel vara att skicka ut enkäter, intervjua, göra observationer eller utföra experiment. Allt dokumenteras noggrant för att det ska vara möjligt för andra forskare att reproducera – det vill säga återupprepa – resultatet.

10

Analysera data

Nu är det dags för forskaren att gå igenom datamaterialet för att svara på forskningsfrågorna och se om hypotesen stämmer.

11

Vad har vi kommit fram till?

När dataanalysen är gjord är det dags för forskaren att dra slutsatser. Stämmer hypotesen? Då säger man att den är ”bekräftad”. Om den inte stämmer kan forskaren behöva formulera en ny hypotes, och sedan testa den. Forskaren måste hela tiden vara öppen för att tänka om utifrån det som hon eller han hittar under dataanalysen.

12

Skriva om forskningen

När forskningsarbetet är avslutat är det dags för forskaren att berätta för omvärlden vad hen har kommit fram till. Därför skriver forskaren en text, ett så kallat manuskript, som sammanfattar studiens syfte, upplägg, resultat och slutsatser. Det är vanligt att flera forskare har bidragit till ett forskningsresultat och därför är medförfattare.

13

Peer review – klarar studien granskning?

Manuskriptet skickas till en vetenskaplig tidskrift, som i sin tur skickar det till andra forskare som är experter på ämnet. Deras uppgift är att avgöra om studien är utförd på rätt sätt, har tillräckliga data och om slutsatserna är rimliga och stöds av bevisen. Forskaren som skickat in sitt manuskript får feedback och kan bli ombedd att förbättra och förtydliga. Den här typen av bedömning kallas för peer review.

14

Accepterad och publicerad (kanske)!

Om manuskriptet accepteras av den vetenskapliga tidskriften publiceras det och kallas då för vetenskaplig artikel. Därmed blir ny kunskap tillgänglig för andra forskare och för alla oss andra. Publiceringen gör det också möjligt för andra forskare att granska resultatet i studien och att bygga vidare på det.

Manuskript kan också få nej. Det kan till exempel hända om peer review-granskarna tycker att forskningen inte bidrar med något nytt, om de tycker att forskarna använt fel metoder eller överdrivit sina slutsatser. Manuskript kan också få avslag för att det inte passar den vetenskapliga tidskriftens inriktning.

15

Sprida kunskapen

En viktig del i forskning är att berätta om forskningsresultaten för andra. I Sverige är det till och med lag på att högskolor och universitet ska dela med sig av kunskap. Det kallas för samverkansuppgiften (tidigare ”den tredje uppgiften”). För en forskare kan det till exempel innebära att hålla föredrag om sin forskning, skriva populärvetenskapliga artiklar och ställa upp på intervjuer i tv, tidningar och radio. Högskolor och universitet skickar ofta ut pressmeddelanden om forskningsresultat för att de ska nå ut i media; till exempel är en stor del av artiklarna här på forskning.se baserade på sådana pressmeddelanden. Idén med forskning.se är just att sprida forskningsresultat till så många som möjligt!

16

Men det slutar inte här …

Sedan då? Ja, sedan fortsätter forskningen. Den vetenskapliga processen är inte en rak linje från start till mål utan snarare som en cirkel: Forskarna återkommer gång på gång till olika steg i processen för att granska och ifrågasätta slutsatser, bygga vidare på resultat och förstå mer. Vetenskapliga slutsatser är aldrig ”färdiga”, utan den bästa sanning vi har just nu.

Läs också: När är något vetenskapligt bevisat