Fisken bär inom sig en kemisk substans som frigörs när den skadas. Fiskar i omgivningen som upptäcker den kemiska substansen svarar med att bli rädda och gömma sig, men det har hittills varit oklart hur fisken som frigör substansen själv drar nytta av fenomenet.

– I decennier har forskare diskuterat den evolutionära härkomsten av dessa kemiska alarmsignaler, säger studiens försteförfattare, Oona Lönnstedt, forskare i fiskekologi vid Uppsala universitet.

Trots uppenbara vinster med flyktresponsens hos omgivande fiskar som nås av alarmsubstansen så har det inte varit uppenbart hur fisken som sänder själva signalen får en fördel, berättar Oona Lönnstedt.

Men den nuvarande studien visar att den kemiska signalen attraherar ytterligare rovdjursfiskar till området där bytet fångats.

– Det verkar som att kemiska alarmsignaler hos fisk kan jämföras med nödropen som många fåglar och däggdjur avger efter det att de fångats av ett rovdjur, säger studiens medförfattare professor Mark McCormick som studerar korallrevsfiskar på James Cook University.

Lockade till sig flera rovdjur
Forskarna undersökte vad som hände när kemiska alarmsignaler av frökenfiskar var frigjorda på Stora Barriärrevet och upptäckte att flera rovdjur lockades till området.

– Fler rovdjur torde spontant innebära större fara, men vi upptäckte att ytterligare rovdjur störde rovfiskens jaktförlopp, vilket gav bytet en större chans att fly, säger Mark McCormick.

I en serie av laboratorieförsök fann det Svensk-Australiensiska forskningsteamet att attraherade rovdjur försökte stjäla bytet, och i det följande tumultet hade den fångade korallrevsfisken en större chans att ta sig loss och gömma sig.

– När de små frökenfiskarna tagits av ett rovdjur hade de nästan ingen chans att undfly sitt öde som rovdjurets nästa måltid. Men, när ytterligare ett rovdjur var attraherat till jaktområdet, så lyckades bytet fly 40 procent av gångerna, säger Mark McCormick.

Det här var överväldigande bevis för att kemiska alarmsignaler är fördelaktiga för avsändaren av dem – och ger bytesfiskar mycket större chanser att gäcka rovdjursfiskarna och komma undan.

– De här resultaten är de första som demonstrerar en evolutionär mekanism varigenom fisk åtnjuter fördelar i producerandet och utsöndrandet av kemiska signaler och understryker den komplicerade och viktiga rollen kemiska signaler har i rovdjurs-bytesdjursinteraktioner i haven. Sammantaget visar vår studie att fiskar har utvecklat en sinnrik strategi för att överleva som används när en farlig situation kräver det, säger Oona Lönnstedt.

FAKTA:
Frökenfiskar är en stor grupp med omkring 28 släkten och 360 arter. Medlemmar av släktena Amphiprion och Premnas kallas allmänt för anemonfiskar, medan de andra släktena, till exempel Chromis kallas frökenfiskar. Frökenfiskar lever i alla varma hav på jorden inklusive Medelhavet. 

Kontaktinformation: Oona Lönnstedt, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, tel: 018 471 6404, 0700 218346, e-mail: oona.lonnstedt@ebc.uu.se eller Mark McCormick, James Cook University,+ 61 409 371 015, mark.mccormick@jcu.edu.au

Lönnstedt OM and McCormick MI (2015) Damsel in distress: captured damselfish prey emit chemical cues that attract secondary predators and improve escape chances, Proc. R. Soc. B. 20152038, http://dx.doi.org/10.1098/rspb.2015.2038

Christoffer Dahl, doktorand i humaniora med inriktning mot utbildningsvetenskap, har undersökt hur fem läromedel i svenska används för att i skrift och bild introducera och motivera litteraturstudier på de studieförberedande gymnasieprogrammen.

Valet av läroböcker kan exempelvis påverka vilken skönlitteratur som används i skolan och därigenom vilka områden som täcks. I sin avhandling söker Christoffer Dahl bland annat svar på frågorna: vilka legitimeringar av litteraturstudiet som dominerar i läromedlen och hur realiseras dessa legitimeringar i skrift och bild.

– Till skillnad mot tidigare studier undersöker jag de betydelser som samspelet mellan skrift och bild i läromedlens paratexter, det vill säga omslag och förord, och i läromedlet som helhet ger uttryck för.

Christoffer Dahl har också analyserat hur författarskap och litteraturval, med fokus på genre, introduceras och motiveras för läsaren. Ett centralt resultat är att läsarrelationen får ett större utrymme över tid.

– Det framstår som allt viktigare att läsaren kan känna igen sig i litteraturen och författarskapen. Läromedlen väljer gärna texter som har en stark dramatisk och lockande effekt, inte minst gäller detta Strindberg som för många påminner om just en actionhjälte.

Ett annat viktigt resultat är att det kritiska perspektivet får litet utrymme överlag. Majoriteten av läromedlen tar till exempel inte upp att litteratur kan närläsas kritiskt med hjälp av olika teoretiska och analytiska verktyg.

Seglivade traditioner har också skapat en tydlig gräns mellan tematiskt och kronologiskt uppdelade läroböcker, vilket får följder för både litteratururvalet och synen på litteratur. Exempelvis är den historiska kontextualiseringen svag i de tematiska läromedlen, vilket bidrar till en splittrad historiesyn, medan avsaknaden av nutida litteratur i de kronologiskt uppdelade läroböckerna pekar på en skarp skillnad mellan litterärt högt och lågt, som idag framstår som förlegad.

– De tematiskt och kronologiskt disponerade läromedlen borde låna drag av varandra, och inte minst bjuda in ytterligare röster och idéer – exempelvis aktuell forskning – för att skapa en för läsaren mer utmanande och dynamisk litteraturförmedling.

 

Avhandlingens titel: Litteraturstudiets legitimeringar. Analys av skrift och bild i fem läromedel i litteratur för gymnasieskolan. Avhandlingen finns digitalt publicerad: http://hdl.handle.net/2077/40507

Kontaktinformation:
Christoffer Dahl, telefon: 0727-16 77 74, e-post: christoffer.dahl@gu.se

I och på trädens barr eller blad finns en rik, men ofta ganska outforskad, flora av mikroskopiska svampar. En del av dessa svampar är skadliga för trädet, medan andra är tämligen harmlösa eller rent av nyttiga. Hanna Millberg från SLU har i sitt doktorsarbete vid SLU använt DNA-teknik för att kartlägga svampsamhällen i och på tallbarr. En av arterna har hon även studerat i fältförsök, då det finns farhågor att den kan bli en besvärlig skadegörare för skogsbruket i framtiden.

Svampen finns i hela landet

Rödbandsjuka är en svampsjukdom av okänt ursprung som gör att tallar förlorar mycket barr och ibland till och med dör. Sjukdomen har orsakat stora problem i andra delar av världen, men det var först 2007 som sjukdomen upptäcktes i Sverige, utanför Fagersta. Nu har sjukdomen upptäckts på flera platser i Norden, och Hanna Millbergs undersökningar visar att den svamp som orsakar rödbandsjuka, Dothistroma septosporum, kan förekomma på tall i stora delar av Sverige.

– När vi analyserade barr som samlats in i olika delar av landet visade det sig att svampen förekommer från Vaggeryd i söder till Fredrika i norr, säger Hanna Millberg.

I ett fältförsök utanför Fagersta följdes sjukdomsutvecklingen under två år, på plantor av både vår vanliga inhemska tall och den introducerade contortatallen. Förloppet visade sig vara jämförbart med vad som har rapporterats från varmare områden. Contortatallen anses vara mer mottaglig för sjukdomen, men i detta försök var sjukdomsutvecklingen likartad hos de två värdarterna.

Vid ett tillfälle identifierades Dothistroma septosporum hos fler än hälften av plantorna på en försöksplats, trots att bara ett fåtal av plantorna uppvisade de karaktäristiska symptomen på rödbandsjuka. Till synes friska plantor kan alltså bära på smittan, vilket är viktigt att känna till.

– Hittills tycks svampen inte göra någon större skada i svensk tallskog, men vi bör definitivt hålla ögonen på den, säger Hanna Millberg. Det kan vara så att den har funnits länge i landet och inte är ett problem, men den kan också tänkas bli ett problem i framtiden, t.ex. i ett varmare klimat.

DNA avslöjar artrikedomen

Med hjälp av DNA-sekvensering har Hanna Millberg kunnat visa att de svampsamhällen som finns på tallbarr runtom i Sverige och Litauen är mycket artrika. Den ekologiska funktionen är dock okänd hos merparten av dessa svamparter.

Svampsamhällets artsammansättning påverkades av både breddgrad och höjd över havet. Förekomsten av den svamp som orsakar sjukdomen tallskytte, Lophodermium seditiosum, minskade t.ex. med stigande breddgrad, dvs. mot norr.

– Utbrott av tallskytte är vanligare i södra och mellersta Sverige, säger Hanna Millberg. Förmodligen förekommer svampen även i norra Sverige, men utan att göra lika mycket skada.

Svampsamhället påverkades också av huruvida värdträdet växte djupt inne i skogen, eller i ett skogsbryn, där arterna var färre. Vidare var artrikedomen större i skadade barr än i friska barr och den ökade också med barrens ålder.

Studien ökar kunskapen om vad som styr svampflorans geografiska utbredning och dynamik i och på tallbarr. Denna kunskap banar väg för en bättre förståelse av svamparnas betydelse för träden och vad förändringar, såsom ett varmare klimat, kan innebära.

 

 

Kontaktinformation:

Hanna Millberg, Sveriges lantbruksuniversitet, Tel: 018-67 23 79, hanna.millberg@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)

 

Pressbilder (Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om disputationen. Fotograf ska anges.)

Angrepp av rödbandsjuka. Foto: Hanna Millberg

Angrepp av tallskytte på liten tallplanta. Foto: Hanna Millberg

Hanna Millberg provtar barr. Foto: Johanna Boberg

En ny studie visar att lejonpopulationen i stora delar av Afrika är i snabb minskning. Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS, uppskattar att antalet lejon i Väst- och Centralafrika minskar kraftigt och beräknas minska med ytterligare femtio procent under de kommande två decennierna om inget görs för att bevara stammen. Lejonstammen minskar också, om än mindre dramatiskt, i Östafrika, länge ansett som det viktigaste fästet för arten. Studien visar också att nästan alla lejonpopulationer som historiskt omfattat minst 500 individer nu är på tillbakagång.

Ett team forskare från bl a den globala organisationen Panthera, universitetet i Oxford, Sveriges lantbruksuniversitet, IUCN (International Union for Conservation of Nature) och University of Minnesota har beräknat utvecklingen för lejonpopulationer genom att sammanställa och analysera regionala uppgifter om utvecklingen för 47 olika lejonpopulationer i Afrika. Analysen visar att medan de flesta lejonpopulationer i Väst-, Central- och Östafrika minskar, så ökar populationerna i fyra länder: Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe.

Globalt räknas lejon som en sårbar art på IUCN:s rödlista över hotade arter, och arten anses vara kritiskt hotad i Västafrika. Resultaten från denna studie bekräftar lejonens bevarandestatus i Västafrika och studien och pekar också på att regionala bedömningar ger en mer rättvisande bild av lejonpopulationer än vad globala bedömningar gör. Baserat på data rekommenderar författarna att lejon regionalt uppgraderas till ”utrotningshotade” i Central- och Östafrika medan populationen i södra Afrika uppfyller kriterierna för ”livskraftig”.

Dr Luke Hunter, vid Panthera, en av författarna, säger: ”Vi kan inte låta framstegen i södra Afrika leda oss in i självbelåtenhet. Många lejonpopulationer kommer att vara borta eller förväntas försvinna inom de närmaste årtiondena. Lejonet spelar en central roll som kontinentens främsta rovdjur om lejonpopulationerna hamnar i fritt fall kommer det obönhörligen att förändra Afrikas ekosystem”.

Författarna noterar att bevarandeåtgärder i södra Afrika är framgångsrika av flera orsaker, bland annat låg befolkningstäthet, tillförsel av betydande resurser, och kanske viktigast av allt, uppfödning av lejon i små, inhägnade och intensivt skötta och väl finansierade reservat.

Studien bygger på de mest omfattande data som hittills sammanställts när det gäller lejon.

Mer information:
Docent Guillaume.Chapron@slu.se tel 076-117 75 23

En studie publicerad i senaste Nature Communications visar att solstormar skulle kunna bli mycket kraftfullare än vad forskarna hittills har trott. Forskare vid Lunds universitet bekräftar nu att två extrema solstormar inträffade för drygt 1000 år sedan.

– Om sådana solstormar skulle drabba jorden i dag, skulle det få förödande konsekvenser för vår strömförsörjning, liksom för våra satelliter och andra kommunikationssystem, säger Raimund Muscheler vid Geologiska institutionen, Lunds universitet.

Ett team av forskare från Lunds universitet, tillsammans med kollegor från Uppsala universitet liksom från Schweiz, Danmark och USA, har letat efter spår av solstormar i iskärnor från Grönland och Antarktis. Överallt på jorden finns spår av kosmisk strålning, bland annat i form av låga halter av radioaktivt kol.

För några år sedan fann forskare en ökning av radioaktivt kol i trädringar från perioden AD 774/775 och AD 993/994, men orsaken till ökningen har tidigare varit oklar.

– I vår studie har vi arbetat med att systematiskt hitta orsaken till dessa händelser, säger Raimund Muscheler. Vi har nu funnit motsvarande ökningar i iskärnor för exakt samma period. Med dessa nya mätningar är det därför möjligt att utesluta alla andra tänkbara förklaringar och bekräfta att extrema solstormar är orsaken.

Dessutom har forskarna gjort en bedömning av de partikelflöden som är kopplade till dessa händelser. Raimund Muscheler påpekar att resultatet visar vikten av att se över skyddet för elektroniska system:

– Dessa solstormar var överlägset mycket större än alla tidigare fall som hittills har kunnat mätas här på jorden. Vår upptäckt bör därför leda till en omprövning av de risker som solstormarna innebär, säger Raimund Muscheler.

Fakta om solstormar: Solstormar är utbrott på solen som orsakar utsläpp av stora mängder partiklar. När partiklarna träffar jorden växelverkar de med jordens magnetfält som styr dem mot polarområdena där de orsakar norrsken eller sydsken. Det har inträffat stora solstormar de senaste åren, exempelvis ett i oktober 2003 som ledde till ett stort strömavbrott i Malmö. De extrema solstormar som forskarna nu har sett spår av i iskärnor var ungefär tio gånger så stora som de som observerats under de senaste decennierna.

 

Publikation:

Multiradionuclide evidence for the solar origin of the cosmic-ray events of AD 774/5 and 993/4, DOI 10.1038/ncomms9611

Kontaktinformation:

Raimund Muscheler, Geologiska institutionen, Lunds universitet, Epost: raimund.muscheler@geol.lu.se, www.muscheler.com

 

Avhandlingen består av tre delstudier; en inledande enkätundersökning där 1686 unga har besvarat frågor som berör grad av ansvar för varandra online, med speciellt fokus på stöd och kränkningar. I syfte att synliggöra hur ungdomarna skapar villkor för online-kommunikationen genomfördes därefter en intervjustudie med 32 ungdomar. Den tredje delstudien, som är en textanalys av Facebooks policydokument, belyser hur det sociala mediet i sig också skapar villkor för kommunikationen online.

Relationer måste vårdas både online och offline

Resultatet visar att i ungdomarnas samspel online uppkommer en spänning mellan strävan efter uppmärksamhet och den sårbarhet och utsatthet som råder i online-kommunikationen. Att ha en trygg social tillhörighet är centralt för ungdomarna och dessa relationer måste vårdas både online och offline. Ömsesidighet och respekt för varandra är överordnat i nära vänskapsrelationer. En stödjande kultur online, som präglas av ansvar och omsorg, har definierats med hjälp av en statistisk analys. Men i interaktioner med kamrater som inte tillhör den nära kamratkretsen finns andra kvaliteter. Här blir den egna positioneringen överordnad. Ungdomarna gör skillnad på kamrater och handlar målinriktat i syfte att gagna egna intressen.

– Genom den statistiska bearbetningen har jag kunnat definiera en kränkande kultur, säger Liselotte Eek-Karlsson. Det ska dock poängteras att den är betydligt mindre än den stödjande.

Samspelet online kan inte enbart betraktas som fritt och obundet, utan resultatet visar att det även sker en stark disciplinering. Konstruktion av kön är en aspekt av disciplinering och dessa förhandlingar följer med till online-kommunikationen. Ungdomarnas handlingsutrymme kan dock inte enbart relateras till kön, utan detta villkoras även utifrån grupptillhörighet och den status som är förknippad med denna. Det innebär att flickor och pojkar inte kan betraktas som homogena grupper, utan hänsyn måste även tas till sociala hierarkier och de olika normsystem som utvecklats i de olika grupperingarna. Risken för att bli utsatt är stor om normsystemen överträds. Ungdomarna agerar utifrån sin sociala position och de förväntningar som finns på positionen ifråga. Det betyder att en flicka eller pojke kan få positiva omdömen när de publicerar ett innehåll, medan en annan kan bli utsatt när de publicerar samma typ av innehåll.

Sociala medier inte bara ett verktyg

Det sociala mediet, exempelvis Instagram, Kik eller Ask.fm, kan inte betraktas som ett passivt redskap som enbart väntar på att bli använt. Värden kring mänsklig samvaro byggs implicit in i konstruktionen av ett socialt medium som inverkar på ungas kommunikation. Konstruktionen av det ”virtuella rummet” både möjliggör och begränsar ungas kommunikation. I sin förlängning blir det också en fråga om hur relationen mellan individ och kollektiv ska utformas och vilka värden som ska vara överordnade. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan ungdomarna och det sociala mediet. Å ena sidan fungerar det sociala mediet som en fritidsgård där ungdomarna är bundna till det specifika sociala medium där kamraterna befinner sig. Webtjänsten eller mobilapplikationen är, å andra sidan, avhängig sina användare. Dessa existerar så länge ungdomarna uppehåller sig där. Konkurrensen mellan sociala medier är stor och det gäller för det enskilda mediet att vara både innovativt och känsligt för samhälleliga strömningar för att få ungdomar att stanna kvar i mediet.

 

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.

Kontaktinformation:
Liselotte Eek-Karlsson, telefon: 0480 – 44 67 52 eller epost: liselotte.eek@lnu.se.
Jonas Tenje, pressansvarig 070 – 308 40 75

FN:s nya globala hållbarhetsmål beaktar hållbarhet ur flera perspektiv, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. De tar också upp ökad jämlikhet inom och mellan länder, hållbara produktions- och konsumtionsmönster och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras effekter.

– För att kunna möta utmaningarna behövs ökad kunskap i samhället, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på Formas, forskningsrådet för hållbar utveckling. Dels måste ny kunskap tas fram genom grundläggande, tillämpad och innovationsnära forskning av högsta kvalitet. Dels måste befintliga forskningsresultat utvärderas, syntetiseras och nå rätt mottagare. Inte minst behöver forskning och högre utbildning samverka för att garantera en hög kvalitet i utbildningen och i samhällets kunskaps- och kompetensförsörjning.

Högkvalitativ forskning är därmed avgörande för tillväxt, långsiktig hållbarhet och samhällets förmåga att möta utmaningar.

– Vi ser att relevanta forskningsresultat varken når rätt mottagare eller kommer till praktiskt nytta i tillräcklig utsträckning idag, säger Ingrid Petersson, generaldirektör på Formas. Därför föreslår vi ökade satsningar till stöd för hållbar utveckling, ökade satsningar på syntetisering och utvärdering av forskningen samt ökade satsningar på samverkansplattformar.

Formas uppdrag är dels att stödja grundläggande, tillämpad och innovationsnära forskning inom centrala hållbarhetsområden, dels att möjliggöra nyttiggörande av forskningsresultat i samhället.

 

Formas föreslår att:

Här hittar du Formas underlagsrapport till 2016 års proposition om forskning, innovation och högre utbildning

 


För mer information kontakta:
Formas generaldirektör Ingrid Petersson 070-350 23 39

År 2014 gick nästan var tredje elev ut gymnasiet utan kompletta betyg och många av dessa fortsätter vidare till folkhögskolor för att uppnå högskolebehörighet. Det innebär ett ökat tryck på folkhögskolans allmänna linjer som vänder sig just till dem som saknar grund- eller gymnasieutbildning.

– Påfallande många av eleverna som gymnasieskolorna misslyckas med har någon typ av funktionsnedsättning såsom ADHD, dyslexi eller lider av psykisk ohälsa. När grund- och gymnasieskola inte klarar av att stödja de här grupperna hamnar de sedan ofta på folkhögskolorna., säger Erik Nylander, postdoktor vid Linköpings universitet.

Han har tillsammans med Dörte Bernhard, Lina Rahm och Per Andersson från Linköpings universitet skrivit rapporten Olika tillsammans på uppdrag av Specialpedagogiska Skolmyndigheten. Rapporten fokuserar på frågor om hur folkhögskolornas lärmiljöer är utformade och anpassande för deltagare med olika typer av funktionsnedsättningar. Varför gymnasieskolorna misslyckas med att undervisa elever med funktionsnedsättning är ingenting som undersöks i rapporten, men viktiga framgångsfaktorer i folkhögskolornas arbete är att anpassa studierna individuellt och göra eleverna mer delaktiga i undervisningsplaneringen.

– En annan viktig aspekt som folkhögskolornas personal lyfter fram är möjligheten för deltagarna att vid behov slå av på studietakten och att gå mellan undervisning i helklass och undervisning individuellt. Med tanke på vilket lass folkhögskolorna drar på detta område tycker jag att de får oförtjänt lite uppmärksamhet och institutionell uppbackning, säger Erik Nylander.

Exempelvis saknas det riktiga vidareutbildningsmöjligheter för folkhögskollärarna i specialpedagogiska frågor. De omfattas inte heller av nya regeringens nya satsningar med Lärarlyftet. Trots folkhögskolornas något undanskymda roll bedöms folkhögskollärarna ändå klara av undervisningen av elever med funktionsnedsättningar förvånansvärt bra och de bedöms ha den praktiska kompetens som behövs för att möta och stötta deltagare av olika slag.

Kontaktinformation
Erik Nylander, postdoktor, 013-28 21 90, erik.nylander@liu.se

Rapporten: Olika tillsammans. En kartläggning av folkhögskolors lärmiljöer för deltagare med funktionsnedsättningar. Erik Nylander, Dörte Bernhard, Lina Rahm och Per Andersson (2015)

Avhandlingen baseras på undersökningar av innevånare i Norrbotten och Västerbotten. Att aktivt fråga om den självskattade hälsan är ett sätt att ta vara på människors egen expertis om sin hälsa och hur den kan förbättras.

– Patienter kan känna sig överkörda och skuldbelagda av vårdens beskäftiga råd om kost, motion, sluta röka osv. Distriktsläkaren träffar många med dålig hälsa och har en unik möjlighet att föra ett respektfullt och inkännande samtal om patientens egen unika hälsosituation. Det skulle både patienter och sjukvården tjäna på, säger Göran Waller.

Om disputationen:
Fredagen den 30 oktober försvarar Göran Waller, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för Allmänmedicin, Umeå Universitet sin avhandling med titeln Self-rated health. From epidemiology to patient encounter. (Självskattad hälsa. Från epidemiologi till patientmöte.)

Disputationen äger rum kl. 13.00 i Stora Aulan, Sunderby Sjukhus, Luleå. Allmänheten är välkommen. Opponent är professor Johann Sigurdsson, Norwegian University of Science and Technology, Trondheim, Norge.

KONTAKT:
Göran Waller, Grytnäs Hälsocentral, Kalix. E-post: goran.waller@nll.se,waller.seg@telia.com, goran.waller@umu.se, tel. 0730-73 34 80

Joniska vätskor är salter som är flytande vid rumstemperatur – jämfört med vanligt koksalt som smälter vid 800 grader Celsius. Denna egenskap gör att joniska vätskor har unika egenskaper som gör dem till viktiga lösningsmedel för ”grön” och hållbar kemi.

I en tidigare studie har kemiprofessor Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp upptäckt att hemicellulosa, cellulosa och lignin kan separeras och lösas upp selektivt med en ny typ av så kallad reversibel jonisk vätska. Nu har ett team bestående av Magnus Wolf-Watz och Jyri-Pekka Mikkolas forskarlag upptäckt att enzymer kan arbeta i just denna joniska vätska. Detta är i långt ifrån någon självklarhet eftersom enzymer har evolverat till att arbeta i vattenlösningar.

– Vår upptäckt är ett vetenskapligt genombrott! Manegen är nu krattad för att spjälka värdefulla små molekyler direkt från trä. Det finns många applikationer bland annat framställning av etanol som drivmedel men också mycket annat, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid kemiska institutionen.

Den huvudsakliga experimentella tekniken som använts är NMR, kärnmagnetisk resonans-spektroskopi. En viktig komponent i arbetet har varit utveckling av en helt ny metod för att bestämma enzymatisk aktivitet. Metoden bygger på en realtidsmätning av den kemiska reaktionenmed31P NMR-spektroskopi. NMR-infrastrukturen vid Umeå universitet håller internationell toppklass och finansieras av Kempe- och Wallenbergstiftelserna.

– Denna utveckling kommer att få stor betydelse för mätning av enzymatisk katalys i komplexa lösningsmedel och blandningar, och metoden används redan i nya projekt, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor vid kemiska institutionen.

Forskarteamet representeras av forskare från både biokemi och teknisk kemi.Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp är en del av Bio4Energys forskningsmiljö som ämnar lyfta bioraffinaderiforskningen i Sverige till nya höjder. Jyri-PekkaMikkolasforskargrupp tillhör även nätverket Wallenberg Wood Science Center.

Huvudförfattare till arbetet är forskningsingenjör Per Rogne. Kempestiftelserna har finansierat Per Rognes arbete i två års tid.

Om Bio4Energy

Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
http://www.bio4energy.se/

Om NMR for Life – en svensk infrastruktur

Infrastrukturen är ett samarbete mellan Umeå universitet och Göteborgs universitet
http://www.nmrforlife.se/

 

KONTAKT:

Magnus Wolf-Watz, kemiska institutionen; E-post: magnus.wolf-watz@umu.se
Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen; E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se

 

Allergisk sensibilisering, att en individ bildar antikroppar mot egentligen för kroppen ofarliga ämnen, är första steget i utvecklingen av allergiska sjukdomar.

– Bland unga vuxna är varannan individ sensibiliserad, men andelen minskar från medelåldern som en följd av naturligt åldrande, säger Katja Warm som i sin avhandling beskriver utvecklingen av allergisk sensibilisering från barndom till ålderdom.

Bland barn, ungdomar och unga vuxna är allergisk sensibilisering den viktigaste riskfaktorn för astma och hösnuva. Endast ett fåtal studier har tidigare beskrivit förekomsten, insjuknandet och tillfrisknandet från allergisk sensibilisering i stora befolkningsurval.

Katja Warms studier visar att utöver ung ålder är sensibilisering starkt associerat till ärftlighet för allergier men också att växa upp och leva i stadsmiljö.

– Effekten av miljöfaktorer verkar vara mest betydelsefull i barndomen, säger Katja Warm.

Förekomsten av sensibilisering mot pollen och pälsdjur har ökat i befolkningen sedan 1990-talet och fram till nu. Det kan leda till att andelen med allergiska sjukdomar såsom luftvägssjukdomar fortsätter att öka också i framtiden.

– Det är dock viktigt att poängtera att sensibiliseringen i sig inte alltid innebär att man är sjuk i den meningen att man har allergiska symptom eller astma, säger Katja Warm.

Hon beskriver också i sin avhandling sambandetmellan allergisk sensibilisering och astma samt rinit, inflammation i näsans slemhinnor.Detta samband är starkast mellan allergisk sensibilisering och rinit, framför allt bland unga vuxna.

Avhandlingen baseras på data från forskningsverksamheten OLIN-studierna, Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, som är ett omfattande forskningsprojekt kring lungsjukdomar och allergier. Data från flera stora befolkningsundersökningar både bland barn och ungdomar samt bland vuxna ligger till grund för Katja Warms avhandling.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Kontakt:

Katja Warm, telefon: +49-175-3492999
E-post: kve.warm@gmail.com

 

I sina forskningsstudier av naturreservat med ekskog har Jenny Leonardsson funnit att ekskogar som gallras föryngras med 600 procent efter naturvårdsgallring jämfört med fri utveckling.

− Naturvårdsgallring kan gynna stora ekar och gynna ekföryngringen om den kombineras med hägn för att skydda småekarna mot bete. Återkommande röjning kan dessutom minska antalet konkurrerande arter och gynna ekarna, säger Jenny Leonardsson. Eken värdefull för biologisk mångfald Eken har stor betydelse för den biologiska mångfalden och är livsmiljö för ett stort antal organismer. Bara i Sverige beräknas 1500 arter vara mer eller mindre beroende av eken. Det gäller exempelvis för skalbaggar, vedsvampar, lavar och fåglar, flertalet av dessa är rödlistade.

− Men föryngringen av ek är för låg för att nya ekar ska växa upp och ersätta de gamla ekarna när de dör. Den beror på högt betestryck från exempelvis älg och rådjur, men det är också en följd av att så många öppna ekrika hagmarker vuxit igen. Istället har täta blandlövskogar bildats. Det gör att ljustillgången i underväxten blir för låg för att ekplantorna ska kunna växa, säger Jenny Leonardsson.

Utvärderar naturvårdsgallring som skötselmetod
Ek-projektet vid Göteborgs universitet, som Jenny Leonardsson medverkar i, utvärderar naturvårdsgallring som skötselmetod av ekrika blandlövskogar med höga naturvärden. Syftet är att gynna stora ekar och arter knutna till ekarna, men också att öka ekföryngringen.

− Naturvårdsgallring innebär att cirka en fjärdedel av de stora träden och underväxten gallras bort. Eftersom gran anses vara en konkurrent till lövträden så kapas den i större utsträckning än andra trädarter. Jenny Leonardsson forskning visar att naturvårdsgallring resulterar i en betydligt högre tillväxt av alla träd och buskar jämfört med fri utveckling. Och buskar gynnas i högre utsträckning än träd under de första tio åren efter naturvårdsgallring.

− Både gran och ek gynnas i lägre grad än övriga lövträd och buskar, vilket alltså innebär konkurrens för ekplantorna. Eken betades också i högre grad än övriga lövträd och buskar, vilket innebär att tillväxten blir långsammare och övriga arter kan växa över eken och skugga ut den.

Avhandling
Skötsel av ekblandskogar: naturvårdsgallring och respons hos träd och buskar (Engelsk undertitel: Management of oak-rich mixed forests: conservation-oriented thinning and response of trees and shrubs) Handledare: Frank Götmark

Kontaktinformation
Jenny Leonardsson, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs Universitet, jenny.leonardsson@bioenv.gu.se, 0707-10 55 88

Joniska vätskor är salter som är flytande vid rumstemperatur – jämfört med vanligt koksalt som smälter vid 800 grader Celsius. Denna egenskap gör att joniska vätskor har unika egenskaper som gör dem till viktiga lösningsmedel för ”grön” och hållbar kemi.

I en tidigare studie har kemiprofessor Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp upptäckt att hemicellulosa, cellulosa och lignin kan separeras och lösas upp selektivt med en ny typ av så kallad reversibel jonisk vätska. Nu har ett team bestående av Magnus Wolf-Watz och Jyri-Pekka Mikkolas forskarlag upptäckt att enzymer kan arbeta i just denna joniska vätska. Detta är i långt ifrån någon självklarhet eftersom enzymer har evolverat till att arbeta i vattenlösningar.

– Vår upptäckt är ett vetenskapligt genombrott! Manegen är nu krattad för att spjälka värdefulla små molekyler direkt från trä. Det finns många applikationer bland annat framställning av etanol som drivmedel men också mycket annat, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid kemiska institutionen.

Den huvudsakliga experimentella tekniken som använts är NMR, kärnmagnetisk resonans-spektroskopi. En viktig komponent i arbetet har varit utveckling av en helt ny metod för att bestämma enzymatisk aktivitet. Metoden bygger på en realtidsmätning av den kemiska reaktionenmed31P NMR-spektroskopi. NMR-infrastrukturen vid Umeå universitet håller internationell toppklass och finansieras av Kempe- och Wallenbergstiftelserna.

– Denna utveckling kommer att få stor betydelse för mätning av enzymatisk katalys i komplexa lösningsmedel och blandningar, och metoden används redan i nya projekt, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor vid kemiska institutionen.

Forskarteamet representeras av forskare från både biokemi och teknisk kemi. Jyri-Pekka Mikkolas forskargrupp är en del av Bio4Energys forskningsmiljö. Jyri-PekkaMikkolasforskargrupp tillhör även nätverket Wallenberg Wood Science Center. Huvudförfattare till arbetet är forskningsingenjör Per Rogne. Kempestiftelserna har finansierat Per Rognes arbete i två års tid.

Bio4Energy är en forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. NMR for Life är ett samarbete mellan Umeå universitet och Göteborgs universitet

Artikel i ChemSusChem
Realtime 31P NMR Investigation on the Catalytic Behavior of the Enzyme Adenylate kinase in the Matrix of a Switchable Ionic Liquid

Kontaktinformation
Magnus Wolf-Watz, kemiska institutionen Telefon: 076-82 62 053 E-post: magnus.wolf-watz@umu.se Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen Telefon: 070-620 03 71 E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se

Bland barn, ungdomar och unga vuxna är allergisk sensibilisering den viktigaste riskfaktorn för astma och hösnuva. Endast ett fåtal studier har tidigare beskrivit förekomsten, insjuknandet och tillfrisknandet från allergisk sensibilisering i stora befolkningsurval. Katja Warms studier visar att utöver ung ålder är sensibilisering starkt associerat till ärftlighet för allergier men också att växa upp och leva i stadsmiljö.

– Effekten av miljöfaktorer verkar vara mest betydelsefull i barndomen, säger Katja Warm. Förekomsten av sensibilisering mot pollen och pälsdjur har ökat i befolkningen sedan 1990-talet och fram till nu. Det kan leda till att andelen med allergiska sjukdomar såsom luftvägssjukdomar fortsätter att öka också i framtiden.

– Det är dock viktigt att poängtera att sensibiliseringen i sig inte alltid innebär att man är sjuk i den meningen att man har allergiska symptom eller astma, säger Katja Warm.

Hon beskriver också i sin avhandling sambandetmellan allergisk sensibilisering och astma samt rinit, inflammation i näsans slemhinnor.Detta samband är starkast mellan allergisk sensibilisering och rinit, framför allt bland unga vuxna.

Avhandlingen baseras på data från forskningsverksamheten OLIN-studierna, Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, som är ett omfattande forskningsprojekt kring lungsjukdomar och allergier.

Data från flera stora befolkningsundersökningar både bland barn och ungdomar samt bland vuxna ligger till grund för Katja Warms avhandling.

Avhandling
Katja Warm försvarar avhandlingen Epidemiology of allergic sensitization and the relation to asthma and rhinitis fredagen den 6 november vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Svensk titel: Epidemiologi vid allergisk sensibilisering och samband med astma och rinit. Disputationen äger rum klockan 13.00–16.00 i aulan, Sunderby sjukhus, Luleå. Fakultetsopponent är professor Allan Linneberg, Forskningscenter for Forebyggelse og Sundhet, Glostrup Hospital, Köpenhamns universitet.

Kontaktinformation
Katja Warm Telefon: +49-175-3492999 E-post: kve.warm@gmail.com

I de nya allmänna råden för fritidshem är leken framskriven som ett betydelsefullt inslag i verksamheten. Eva Kane, lärare vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, har aktionsforskat med personal på fritidshem i Stockholm och i södra England för att ta reda på hur arbetslaget kan utveckla sin förmåga att ge utrymme för lek.

– De lekpraktiker som är vanliga i Sverige hänger ihop med lek som social kompetens eller lärande. En konsekvens av detta kan bli att man tillrättalägger miljön för de förmågor man uppmuntrar ska läras. Till exempel kan lekträning systematiseras för barn som leker för sig själva. Eller, om man ser leken som lärande, skaffar man riktiga hästsaker när barnen leker häst – när leken kanske i stället handlar om fantasi och meningsskapande av en vardag där hästen spelar en mindre roll.

De engelska ”playworkers” som Eva Kane forskat tillsammans med menar att leken är en spontan aktivitet som är fritt vald av barnen. Till skillnad från den svenska personalen har den engelska inte fokus på lärande. Det primära är att tillsammans med barnen skapa utrymme för leken.

– Konsekvensen i den lekpraktiken blir att se till vad barnen behöver och att förklara och försvara den spontana aktiviteten, även när barnen springer i korridorerna och skriker. Barnen tillåts vara vildare, men personalen hamnar ofta i konflikt med annan skolpersonal. I Sverige, å andra sidan, pratar pedagogerna om fri lek, men när den blir vild stoppas den. Personalens lekpraktik villkoras på detta sätt av skolans praktik.

Beroende på vad man menar att lek är, ger personalen på fritidshemmen utrymme för olika saker. Men att tillåta olika saker skapar lätt konflikter. Lösningen, menar Eva Kane, är att få syn på att det finns olika lekpraktiker och att hitta ett gemensamt språk för leken. Pedagogernas uppgift är att skapa utrymme för lek. Lärandet tar barnen själva ansvar för, menar hon.

– Ge förutsättningar för leken och se vad som händer! Lek är kul och har ett värde i sig själv i stunden. När både barn och vuxna har utrymme för lek förändras relationer och en lekande praktik kan växa fram. En lekande praktik upptäcker och stör förgivet tagna lekpraktiker och hittar nya i en ständigt pågående process.

Eva Kane disputerar i dag den 23 oktober med avhandlingen ”Playing practices in school-age childcare: An action research project in Sweden and England”.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Eva Kane: 070-216 82 11, eva.kane@buv.su.se

Den aktuella forskningen kommer från Göteborgs universitets nya Centrum för Åldrande och Hälsa, AgeCap, och bygger på data från den kända Kvinnoundersökningen där forskare vid Göteborgs universitet i över 40 år följt ett representativt urval av den medelålders kvinnliga befolkningen.

Den här gången har Göteborgsforskarna tillsammans med amerikanska kollegor fokuserat på förekomsten av en särskild genvariant (kallad APOEe4) som man vet kan kopplas till Alzheimers sjukdom.

Den nya studien visar att de kvinnor som bär på genen har en brantare viktnedgång efter 70 års ålder, jämfört med kvinnor som inte bär på den.

– Upptäckten bidrar till tidigare studier som visat att kroppsviktsförändring kan vara ett tidigt tecken på risk att utveckla Alzheimers. Eftersom vikt och BMI-kurvor är lätta att mäta skulle våra rön kunna underlätta diagnos och behandling, säger Deborah Gustafson, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Normalt ökar vuxna kvinnor sin vikt från medelåldern och fram till cirka 70 års ålder, för att sedan tappa i vikt under ålderdomen. Dessa viktförändringar tros bero på faktorer som till exempel åldrande, förändrad energiomsättning och förändringar i hjärnan.

Hos vuxna som utvecklar demens ser livets viktvariationer lite annorlunda ut. Kvinnor som utvecklar demenssjukdom under livet har en flackare kurva och ökar mindre i BMI fram till 70-års ålder, för att därefter utvecklas på samma sätt som de kvinnor som inte är påverkade av demenssjukdom.

Varför man observerar det här fenomenet är dock oklart.

– Det har föreslagits att det har att göra med sensoriska förändringar kopplat till födointag, förändringar i hjärnstrukturen och andra processer kopplade till åldrande. Vår upptäckt att viktnedgången har en koppling till APOEe4-genen kan förhoppningsvis hjälpa oss att bättre förstå dessa processer, säger Deborah Gustafson.

Artikeln 37 Years of Body Mass Index and Dementia: Effect Modification by the APOE Genotype: Observations from the Prospective Population Study of Women in Gothenburg, Sweden publicerades online i ansedda tidskriften Journal of Alzheimer´s Disease den 16 september.

Länk till artikeln

Kontaktinformation
Kontakt: Deborah Gustafson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Telefon: +1 347 536 4865 deborah.gustafson@neuro.gu.se