Hundra patienter sökte vårdcentralen på grund av halsfluss. De fick alla samma penicillinkur. En grupp fick ett vänligt och personligt bemötande av en läkare som tog god tid på sig att undersöka och informera om sjukdomen, hur den skulle behandlas och vad som skulle komma att ske. Läkaren ringde också upp patienterna efter två dagar och frågade hur det gick. Den andra gruppen fick ett mindre artigt och korthugget bemötande. Några dagar senare hade de som fått ett bättre bemötande avsevärt mindre halsbesvär än de andra och de var sjukskrivna kortare tid.
Den här studien, vid Uppsala universitet 1989, illustrerar det som kallas placeboeffekter. Placebo är latin och betyder ”jag kommer att göra gott”.
– Vi sätter ofta vår tilltro till en medicin eller en kirurgisk manöver, men det är mycket omkring som påverkar hur väl en behandling faller ut, säger Karin Jensen, psykolog, neurovetare och forskare vid Karolinska Institutet.
Blev friska med sockerpiller
Placebo innebär positiva förväntanseffekter. Läkaren Henry Beecher publicerade 1955 upptäckten att 30–40 procent av de personer som i olika läkemedelsstudier fått overksam medicin – sockerpiller – tillfrisknade.
– Det beror förmodligen på att de får ”hela paketet” runtomkring och känner det som att de får behandling, säger Karin Jensen.
Motsatsen nocebo betyder ”jag kommer att skada” och används för att beskriva de negativa förväntanseffekter som kan uppstå.
– I en amerikansk studie från 1980-talet fick cancerpatienter antingen cellgifter eller sockerpiller. Alla informerades om biverkningar som håravfall och illamående. Det visade sig att även de som fick placebo fick dessa biverkningar, så vi kan alltså inducera även negativ förväntan, säger Niels Lynöe, som är allmänläkare och professor emeritus i medicinsk etik.
Mätbara effekter
Till en början uppfattades placeboeffekter som ”brus” som skymde sikten för vilken effekt en medicin gav, men efter sekelskiftet 2000 började man intressera sig för placebo som något positivt att dra nytta av.
Det första forskningsområdet var inom smärta. Avbildningar av hjärnan med PET- kamera, en studie gjord vid Karolinska institutet 2002, visade att oavsett om försökspersonerna fick äkta smärtstillande medicin eller koksaltlösning ökade aktiviteten i hjärnans centrum för smärtlindring, jämfört med när de inte fick någon spruta alls.
En annan studie, vid universitetet i Hamburg 2013, har visat att våra förväntningar på en värkmedicin avgör hur stor effekt den får. Magnetkameraundersökning visade att kroppens egna smärthämmande ämnen, endorfiner, kan sättas igång av de positiva förväntningarna.
Så avbildas hjärnan
PET, positronemissionstomografi, bygger på användning av radioaktiva ämnen, som möjliggör tredimensionella bilder av ämnesomsättningen i hjärnan och hur signalsubstanser rör sig i kroppen.
Funktionell magnetresonanstomografi, fMRI, visar med magnetkamera hur olika områden i hjärnan aktiveras genom att mäta förändringar i blodets syresättning.
Källa: Karin Jensen
– Smärta var ett tacksamt symtom att utgå ifrån, för smärtupplevelsen handlar inte enbart om objektiva smärtsignaler, utan hur vi uppfattar smärtan och situationen. Men det visade sig snart att många andra hälsotillstånd också formas av hur vi uppfattar en situation, säger Karin Jensen.
Ett exempel är Parkinsonpatienter som trodde att de fick Parkinsonhämmande medicin, L-dopa, men blev bättre trots att de fick placebo. Mätningar visade att kroppens eget dopamin frisattes.
– De allra flesta behandlingar som ges idag har en placebokomponent som påverkar behandlingens utfall. Men effekten är olika stor för olika diagnoser. Gränsen för möjlig placeboeffekt går vid att symtomet måste stå under hjärnans kontroll, såsom smärta, ångest och vissa allergier. Benbrott kan sannolikt inte påverkas av placebo, säger Karin Jensen.
Placebokirurgi sållar bort onödiga ingrepp
Även vid kirurgi ses placeboeffekter. När kirurgiska ingrepp granskas i studier, genom att hälften av patienterna ovetandes bara får ett snitt och så syr man igen utan att göra den verksamma manövern, har det visat sig att en del patienter förbättras trots att de inte fått det verkliga ingreppet. Det gäller till exempel titthålskirurgi på grund av artros i knä och axel. Även vid ryggsmärta på grund av kotfrakturer, som man brukat steloperera med cement, visade det sig att de patienter som fick koksalt i stället också blev bättre. Den behandlingen har därför omvärderats.
– Placebokirurgi kan användas för att sålla bort onödiga ingrepp som saknar vetenskaplig evidens. Då kan behandlingar som hjälper främst på grund av ospecifika effekter upphöra. För en viss grupp av patienter kan det innebära att en av få metoder som hjälper försvinner, säger Karin Jensen.
Placebo inte kopplat till intellektuell kapacitet
Placeboeffekter är inte beroende av intellektuell kapacitet, som man trott förut. Karin Jensen har i sina studier visat att det inte krävs komplexa mentala funktioner, såsom förmåga att förutse framtid och ta till sig information om behandlingen, för att kunna skapa förväntningar.
– I en meta-analys av läkemedelsstudier såg vi placebo-responser även hos dem med låg IQ. Det verkar finnas enkla inlärningseffekter som kan ske under hjärnbarksnivå, i den äldre, inre delen av hjärnan – ett slags betingningsinlärning som vi delar med djur. Tänk dig Pavlovs hundar, säger Karin Jensen.
Även social påverkan har betydelse, det vill säga andras förväntningar. Detta ses till exempel hos barn, som påverkas av föräldrars förväntningar på ett ingrepp eller en behandling.
Patient-läkarrelationen är helt avgörande
Den kanske viktigaste möjligheten till placeboeffekter är relationen mellan patient och vårdgivare. Niels Lynöe har i en enkätstudie undersökt hur läkarens bemötande påverkade patientens upplevelse av återgång i arbete. Enkäten besvarades anonymt av 6 000 slumpvis utvalda patienter som varit sjukskrivna minst sex månader.
Av dem som hade positiva erfarenheter, kände förtroende och upplevde sig respektfullt bemötta och att läkaren inte ifrågasatte deras besvär, uppfattade 60 procent att det underlättade återgången i arbete. Däremot uppfattade de som upplevt sig dåligt bemötta, inte lyssnade på, inte tagna på allvar och dessutom kände sig kränkta och i värsta fall kände skam, att det hämmade deras återgång i arbete.
– Bemötandet är helt avgörande. Om patienten inte bara upplever sig kränkt utan dessutom känner skam, kan det bli en patientsäkerhetsfråga: antingen slutar patienten att söka vård eller så blir hen en så kallad ”besvärlig” patient enligt sjukvården, för då försöker patienten upprätta sin heder igen, vilket kan leda till en duell med sjukvården, säger Niels Lynöe.
Så fungerar personcentrerat möte i vården
Patient-läkarmötet består av tre delar
Patientens del: Läkaren lyssnar på patientens berättelse, tar reda på hens förväntningar, oro, föreställningar om sitt tillstånd, bekräftar och sammanfattar på slutet, vilket illustrerar att man lyssnat och förstått
Läkarens del: Ställer följdfrågor om medicinska detaljer och undersöker patienten
Gemensam del: Vad ska vi göra? Läkaren sammanfattar igen för att se att hen förstått patienten rätt och kan avsluta med att fråga: vad går du hem och berättar för din sambo? Då upptäcker man eventuella missförstånd
Källa: Niels Lynöe
”Placeboeffekter borde utnyttjas mer i vården”
Placeboforskare har vid två internationella möten kommit fram till tre rekommendationer för hur placebo borde utnyttjas i vården.
Det är viktigt att forma informationen till patienten så att man maximerar placebo- och minskar noceboeffekter så mycket som möjligt.
– Om man informerar om vilka positiva effekter man kan förvänta sig, ökar det chansen att patienten upptäcker de positiva förändringarna. Och när man informerar om biverkningar spelar det roll hur informationen ges: man kan till exempel säga att ”25 procent får någon biverkning” eller ”75 procent får inga biverkningar alls”, vilket ger olika effekt, säger Karin Jensen.
Patient-läkarrelationen bör utnyttjas maximalt. Kvaliteten i relationen är avgörande för att placeboeffekter ska uppstå.
– I ett personcentrerat arbetssätt används det goda förhållningssättet systematiskt, säger Niels Lynöe.
Man har vidare börjat prova att ge placebo öppet, så att patienten vet om att det är ett overksamt piller hen får.
– Preliminära studier har visat effekt vid till exempel känslig tarm (IBS), kronisk smärta och adhd, säger Karin Jensen.
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
På vattenytan syns inte mycket mer än bojar och bommar där linorna för odlingen är fästa. Där under gror det. I vattnen utanför Strömstad på den svenska västkusten kan makroalger som sockertare, rörhinna och havsallat växa från millimeterstora embryon till skördeklar gröda på bara några månader.
Underifrån ser odlingarna ut ungefär som upp- och nedhängande skogar. De drar till sig djur som kräftdjur och fiskar.
– Det blir lite mer biologisk mångfald inne i algodlingen än vad det annars skulle finnas på platsen. Odlingarna har en del positiva effekter för miljön, berättar Fredrik Gröndahl, algodlare inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Seafarm och docent i industriell ekologi vid KTH.
Algerna renar havet från övergödning
Algerna växer genom fotosyntes. Utöver vatten och sol tillgodogör de sig kväve och fosfor som läckt ut från övergödning av åkermark.
– Vi har övergödda hav. Det är därför algodling går så bra här. När vi skördar algerna tar de kväve och fosfor med sig upp. Så algodlingen är ett sätt att dammsuga havet på överflödiga näringsämnen, säger Fredrik Gröndahl.
I Sverige äter vi ungefär 13 kilo fisk och skaldjur per person och år. Tre fjärdedelar av dessa livsmedel importeras. Fredrik Gröndahls förhoppning är att vi i högre grad ska bli självförsörjande. Inom forskningscentrumet Blå mat, där han är samordnare, samarbetar flera svenska lärosäten med företag och organisationer för att utveckla det hållbara havsbruket i Sverige. Avsikten är att producera mer mat, och av fler slag.
Centrum för framtidens sjömat, Blå mat
Forskningscentrumet Blå mat syftar till att etablera ett nationellt sjömatscentrum med målsättningen att utveckla svensk hållbar produktion av sjömat. I dag går endast 40 procent av den fisk som tas upp i Sverige till matproduktion. Målet är att det ska bli mer. Därutöver ska Blå mat driva utvecklingen för ett modernt vattenbruk för fisk, skaldjur och alger.
Blå mat koordineras av KTH i samverkan med Göteborgs universitet, Chalmers, SLU, Uppsala universitet, Rise, IVL och Innovatum och ett 70-tal företag och organisationer.
Siktar på mer sjömat till bra priser
– Det vi vill åt är mer sjömat till rimliga priser. Hummer och fiskfilé och sådant kommer alltid att vara dyrt, men det finns så mycket annat.
Utöver alger har djurarter som musslor, sjöpungar och ostron framgångsrikt odlats på västkusten. De fäster sig också till linor, alternativt korgkonstruktioner, som egentligen inte kräver mer än tillsyn då och då. Fredrik Gröndahl är den som har myntat begreppet ”blå åkrar”. Precis som på land är en odling till havs något man måste förhålla sig till. Det går inte att köra rakt över med en båt.
Odling av sjöpung. Bild: Susanne Liljenström
– 71 procent av jordens yta är hav, så det finns plats. Det kommer inte att vara ett stort problem om vi upptar en liten del av den ytan för odlingar, så länge man inte lägger dem enbart inne i skärgården.
Svårt odla alger idag
Inom Blå mat ska forskare och andra aktörer se över hur lagar och förordningar kan uppdateras för att förenkla produktion av sjömat. Regelverken sätter i dag stora käppar i hjulet.
– Sverige behöver bli bättre på att underlätta för dem som ska producera lokal svensk havsmat. Politikerna är medvetna om problemen, men det går långsamt, säger Fredrik Gröndahl.
Förklaringen, menar han, är att vattenbruk är en liten nisch möjlig att ignorera. Särskilt krångligt är det att få odla alger. I miljöbalken nämns specifikt musselodling medan algodling, som har större ekologiska fördelar, i princip bara kan bedrivas som försöksverksamhet i dagsläget.
Energirika alger kan bli både mat bränsle
Alger är Fredrik Gröndahls passion. Det är en gröda med enorm potential. Det är alger, inte fisk, som är upphovet till den livsnödvändiga fettsyran omega-3. Sedan länge används alger för att ge mat färg och konsistens. Blandas rödalgen Asparagopsis taxiformis i kraftfoder minskar de klimatskadliga metanutsläppen från kornas matsmältning. Förutom att algerna går att äta, kan de användas som biomassa för att skapa allt som oljan kan åstadkomma – och lite till, säger Fredrik Gröndahl.
– Det är detta som är den nya oljan. Att odla alger är mer energisnålt än motsvarande jordbruk på land. Algerna är energirika; vi kan använda dem för att framställa både etanol och biogas. De kan också användas för att framställa nedbrytbara plaster och papper – det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.
Danska kolonilottor till havs
Forskningscentrumet Blå mat har främst siktet inställt på professionellt fiske och vattenbruk. Men tänk om vi också, var och en, skulle kunna ha en liten havsodling? I Danmark finns i skrivande stund omkring 20 marina kolonilotter, som tas om hand av sammanlagt 1 000 engagerade havsbönder. Föreningen Havhøst, danska för ”havsskörd”, har varit drivande och bland annat utverkat ett slags hobbytillstånd för privata havsodlingar.
Blåmusslor odlas huvudsakligen på rep eller nät i havet. Oftast sker odling inomskärs där vågpåverkan är mindre.
Vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad utvecklar marinbiologen Maria Bodin, inom ramarna för projektet Marint gränsforum Skagerrak, en modell för svenska förhållanden.
– Det är mycket som ska stämma, först och främst det biologiska. Vi kan inte flytta arter hur som helst. I piloten här tittar vi på vilka arter som kan fungera, metoder och tillstånd.
Lotten är placerad vid en befintlig brygga på forskningsstationen. Där har Maria Bodin placerat två bommar och fäst linor med sockertare-skott, band för blåmusslor att sätta sig och olika korgar för att förvara ostron, snäckor och krabbor. Algerna förodlas på laboratorium och sätts sedan på en tråd som lindas runt en lina.
– Alger är extremt olika, de har olika typer av livscykler, säger Maria Bodin.
– Vi vet hur de ser ut, men att odla dem är något helt annat.
Maria Bodin med tång. Bild: Susanne Liljenström
Detta kan odlas på marina kolonilotter
I likhet med odlingszoner på land skiljer sig förutsättningarna åt till havs. I de salta vattnen vid Strömstad där Maria Bodin driver pilotprojekt för marina kolonilotter är blåmussla, europeiskt ostron, sockertare, strandsnäcka, strandkrabba, tångräka och sandräka lämpliga arter.
Restauranger intresserade av marin odling
Odlingarna placeras ut i september och skördas i april–maj. Då är det lågsäsong för fisket, vilket innebär att blå odling skulle kunna komplettera yrkesfiskeverksamhet.
Intresset för den lilla lotten har varit stort. Restauranger har hört av sig: på samma sätt som de har ett trädgårdsland vill de ha en marin odling. Även aktörer inom turismbranschen är intresserade, liksom privatpersoner. Maria Bodin ser en stor potential i små odlingar.
– Livsmedelsproduktionen är en del av detta. Men det handlar också om sammanhanget, om kunskapen om havet, att man vet vad havet innebär och vilka resurser det rymmer, men också att det faktiskt inte är oändligt.
Av Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
I tjugo år har det pågått i skymundan – ett udda och tämligen unikt växtförädlingsprojekt. Ett av mycket få försök i världen att domesticera en vild växt för mänsklig konsumtion. Den heter fältkrassing och är kusin till oljeväxten raps. Projektet startades av Arnulf Merker, professor i växtförädling vid SLU, Alnarp.
Växtförädling på vågat vis
Det var ”ett tokigt projekt” – ingen hade gjort något liknande – men resultatet är en förädlad gröda med fantastisk potential, menar Cecilia Hammenhag, en av forskarna i projektet efter Merker som avled för tio år sedan.
– Fältkrassingen sås på våren, samtidigt med vårkorn och på samma fält. När vi skördar kornet på sommaren ligger krassingen kvar som en bladmatta på marken. Sedan växer den, övervintrar och täcker jorden, för att sedan skördas andra året.
Som tvåårig gröda har den ett djupt och utbrett rotsystem som binder kol i marken, vilket är en stor klimatvinst.
Fältkrassing kan bli norrländsk oljegröda
I norra Sverige är det svårt att odla annat än korn och vallgräs, och stora arealer jordbruksmark ligger i träda. Växtförädlaren Arnulf Merker tyckte norrländskt lantbruk behövde fler ekonomiskt lönsamma grödor som exempelvis raps. Men då raps inte går att odla i övre Norrland och den härdigare rybsen ger dålig avkastning, föddes idén att försöka ”tämja” en vild växt – rapsens kusin fältkrassingen som det också går att utvinna olja ur. Och som tål vinterkyla bättre än både raps och rybs.
Fältkrassing, Lepidium campestre, blir ungefär 25 centimeter hög. En gråhårig och tätbladig ört med utspärrade grenar upptill. Den tillhör familjen korsblommiga växter, och kallas ibland kung Salomos ljusstake. Den går att hitta på åkrar, sandstränder, ibland kvarnar, hamnar, banvallar, vägrenar och soptippar, från Skåne upp till Ångermanland.
Att vid växtförädling utgå från en inhemsk växt, i stället för grödor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern har fördelar. Det kräver mindre anpassningar till vår miljö, förklarar Cecilia Hammenhag.
– Ska den biologiska mångfalden bevaras och den odlade mångfalden ökas måste det ske på lokala villkor, inte med global likriktning, säger hon.
Växtförädling utan genmodifiering
Men att ta fram en ny gröda för en så liten marknad som Norden är inget som de stora förädlingsföretagen vill satsa på. De senaste åtta åren har därför Merkers projekt gjort fältförsök med fältkrassingen på Lantbruksuniversitetet i Alnarp:
Traditionell växtförädling sida vid sida med genetiska analyser för att hitta så kallade dna-markörer för vissa egenskaper i växten. Kombinationen av metoder gör att växtförädlingen går snabbare fram än förr, utan att det genetiska materialet genmodifieras.
Men vägen till en ätbar och kommersiellt gångbar gröda är fortfarande lång och mödosam, säger Cecilia Hammenhög.
– Oljan som den ser ut nu är inte lämplig för livsmedel. Det kommer att ta tid innan vi har en olja färdig för konsumtion. Däremot kan dagens olja blandas i diesel som biodrivmedel.
Ett plus i kanten till för fältkrassingen: frökakan som återstår efter det att oljan har pressats ur kan bli till djurfoder. Precis som den från raps.
Urvalsförsök med fältkrassing, SLU Alnarp 2018. Bild: Cecilia.gustafsson1981, CC BY-SA 4.0
Vad är växtförädling? Något människan gjort i tiotusen år
Växtförädling innebär att det genetiska materialet i växten (dna) förändras utifrån människans behov. Växtförädlare letar efter individer, exempelvis muterade sådana, som har de egenskaper man vill ha, och avlar på dem så att egenskapen förstärks över generationerna. Det är vanligt att växtförädla en gröda för att den ska bli resistent mot någon sjukdom, få bättre näringsinnehåll eller ge högre skörd.
Samtidigt som människor började odla växter och hålla husdjur började de också välja ut växtindivider med egenskaper som var människan till mest nytta, kanske en individ av en gräsart där frön inte föll till marken när det mognat utan satt fast på axet så att de kunde skördas. Eller tog tillvara plantor av vildkål som hade svårt att blomma.
Vad är GMO?
I genetiskt modifierade organismer (GMO) har man i stället gjort en medveten förändring av arvsmassan hos en växt. Gener har förändrats, tagits bort eller lagts till med hjälp av genteknik, för att exempelvis ge växten resistens mot skadedjur eller bekämpningsmedel. Källa: Gentekniknämnden
Matförsörjningen i fara – odlad enfald kan leda till svält
– Att grödor för foder, energi och mat konkurrerar om värdefull jordbruksmark är ohållbart i längden, det bästa är om allt kan kombineras i en och samma gröda, menar forskarna i Merkels projekt på Alnarp.
Trenden inom växtförädling mot mer mångsidiga grödor har att göra med miljöhoten. Forskare varnar också för en utarmning av den odlade mångfalden.
Efterkrigstidens jordbruksrevolution byggde på ”hårdförädling” av egenskaper hos jordbruksväxter, som genererade så stora skördar som möjligt. Andra egenskaper – som gjorde växterna tåliga mot skadeinsekter, bakterier, svampar, torka eller temperaturväxlingar – fick stryka på foten.
Idag är över 4 miljarder människor helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete. Slås någon av dem ut till följd av varmare klimat och extremväder, hotar svältkatastrof.
För att öka den odlade mångfalden försöker växtförädlare och genetiker världen över att föra in både vilda arter och gamla odlade kultursorter i framtidens grödor. Och det brådskar, för även om tusentals okända arter beskrivs varje år så dör många andra samtidigt ut.
Två av fem växter i världen hotas av utrotning, enligt rapporten från Kew garden – och om 30 år kan det vara tio miljarder människor på planeten, enligt det scenario Kew arbetar med.
– Vi måste ta tillvara på fler vilda växter innan de dör ut, varnar forskarna.
Frågan är hur mycket tid vi har?
Tiotusentals ätliga växter i världen
Av 42 000 nyttoväxter listas 7 039 som ätliga, i Kew Gardens databas. Av dem äter vi 417 växter i större utsträckning. Ungefär 200 arter har domesticerats, enligt annan forskning. Endast 15 växter står för över 90 procent av människans energiintag globalt. Över 4 miljarder människor är helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete.
Nästan alla ätliga växter är kärlväxter. Bönor är den största gruppen, med 625 arter, sedan palmer (325), gräs (314), malvaväxter med bland annat kakao, ockra, durian (257), korgblommiga växter som solros, maskros och sallader (251).
Under 2019 beskrevs och namngavs 1942 växtarter och 1 886 svampar för första gången. Bland dem finns arter som kan bli värdefulla som mat, dryck, läkemedel eller fibrer.
Runt 148 000 svamparter är kända, men forskare uppskattar att det finns 2-5 miljoner totalt. Många kan sannolikt användas som läkemedel eller för att framställa dem. Samtidigt hotas minst 723 av de växter som redan nu används till medicin av utrotning.
Sex grödor – majs, sockerrör, sojabönor, palmolja, raps och vete – står för 80 procent av världens alla biobränslen. Några av alltså desamma som världens största matgrödor, vilket bidrar till minskad mångfald. Det finns 2 500 andra växtarter som skulle kunna användas till bränsle eller bioenergi.
Det svenska försöket att tämja en vild inhemsk växt till en lukrativ oljegröda, som i fallet fältkrassingen, är unikt. Men det finns andra förädlingsprojekt, som jobbar med att anpassa svenska grödor till ett varmare klimat. Och sedan några år tillbaka görs försök med bland annat det afrikanska sädesslaget kernza, som likt fältkrassing är flerårigt och har djupa rötter.
I Tyskland förädlas en ätbar variant av baljväxten lupin, med provodlingar i bland annat Sverige. Ett annat sätt att få tåligare och mer motståndskraftiga spannmål är att korsa gamla sädesslag som emmer och spelt in i moderna grödor.
Svenska växtförädlarna fokuserar också på gamla sorter av proteingrödor som åkerböna och gråärt – vid sidan av spannmål. Man tittar på foderbaljväxter, klöver och vicker, för att få nygamla gröna proteinkällor.
Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
Äldre kulturväxter kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling. Att själv odla äldre sorter i trädgården är ett sätt att bidra till ökad odlad mångfald.
Syftet är att bevara dem, i odlad form, men också att hjälpa till att sprida dem så att fröer och plantor kan göras tillgängliga i handeln igen, förklarar Erik de Vahl, som är genbankskurator för köks-, krydd- och medicinalväxter.
– Vi bevarar ett grönt levande kulturarv, som kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling – som resistens mot olika sjukdomar. Jag jobbar med bland annat potatislök och schalottenlök, som vi odlade innan vi började köpa gul lök i butik.
Plockar nypon som aldrig förr
Vad som är viktiga egenskaper för växterna i framtidens odling, är inte alltid lätt att säga, därför gäller det att bevara en så stor genetisk bredd som möjligt. Särskilt när det gäller växter som sällan odlas professionellt, som till exempel rabarber.
Forskarna är därför beroende av kontakter med amatörodlare.
Ett exempel är nypon. Under pandemin har nypon-plockningen fullkomligt exploderat. I Nationella genbanken finns nu 300 sorters rosor, av vilka hälften ger nypon. Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
– Vi har haft en ganska stor kunskapslucka på vissa grödor. Men otroligt mycket frukter och bär odlas i hemträdgårdar, och många som inte odlar funderar på att göra det nu i och med pandemin, säger Erik de Vahl.
Bidra till mångfald i odlingen:
Tipsa om egen odling av arter:
Du som odlar äldre trädgårdsväxter i dokumenterad lång kontinuitet (före andra världskriget) kan kontakta de ansvariga för olika växtslag inom Programmet för odlad mångfald. Du hittar det på slu.se/pom och fliken Kontakt.
Tipsa om vildväxande fynd:
Du kan rapportera dem i Artportalen, som är en del av Artdatabanken vid SLU. artportalen.se
Tipsa om signalarter, som indikerar stor biologisk mångfald:
De kan rapporteras i artfakta.se/rapportera, en annan del av Artdatabanken.
Tipsa om invasiva arter, som hotar biologisk mångfald:
På samma ställe, artfakta.se/rapportera
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
”Giriga idioter!” Så beskrev en bitcoinbedragares advokat nyligen sin klients offer. Det var under en rättegång i Wien där en israelisk medborgare åtalats för att ha lurat tiotusentals personer på hundratals miljoner euro. Hans advokat använde en del av sitt anförande åt att beskriva offren som kicksökare som hade ägnat sig åt dobbel (spel där slumpen avgör utfallet), inte åt investeringar.
Men det är inte girigheten som bedragarna utnyttjar, utan en annan, djupt mänskligt egenskap. Mer om det senare men först en kort beskrivning av hur bedrägerierna fungerar rent tekniskt.
Bedrägerifabrikerna drivs som företag
Mannen i Wien anklagades för att ha drivit en av de bedrägerifabriker som är uppbyggda som vilka internationella företag som helst. Marknadsföringen sker med annonser via mejl eller på Facebook, ofta med kändisar som ”vittnar” om hur de blivit rika på bitcoin. ”Kunden” klickar på en länk och kommer till en hemsida där hen registrerar sig. Snart blir ”kunden” uppringd av en säljare som sitter i ett call-center. Framför sig har säljaren en manual för hur personen i andra änden ska manipuleras. I huvudet har säljaren en påhittad bakgrundshistoria.
Bedrägeriet kan börja.
Ingrid Hernvall är en av tusentals svenskar som har fångats upp av bedragarna. Processen, som slutade med att hon blev av med nästan tre miljoner kronor, beskriver hon som en själslig våldtäkt. När Ingrid Hernvall fick veta att dottern hade klickat på en annons och övertalats att handla med bitcoin, och nu ville ta lån för att fortsätta, avrådde Ingrid sin dotter. Men till slut gick hon med på att prata med den kvinna som dottern hade kontakt med.
– Sedan började övertalningen, säger Ingrid Hernvall.
Övertalades att ta flera lån
Ett par veckor senare hade Ingrid inte bara blivit av med pengarna från en lägenhetsförsäljning utan också övertalats att ta flera lån.
Hur går det till när en annars kritiskt tänkande människa luras på hundratusentals, ibland miljontals kronor? För Ingrid är som sagt inte ensam. Bara i Europa räknas de drabbade i tiotusentals. Bland dem finns högt uppsatta chefer, såväl inom näringsliv som myndigheter, och personer som professionellt arbetar med kritisk granskning.
Maria Konnikova, rysk-amerikansk författare och psykolog, vet en del om att bluffa. När hon gjorde research inför boken The Biggest Bluff, om pokerspel, gav hon sig själv in i spelet och visade sig vara så skicklig att hon vann över 300 000 dollar och inledde en karriär som professionell pokerspelare. Men det är i en annan bok, The Confidence Game, som hon berättar om forskningen om de psykologiska mekanismer som bedragare använder för att lura sina offer. Och, inte minst, vad som får annars kritiskt tänkande människor att ge ifrån sig sina surt förvärvade, eller lånade, pengar.
Bedragarna utnyttjar vår tillit
Den egenskap som bedragarna främst utnyttjar är tilliten, som i grunden är god och framgångsskapande. På en föreläsning på World Economic Forum berättar Maria Konnikova om forskning som visar att den som litar på andra är lyckligare, smartare och lyckas bättre i arbetet. Länder med hög grad av tillit går bättre än andra. Dessutom är tillit naturligt, ett slags default-läge. Det är misstron som måste läras in.
– Människan hade inte överlevt om vi inte hade litat på varandra, så det är en bakomliggande princip, säger Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Vem som helst kan bli lurad på pengar
The Confidence Game innehåller rikligt med exempel på bedragare och gör en sak klart: Vem som helst kan bli bedragen på hur mycket pengar som helst. Huruvida du är ett lämpligt offer avgörs inte så mycket av vem du är utan var du befinner dig i livet. Riskbenägenhet och impulsivitet är inte stabila egenskaper hos en personlighet utan varierar med livssituation.
Ingrid Hernvall hade precis sålt sin lägenhet och hade därmed pengar att satsa. Dessutom hade hon en dröm, att köpa ett hus i Skåne där hon skulle kunna ha en ateljé. Kvinnan som Ingrid pratade med lämnade snart över till en annan säljare, en man som kunde svenska och kallade sig Ragnar. Han hade två barn, sa han, precis som Ingrid. Han hade länge haft ont om pengar (Ingrid hade sagt att hon sålt en lägenhet och för första gången fått pengar över). När Ingrid berättade om husdrömmarna sa Ragnar att han investerade i fastigheter.
Knep för att bygga förtroende
– Det handlar om att bygga förtroende och det finns olika knep för det, säger Pär-Anders Granhag. En sak är likhet, om den som ska investera har två barn har man själv två barn, bor personen själv så bor man själv. En annan metod är self disclosure (att berätta något privat om sig själv) vilket får dubbel effekt: dels kommer du att tycka bättre om mig, dels uppmuntrar det dig att berätta saker för mig. Man etablerar en relation och då blir det svårare att dra sig ur.
De bedragare som nu bearbetade Ingrid tillhör bara ett av många liknande nätverk. Samtliga använder samma metod för att locka in sina offer och skapa legitimitet. Maria Konnikova kallar metoden lowball, att först be om en mindre summa. En bedragare skulle ju försöka få ut mer. För bitcoin bedragarna är den första investering de ber om nästan alltid 250 euro.
När investeringen är gjord inträder nästa steg, att skapa en illusion av framgång. Den personliga kontakten är etablerad, liksom en grund för tillit som nu ska utvecklas genom att utnyttja en annan mänsklig egenskap; att var och en av oss betraktar sig själv som exceptionell. En konsekvens av den egenskapen är det som kallas optimistic bias, tron att det kommer att gå bra för mig, bättre än för de flesta.
För att underblåsa den här tron använder bedragarna en programvara som skapar illusionen av att investeringen växer. När Ingrids investering växte använde bedragarna den tilliten för att få henne att investera mer. Lockbetet var bättre villkor. Tilliten förstärktes av ett ”kontrakt” som skulle garantera att hon inte kunde förlora mer än en viss andel.
Vi skyddar investeringen hellre än ”misslyckas”
Förväntningarna på framgång påverkar tolkningen av vad som sedan händer. Negativa fakta sorteras bort, positiva förstärks. För Ingrid och alla andra tusentals offer finns det gott om varningstecken i form av negativa recensioner, artiklar och annan information. Men möjligheten att hoppa av i ett tidigt skede och ta förlusten försvåras av det som inom forskningen kallas sunk-cost effect (en kostnad som redan är tagen ligger till grund för framtida beslut trots att den borde vara irrelevant).
Boken The Confidence Game beskriver flera psykologiska experiment som visar att den som gjort en investering tenderar att följa den, trots information som säger att den är värdelös. Att ta förlusten skulle innebära att erkänna ett misstag, och därmed en hög psykologisk kostnad.
För att pressa offret på ännu mer pengar kan bedragaren använda sig av tidsfaktorn:
– En övertalningsmekanism som de använder sig av är att säga att nu har du chansen, inte i morgon, och att investeringen ska överstiga ett visst belopp, säger Pär-Anders Granhag.
De bedragare som lurade Ingrid Hernvall använde sig av ryktena om Facebooks nya valuta Libra.
– De ringde och sa att de skulle berätta något roligt, de sa att de tyckte att jag var seriös och ville hjälpa mig. Sedan berättade de att de hade fått förhandsinformation om att Libra skulle lanseras och att en av dem skulle åka till Schweiz för att få information.
Kontaktade advokat och polis
När Ingrid ville ta ut en del av pengarna kom bedragarna med en mängd ursäkter till varför det inte gick, sedan blev hon hänvisad till en ny person på ”företaget”. Det var han som sedan följde med Ingrid på resan till botten, när investeringen minskade för att till slut försvinna.
Med ett konto som nu stod på minus gjorde Ingrid flera försök att kontakta dem för att få pengarna tillbaka. När mannen till slut ringde sa hon att hon hade kontaktat en advokat och polisanmält.
– Då skrattade han och sa att mina kontrakt var tydliga. Sedan ringde han till min dotter och försökte få henne att investera mer, och till mina föräldrar, säger Ingrid Hernvall.
Mannen som åtalades i Wien dömdes efter rättegången till fyra års fängelse. I maj gjorde polisen i flera länder tillslag mot de bedragare som lurade Ingrid Hernvall och flera andra svenskar. Utredningen, som leds av tysk polis, kommer att pågå under lång tid.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
I Sverige beräknas omkring 80 000 markområden vara förorenade med bland annat oljerester och tungmetaller. Om man ska bygga eller anlägga något nytt måste jorden först saneras. Stora mängder jord schaktas då bort och transporteras till särskilda deponianläggningar som avfall. Nu finns hopp om ett klimatsmart alternativ, där jorden kan saneras på plats med så kallat biokol.
Biokol kan, precis som vanligt grillkol, tillverkas av trämassa, men även av exempelvis matrester eller trädgårdsavfall.
I forskningsprojektet ”Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall” grävde forskare vid Statens Geotekniska Institut ner biokol i förorenad mark. Resultaten var tydliga. För organiska miljögifter, så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) som finns i bland annat eldningsolja och äldre asfalt, minskade spridningsrisken med hela 99 procent. Och det redan vid en liten tillsats av biokol, berättar forskningsledaren Anja Enell vid Statens Geotekniska Institut.
Miljögifter minskade nästan helt med biokol
– Redan vid en tillsats på tre procent biokol lyckades vi få ner spridningsrisken för organiska miljögifter med 99 procent. Även för tungmetaller som koppar och zink fungerar det bra.
Kolet tar inte bort gifterna, utan binder dem till sig. De stannar där de är i stället för att lakas ur och hamna i vattendrag och grundvatten. Men det gäller inte alla föroreningar. Biokol fungerar sämre för vissa ämnen med negativ elektrisk laddning, och kan till och med öka spridningen av exempelvis arsenik, krom, molybden, antimon och vanadin.
Det är ämnen som är vanliga på gamla industriområden.
Biokol tillverkas genom pyrolys
Biokol har, liksom så kallat aktivt kol, en förmåga att både adsorbera (suga upp på ytan) och absorbera (fånga in och uppsluka) ämnen. Den porösa strukturen och stora specifika yt-arean gör att vissa giftiga ämnen ämnen tas upp.
Biokol tillverkas genom att organiskt material, som textilier, trädgårdsavfall eller trärester, förkolnas genom så kallad pyrolys (upphettning i en syrefri miljö till omkring 500–1 000 grader).
Biokol är väldigt likt det kol som kommersiellt används vid grillning, men för att kunna klassas som biokol får det inte under snabb förbränning omvandlas till koldioxid
Biokolet bra som jordförbättrare
Förmågan att rena bort gifter gör biokolet lämpligt som jordförbättrare. Samtidigt minskar koldioxidhalten i atmosfären. Genom att biokolet bevaras i marken under hundratals till tusentals år utgör det en stabil kolsänka. Biokolet binder fukt och näring, vilket gör odlingar mer motståndskraftiga mot torka. Genom sin porösa struktur skapar det utrymme för mikroorganismer att verka. Kolet binder även vissa skadliga ämnen som annars riskerar förorena vattendrag och grundvatten.
Biokolet kan även användas för att ersätta stenkol i industriprocesser, vilket minskar utsläppen.
– Man måste karaktärisera jorden för att veta vilken föroreningssituation som råder. Så är det med andra reningstekniker också, det finns sällan en metod som funkar för allt, säger Anja Enell.
Det unika med biokolrening är att metoden utöver att rening även kan ha en positiv klimatpåverkan. Biokol binder koldioxid och utgör på så vis en stabil kolsänka.
Kolsänka – ett sätt fånga koldioxid
En kolsänka är en funktion eller process där koldioxid tas upp ur luften och lagras under en lång tid. De huvudsakliga kolsänkorna är världshaven och växande vegetation. Kolsänkor är motsatsen till kolkällor.
Med biokolrening kan jorden ligga kvar och behovet av schaktning, transport och särskilda deponiplatser försvinner. Dessutom slipper man fylla på med ny jord, eller annan fyllnadsmassa.
– Jord är en ändlig resurs som vi måste vara väldigt rädda om. Fin matjord tar det hundratals år att återbilda. Kan jorden vara kvar utan att utgöra någon risk är det bra både för miljön, klimatet och landskapet, säger Anja Enell.
Biokol har störst effekt på dålig jord
Kol kan bevaras i jord i tusentals år. I Amazonas finns extremt bördiga områden med höga kolhalter, så kallad terra preta efter portugisiskans ”svart jord”. Jordbrukskulturer som verkade på platsen myllade ner kol och organiskt avfall i jorden.
Effekten är störst på dålig jord, med låg mullhalt och för tät struktur. Naturlig mull fyller en liknande funktion, med den skillnaden att den bryts ner mycket snabbare än kolet.
Det är inte bara jord som kan bli bättre genom en dos biokol. Även koldioxidutsläppen till atmosfären kan minska – med biokol i djurfoder. I ett försök att förbättra foderkvalitet och samtidigt minska utsläppen av metangas utfordras svenska kor med biokolblandat foder.
Kvigor käkade foder med biokol
Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala pågår studien ”Den ekologiska mjölkgården som kolsänka”, där nyttan av att blanda biokol i foder undersöks. Sommaren 2020 gjorde forskarna ensilage av timotej och rödklöver blandat med 2 till 6 procent pulveriserat biokol i en laboratoriesilo – och undersökte sedan fodrets egenskaper.
Under stallperioden 2021-22 genomförs ett försök i större skala med en grupp äldre kvigor, berättar forskningsledaren Torsten Eriksson.
Ensilage mums för mjölkkor
Ensilage är foderväxter för djur, och har konserverats genom jäsning. Det viktigaste materialet är vallväxter, till exempel timotej och klöver, men ensilage av majs liksom av de vanliga sädesslagen i omoget stadium är också vanligt. Det görs i tornsilor, plansilor och i de plastade balar som syns i odlingslandskapet.
Men äter kor verkligen kol?
– Ja, det gör de definitivt, enligt de studier där det har blandats i fodret, säger Torsten Eriksson. Det finns en kontinuerlig historia ända sedan antiken av användning av biokol i veterinärmedicinskt syfte, mot alla sorters magåkommor och framförallt diarréer.
Förhoppningen är dels att tillsatsen av biokol ska förändra konsistensen på kornas avföring genom att binda fukt så den blir torrare – och djuren därmed renare. Och dels att minska metangasen. I projektet ska även mängden av ammoniak och metan från gödseln kontrolleras. Metan står näst efter koldioxid för det största bidraget till den globala uppvärmningen.
Ekonomiskt värde kan få fler att använda biokol
För en lantbrukare kan inblandningen av biokol i fodret öka effektiviteten i hela kedjan (foder-mjölkproduktion-gödselhantering-odling).
2020 blev biokol godkänt som jordförbättringsmedel i certifierad EU-ekologisk produktion.
Eftersom biokol innebär en investering, är det viktigt att kartlägga vilka värden och mervärden som finns hos produkten i alla led, menar Torsten Eriksson. Hur samhället och slutkunder värderar det klimatsmarta valet har stor betydelse. I Sverige ska Hushållningssällskapet Sjuhärad till 2023 ha tagit fram ett certifieringssystem för klimatkompensation där företag kan köpa kolsänksrätter av svenska lantbrukare som använder biokol i odlingen.
– Finns det ett ekonomiskt värde, antingen genom att kunder är beredda att betala mer eller i form av miljöpremier av något slag, så bidrar det till att fler använder biokol, säger Torsten Eriksson.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Skörd av timotej för inläggning i labsilor. Bild:Torsten Eriksson
Om forskningsprojekten
Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall genomfördes 2018-2020. Projektet är ett samarbete mellan Statens Geotekniska Institut, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Örebro Universitet, med stöd från det strategiska innovationsprogrammet RE:Source som finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
Studien visade att biokol kan vara mycket effektivt för att binda föroreningar i mark, i de fall föroreningarna utgörs av organiska ämnen och/eller tungmetaller. Resultaten ska nu följas upp i fråga om långtidsverkan.
Den ekologiska mjölkgården som kolsänka pågår till och med 2022 vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Bomull har länge dominerat textilbranschen i världen och står för drygt 25 procent av all textiltillverkning. Sedan några år har bomullsodlingen nått sitt tak och man talar om ” peak cotton”, den gräns där vi inte längre kan tillgodose behovet av bomull hos jordens befolkning utan att belasta grundvattennivåer och miljö för hårt. Odlingen kräver stora mängder vatten och mycket kemikalier, och mängden producerad bomullsfiber ökar inte längre, Det finns därför ett stort behov av att ersätta bomull med andra förnybara fibrer, men hittills är det de syntetiska fibrerna som ökat mest.
Viskos bekvämare än bomull
Att träd ger textil är inte någon nyhet. Viskos är ett sådant material, som blivit alltmer efterfrågat. Fördelarna är flera, menar Anders Persson, forskare och lektor på Textilhögskolan i Borås. Han tycker att viskos kan jämställas med bomull, även om materialen har olika egenskaper och beter sig lite olika.
– Viskos har bättre komfortegenskaper. När vi exempelvis svettas transporterar viskosen fukt bra och gör materialet i det avseendet behagligare än bomull. Viskos är inte lika styvt som bomull och ger tyger med bättre fall. Bomull är mer strävt.
– Eftersom färgen går lättare in i fibern går det åt mindre mängd färg till viskos.
Nackdelen är att det går åt mycket kemikalier för att få ut fibrerna från trädet, enligt Anders Persson.
Fibertillverkningen belastar miljön mest
Enligt Mistras rapport The Fiber Bibel 2 från 2019 är det tillverkningen av textilfibrerna som har störst påverkan på miljön, snarare än själva materialet i sig. Att tillverkningen har mer än dubbel miljöpåverkan beror på att den innehåller många processteg som belastar miljön i alla led, exempelvis elektrisk energi och olika kemikalier. 80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppkommer vid produktionen
Råvaran i viskos är så kallad dissolvingmassa och består cellulosa från träd. Av cellulosan spinner man sedan en lång tråd, med rätt dimension och rätt tjocklek och för att kunna göra textilier av viskos.
Så blir träd viskostyg
Viskos tillverkas av dissolvingmassa som består av cellulosa, som i sin tur kommer från träd. I stort sett alla trädslag går att använda, både löv- och barrved. I Sverige används björk respektive en blandning av tall och gran.
Dissolvingmassan tillverkas på ett massabruk där veden flisas, kokas och bleks med olika kemikalier för att få fram en så ren cellulosa som möjligt till klädtillverkningen. Den rena cellulosan torkas i ark och paketeras för att levereras till viskosfabriken.
Cellulosa består av kolhydrater i långa kedjor som bygger upp trädets fibrer. I viskosbruket behandlas cellulosan med kemikalier så att den löses upp till en viskoslösning. Denna lösning pumpas genom ut i en sur lösning som gör cellulosan olöslig igen och man får små trådar. Dessa trådar kapas till så kallade stapelfibrer, ungefär lika långa som en bomullsfiber – cirka 35 millimeter.
Stapelfibern kan sedan spinnas till garn, som färgas och därefter kan man göra tyg, och sedan kläder.
Källa: Hans Grundberg
Processtekniken inom viskosproduktion är gammal. Enligt Hans Grundberg, forskare vid Mo Re Research – ett oberoende forsknings- och utvecklingsföretag som bedriver forskning och utveckling inom skogsindustrin – har det inte skett någon större utveckling. Han vill se ett cirkulärt kretslopp i fabrikerna där viskosen framställs och vid textiltillverkningen. I dag sker detta på olika platser. Dissolvingmassan görs av en massafabrik. Massan skickas sedan till en viskosfabrik som framställer viskos och sedan till en tredje fabrik som färgar in viskosen.
Bättre med sluten process för tillverkning
– Det går att förbättra viskostillverkningen med färre kemikalier, där man bearbetar och färgar materialet i samma process. Det skulle ge en betydligt mer miljövänlig slutprodukt, säger Hans Grundberg.
Idag skickas dissolvingmassan från Sverige till Sydostasien där tillverkningen sker.
Det är bara en fabrik i Österrike som tillverkar viskos i ett slutet system. Om tillverkningen av viskos istället gjordes på samma sätt i Sverige skulle det vara betydligt bättre ur miljösynpunkt. Vid de svenska massabruken sker tillverkningen av pappersmassa i slutna system, som ger en mindre klimatpåverkan, även när man använder giftiga kemikalier som koldisulfid.
Hans Grundberg tror att intresset att tillverka ”grön viskos”, borde finnas hos slutkunderna som H&M och IKEA.
– När man gör dissolvingmassa krävs kyla. Det finns i älvarna norra Sverige på grund av det kalla klimatet, och är betydligt bättre än Sydostasien. Vi har också billig och grön el. Jag hoppas på en ny viskosfabrik i Sverige, säger han.
Två tredjedelar av viskosen tillverkas i Kina
Viskos uppfanns i slutet av 1800-talet.
Produktionen i Sverige kom igång efter 2: a världskriget, men slutade tillverkas 2004 när den gamla fabriken inte längre klarade av miljökraven och det blev för dyrt att bygga om den. Samtidigt blev konkurrensen från Asien för stor.
Cirka 6 miljoner ton viskos tillverkas per år.
66 procent av viskos tillverkas i Kina och 9 procent i Europa.
80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppstår vid produktionen.
Det finns ingen miljöcertifiering för viskos.
Kerstin Jedvert vid forskningsinstitutet RISE menar att medvetenheten har ökat hos många konsumenter, och att klimatpåverkan blivit viktigt när det gäller kläder för bland annat friluftsliv.
– För andra sorters textilier, som ull, finns det båda bra och dåliga alternativ, säger hon.
Att investera i ny teknik är dyrt. Kostnaden bygger ofta på ett kortsiktigt perspektiv, istället för långsiktigt.
Tillverkningen av viskos är en komplex och energikrävande process, enligt Kerstin Jedvert. Själva processen skiljer sig åt beroende på var och hur tillverkningen sker.
Svårt att spåra viskosens ursprung
Till skillnad från bomull är viskos inte spårbart, eftersom det ännu inte finns någon standardiserad metod för det. För bomull finns det olika regelverk för miljömärkningar för bomull, exempelvis ekobomull och ”better cotton-initiativ”.
Ett annat problem med viskos är att råvaran blandas från olika håll i världen. Man vet inte vilken typ av viskos som används för att göra ett visst plagg.
– Precis som vid tillverkning av bomull är det viktigt att veta vad man jämför med, säger Kerstin Jedvert.
Skillnaderna vid viskostillverkning beror på fabrikens förutsättningar. I vissa länder är miljökraven låga eller obefintliga.
Vi konsumerar 10 kilo kläder per år
Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer.
Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke och ull.
Konstfibrer är just konstgjorda, antingen regenatfibrer eller syntetfibrer. Regenatfibrer är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Där är polyester, akryl och fleece vanliga exempel.
I Sverige konsumerar vi cirka 14 kilo textil per person och år, varav drygt 10 kilo kläder.
Att producera ett kilo textil (bomull, viskos eller polyester) ger utsläpp på motsvarande 15 kg växthusgaser.
Forskaren Hanna de la Motte, RISE, menar att det handlar om ett globalt problem, men är ändå hoppfull. Hon säger att det finns företag med egna miljömål, som har bra koll på sin produktionslinje. I Sverige och i Finland pågår även flera pilotprojekt, där man ser över möjligheten att tillverka mer hållbara textilfiber av cellulosa.
Sverige är ett litet land med höga ambitioner. Ett producentansvar för textil är under utredning i Sverige. Förslaget överlämnades till regeringen i december 2020 och innebär att ansvaret för textilavfallet skulle flyttas från kommunerna till producenterna. Det tror hon kan bidra till en positiv utveckling.
– Det går att optimera produktionen och tillsammans med ett producentansvar, och få bättre kunskap om vad varje företag sätter på marknaden, säger Hanna de la Motte och tillägger:
– Idag är det jättesvårt veta vad som är bra eller dålig viskos i handeln. Inte ens jag som jobbar med det här kan få fram den informationen tydligt. Ta bara detta med miljömärkning av bomullsplagg, det är en djungel. Som konsument är det svårt att veta vad olika märkningar innebär.
Förknippas med fast fashion
Viskos är heller inte lika allmänt känt som bomull. Samma sak gäller lyocell, en släkting till viskos. Anders Perssons uppfattning är att man behöver ändra på varumärket ”viskos” och hitta en annan beteckning.
– Fibertillverkaren Lenzing i Österrike har lyckats skapa ett starkt varumärke som förknippas med låg miljöbelastning och bra egenskaper, så det finns kanske plats för alternativa namn till viskos, där egenskapsprofilen justeras till en högre kvalitet.
Precis som många andra textilmaterial varierar viskos i kvalitet.
– Problemet är att när man gör vanliga kläder så vill man ha material som är så billiga som möjligt. Det finns en väldigt liten strävan att konkurrera med kvalitet. Tyvärr tror jag att man förknippar viskos med fast fashion, som är enkel och kortlivad, säger Anders Persson.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Ska vi fortsätta att sprida avloppsslam på åkrarna för näringens skull eller sluta på grund av risk för föroreningar, och stå med ett berg av oanvändbar avföring? Frågan om vad som ska hända med svenskarnas kiss och bajs har engagerat i över 20 år.
Vad ska vi göra av allt bajs?
Sveriges befolkning ger upphov till 730 000 ton bajs varje år. Lägg också till 1,5-2 liter kiss per person och dag och du får ett avfallsberg med tillhörande sjö som ska tas om hand om. Inte så konstigt att danskarna ville släppa ut en del av sitt avskräde i Öresund när man ser siffrorna svart på vitt.
Det planerade utsläppet stoppades dock efter protester. Och Sverige har än så länge inte känt sig nödgat att förorena Öresund utan skickar en tredjedel av vårt kiss och bajs till deponier, en tredjedel omvandlas till anläggningsjord, och resterande tredjedel hamnar på åkrarna som gödsel. Åtminstone är det så vi brukade att göra.
Avloppsslam. Bild: U.S. Fish and Wildlife Service, Public domain
Från bajs till gödsel
Till reningsverken kommer allt det som spolas ut från hushållen (bad-, disk- och tvättvatten, fekalier och urin), sjukhus, industrier och andra anläggningar. Väl framme separeras vattnet från slammet, som sedan rötas med hjälp av mikroorganismer. Det rötade slammet ”avvattnas” och liknar sen jord. Det är slammets innehåll av fosfor, kväve och mullbildande ämnen som gör det intressant för jordbruket. Men slammet har också samlat på sig metaller, kemikalier och andra föroreningar från avloppsvattnet.
I takt med att miljömedvetenheten ökat har vi insett att det kanske inte är bra att lägga slammet, som kan innehålla tungmetaller som är skadliga för vår hälsa, direkt på åkrarna. Dessutom innehåller slammet näringsämnen som fosfor, kväve och kalium. Ämnen som är viktiga för grödorna, men som i för hög mängd kan leda till övergödning och försurning.
Frågan om avloppsslammets vara eller inte vara har utretts många gånger de senaste 20 åren och senast i januari 2020 presenterade regeringen ännu ett förslag till hållbar slamhantering.
– Utredningen innehåller två förslag. Det ena innebär ett totalförbud mot spridning på åkermark. Med ett sådant minskar användningsområdena för slammet drastiskt. Det andra innebär att man förbränner slammet och sedan återför fosforn, säger Eva Norlander, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola.
Separera kiss och bajs
Remissvaren har inte låtit vänta på sig och kritikerna kan delas in i två läger: de som menar att den fortsatta spridningen av avloppsslam på åkrarna går emot miljö- och folkhälsodirektiv, och de som menar att ett förbud sätter käppar i hjulet för den cirkulära ekonomin.
Det finns dock alternativ som varken är svarta eller vita utan väljer en grå mellanväg. Ett sådant är urinåtervinning.
– Vårt mål är att återföra växtnäringen till jordbruket och den största delen av denna näring, till exempel kväve, finns i vårt urin. Idag får växterna näring av konstgödsel som produceras med fossil energi, men vi vill fixera den kväve som redan finns genom att sortera ut och torka urinen, och sen lägga den på åkern, säger Cecilia Lalander, forskare i kretsloppsteknik vid SLU.
Torkat urin.
Eftersom urin består till 90 procent av vatten blir den lättare att hantera om det torkas så att bara näringsämnena blir kvar. Detta ska ske med hjälp av en slags torrtoalett som sorterar kisset från bajset så att bajset åker vidare till reningsverket (precis som idag) medan kisset hamnar i en torkbädd under eller bredvid den urinsorterande toaletten.
– På detta sätt kan man fortsätta att använda de reningsverk vi redan har, men man tar bort den stora kvävebelastningen så att de kan bli mer effektiva. Som det är idag börjar många reningsverk att nå sin maxkapacitet och det innebär att man måste bygga nytt, vilket är jättedyrt.
Just nu finns en prototyp av den sorterande torrtoan på campus på SLU i Uppsala, och ytterligare en ska installeras i Malmö på VA-Syds huvudkontor. Förhoppningen är att detta system ska vara lika självklart och självgående som dagens avloppssystem och att det kommunala reningsverket istället för att få kisset spolat till sig, kommer och samlar upp den torkade urinen.
Bild från ”Spola inte kretsloppet. Bättre hantering av resurser i avlopp”, SLU
– Vi tror absolut att detta är framtiden. Det är dock inte färdigt för storskalig implementering ännu, men efter prototyperna kommer vi att få veta var i utvecklingen vi står.
När Cecilia Lalander inte ägnar sig åt kiss är hon involverad i ett annat avfallsrelaterat projekt som innefattar den lockande kombinationen bajs, fluglarver och foder. Eller, framförallt handlar det om matrester. Matrester som larver av arten amerikansk vapenfluga (Hermetia illucens) får sätta i sig, för att sedan själva bli foder till exempelvis kycklingar och fiskar.
Cirkulärt bajs – när vi är redo
Matresterna skulle dock lika gärna kunna vara människobajs eftersom fluglarverna, som kan öka sin vikt 200 gånger på två veckor, lika gärna festar loss på det. Problemet är att vår lagstiftning inte tillåter att larver blir djurfoder.
– Eftersom fluglarver räknas som produktionsdjur måste man ge dem godkänt foder trots att deras naturliga föda är avfall. Men den biologiska säkerhetsrisken är lätt att kontrollera, och både bakterier och virus inaktiveras i processen.
Flugans larver kan äta bajs – och sen bli djurmat
Den amerikanska vapenflugan (Hermetia illucens) härstammar från södra USA men har spridit sig över hela jordens varma klimatzoner. Deras optimala temperatur är 27–35 grader. Gruppen vapenflugor har inte fått sitt namn av att de är särskilt krigiska, utan av att de har två bakåtriktade taggar på ryggen. En hona kan lägga drygt 700 ägg. Äggen kläcks till larver, som efter två veckor blir till puppor. Efter ytterligare två veckor kommer en fluga ut ur puppan. Flugan blir bara en vecka gammal. Larverna som gärna äter avfall består av drygt 40 procent protein och drygt 30 procent fett. Och är därför utmärkta som djurfoder. Källa: SLU
Rent tekniskt är det alltså redan idag möjligt att låta larver äta vår avföring för att sedan bli foder år de djur som vi själva vill äta upp. Någon mer självklar definitionen av termen cirkulär livsstil går knappast att hitta. Dock gör lagar och regler att denna lösning inte är möjlig.
– Jag har hållit på med detta sedan 2011 och har stött på många hinder. Men många är intresserade av systemet och vill börja att implementera det i stor skala, vilket är jättepositivt. När samhället är redo för de cirkulära lösningarna som behövs för att leva på den här planeten är vi redo, säger Cecilia Lalander.
Bajs kan bli kol
Likt Cecilia Lalander tycker Sebastian Schwede, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola, att det är en bra idé att utvinna kväve ur alla de ton urin som vi människor producerar. Men istället för att låta larver äta upp bajset föreslår han hydrotermisk karbonisering, HTC, vilket innebär att det slam som används för rötning och biogasproduktion, efteråt utsätts för ett tryck som omvandlar materialet till ett kolmaterial.
– I biogasproduktionen bryts bara 50 procent av det organiska materialet ner och vi har därför möjlighet att fånga in ytterligare kväve, fosfor och kol i det biokolsliknande material som vi får. Då har man dels minskat mängden avfall från rötningen som man idag måste transportera bort, dels tagit tillvara på ämnen som kan återföras till jorden.
Det som blir kvar kan även användas till att värma upp processerna och lokalerna på reningsverket alternativt skickas tillbaka till rötningen för att producera mer biogas.
Ett problem är dock att resultatet av HTC klassas som avfall, vilket begränsar användningsområdena. Även i detta fall är det alltså lagstiftningen som sätter stopp för metoderna.
Ladda mobilen med urin – och andra mer eller mindre rimliga avfallslösningar:
Forskare i Storbritannien lyckades ladda en mobiltelefon med hjälp av urin och elektricitetsalstrande mikrober. Urinen passerade ett gäng mikrobiella bränsleceller som omvandlade urinen till elektricitet med hjälp av sin metabolism, se filmen.
I antikens Rom användes urin som tvättmedel samt för att bleka tänderna. Källa: Smithsonianmag.com
Fram till 1600-1700-talet användes urin även vid färgning av kläder och textilier eftersom det gjorde att färgen lättare bands till materialet. Källa: Smithsonianmag.com
Forskare vid University of Florida lyckades utvinna 290 liter metan ur en grupp astronauters avföring per person och dag vilket teoretiskt var tillräckligt för att transportera astronauten från rymdbasen tillbaka till jorden. Källa: sciencefocus.com
Amerikanska forskare upptäckte 2015 fragment av guld, silver och andra värdefulla metaller i människors avföring. Källa: eurekalert.org.
En annan studie från samma år uppskattar att det finns metaller till ett värde av 13 miljoner dollar i det amerikanska avloppsslammet. Källa: ACS Publication
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Infektioner och epidemier har varit människans följeslagare sedan tidernas begynnelse. Virus och bakterier tillhör jordens äldsta livsformer och har utvecklat extremt framgångsrika strategier för fortplantning. Varje gång en ny typ av virus drabbar oss står vi handfallna.
Men coronapandemin har redan lett till minst två erfarenheter som kan bidra till att stoppa nästa pandemi på ett tidigare stadium – vaccin och restriktioner. Viktigast är den nya vaccintypen mRNA-vaccin, där man klippt ut delar av virusets genetiska kod som får våra celler att tillverka virusets ytprotein, som vårt immunförsvaret sedan lär sig att känna igen.
Fast hur skulle vi tackla pandemier om vaccinet aldrig hade uppfunnits? Delvis har vi redan svaret – från historien, från smittor i tredje världen och från första året med covid-19.
Isolering effektivt mot smitta
Att isolering kan stoppa smitta visste man redan under antiken, då bland annat den justinianska pesten härjade på 500-talet. Att det var mikrober som låg bakom kände man inte till. Men däremot såg man redan då att det är svårt att tvinga människor in i långvarig isolering.
Pest, som orsakas av bakterien Yersinia pestis, har härjat i minst 6 000 år och återkommit i olika skepnader gång på gång ända fram till 1700-talet i Sverige. Än i dag finns pesten kvar i bland annat Asien och Afrika. Det finns ett vaccin, men det är inte särskilt effektivt.
Minst lika länge har influensavirus spridits, även om de grasserat i skymundan av svårare och ständigt återkommande epidemier som difteri, kolera och smittkoppor. Men vilka andra smittor folk dog av, vid sidan av de stora farsoterna, fanns det inte alltid namn för.
Det var barnen och de svagaste äldre som dog först i de svåra infektionerna. I koleran dog de av diarré och uttorkning, medan difteri kvävde offren. Den kallades strypsjuka eller äkta krupp, berättar Kerstin Hulter Åsberg, forskare i medicinhistoria vid Uppsala universitet.
Smittkoppor historiens värsta infektion
– Difteri täpper till luftvägarna upp i halsen. En hel syskonskara kunde stryka med på en vecka. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur de hade det, barnen som drabbades och deras föräldrar som blev kvar, säger Kerstin Hulter Åsberg, som också sitter i styrelserna för Medicinhistoriska museet i Uppsala och Läkaresällskapets sektion för medicinens historia.
Historiens värsta infektion är dock smittkopporna. Den är oerhört smittsam och har orsakat flera hundra miljoner dödsfall genom tiderna. Den som smittades fick feber, frossa och svåra ryggsmärtor, följda av kopporna, stora utslag som började i pannan och spred sig över hela kroppen. För barn var döden i stort sett ett faktum. De som inte dog fick vanställande ärr.
– Man säger att 60 miljoner dog i smittkoppor på 1700-talet, 90 procent av dem var barn. Du kunde inte räkna med ett barn förrän det haft turen att överleva smittkopporna. Även i vårt sista utbrott i Sverige, 1963, dog människor. Av de 27 som insjuknade avled fyra, säger Kerstin Hulter Åsberg, som skrivit om farsoten i årsskriften för Uppsala medicinhistoriska förening.
Smittkopporna är också den första virussjukdom som utrotats, vilket WHO konstaterade 1980. Detta tack vare det första vaccinet, som uppfanns för att stoppa just den smittan.
Barn polioympas, april 1957. Bild: Örebrokuriren, Örebro läns museum
Världens första vaccin
Genombrottet kom 1796, då den engelske läkaren Edward Jenner fick höra att mjölkerskor som smittats av ofarliga kokoppor blev immun även mot smittkoppor. Han provade att ympa in var från kokoppor från en mjölkerskas hand till en 8-årig pojke. Denne fick två koppor och feber, som gick över på ett par dagar. Sex veckor senare förde Jenner över utspätt var från smittkoppor till pojken – och inget hände!
Han gav sitt mirakelmedel namnet vaccin efter latinets ord för ko, vacca. Även om det ifrågasattes i England spred det sig snart vidare. 1816 blev Sverige först med ett nationellt vaccinationsprogram där det var obligatoriskt att vaccinera alla barn under två år mot sjukdomen.
Influensavirus bakom de flesta pandemier
De pandemier som drabbat världen sedan slutet av 1800-talet har orsakats av så kallade influensa A-virus, vilka har understammar betecknade HxNy, där x och y är siffror som indikerar olika varianter av två proteiner på virusens yta. Influensa A-virursen är så kallade fågelvirus, vilka sprids av fåglar och däggdjur.
Dagens pandemi är dock ett undantag, då den orsakas av ett coronavirus. Dessa upptäcktes 1937, de första på människan 1967. Andra coronavirus har dock inte dödat lika många och flera sprids än i dag som säsongsinfluensor.
För vanliga influensor ligger dödligheten på cirka 1 promille, 0,1 procent. Varje år kräver de omkring 300 000 liv i världen.
Det första svenska vaccinationsprogrammet startades redan 1816, mot smittkoppor (pågick ända till 1976), och utökades steg för steg till att omfatta även tuberkulos (till 1986), kikhosta, difteri och stelkramp, polio, mässlingen-påssjuka-röda hund och HPV-virus. Barn i riskgrupper vaccineras även mot hepatit B och tuberkulos.
Vaccinering av skolbarn. Bild: Karl H Hernried, Nordiska Museet
Källa: Folkhälsomyndigheten och Wikipedia
Vaccinationsprogram i de flesta länder
Under 1800-talet gjorde vaccinet ett segertåg över världen. Louis Pasteur tog fram vaccin mot först mjältbrand, sedan rabies, en sjukdom som har i stort sett 100 procents dödlighet. I dag har de allra flesta länder nationella vaccinationsprogram.
Framför allt det har bidragit till att ett antal mycket farliga infektionssjukdomar utrotats eller begränsats i omfattning. Andra viktiga orsaker är att allt fler i världen får tillgång till rent vatten och grundläggande hygien, förbättrad sjukvård och läkemedel. Och det finns myndigheter och organisationer som arbetar för att stoppa farliga smittor. Allmänhetens kunskaper har ökats genom tillgång till information, även i utvecklingsländer.
Bilden publicerades i Upsala Nya Tidning 16 maj 1940 med följande bildtext: ”Parkering för vaccinering. Häromdagen kunde Upsala Nya Tidning meddela att uplänningarna och upsalaborna i år visat ökat intresse för skyddskoppympningen och att även småbarnsvaccineringen tagit avsevärd fart. Man låter numera gärna vaccinera småttingarna före 2-årsåldern, vilket enligt läkarvetenskapen är det klokaste och bästa.” Bild: Paul Sandberg, Upplandsmuseet
Men om vaccinet aldrig hade uppfunnits, hur skulle vi då stoppa smittor som covid-19? Den i särklass viktigaste faktorn är fysisk distansering. Mest smittar vi varandra inom våra familjer och på möten inomhus, förklarar Anders Björkman, professor i infektionsmedicin på Karolinska institutet.
– Kunde vi eliminera närkontakt på över fem minuter i slutna rum skulle vi stoppa infektionen. Men människan är en social varelse. Vi behöver vara nära varandra för att vara människor.
Spontan flockimmunitet etiskt omöjligt
Alternativet att låta människor smittas utan åtgärder är etiskt omöjligt. Det skulle leda till oerhört många fler dödsfall än vi sett hittills i covid-19 innan flockimmunitet uppnås. Det skulle också innebära att smittan kommer tillbaka gång på gång med höga toppar innan tillräckligt många är immuna.
Lösningen med munskydd i kollektivtrafik och butiker har begränsad effekt, eftersom bara en mindre del av smittan förs över när vi passerar hastigt intill varandra, påpekar Anders Björkman. Däremot kan de ha effekt på arbetsplatser där man tillbringar dag ut och dag in med sina kollegor, anser han.
En annan lösning kunde vara bromsmediciner, liknande dem mot exempelvis cancer och hiv/aids. Men sådana kan ta lång tid att utveckla. De har en grundläggande nackdel: De verkar mot kroniska infektioner, inte akuta som en influensa eller covid-19.
Profylaktiska mediciner som sätts in på friska för att förebygga smitta – som malariamedicin för resenärer till Afrika – kunde också vara ett alternativ, men mycket dyrt och logistiskt svårt. Dessutom finns alltid risk för läkemedelsresistens.
Vacciner på mot tbc och malaria
Den stora globala utmaningen är att begränsa spridningen av infektioner i länder där det saknas både vatten och basal sjukvård. Malaria, hiv/aids och tuberkulos (tbc) är i dag de sjukdomar som det forskats mest kring för att få fram ett vaccin, men utan större framgång ännu.
– Där hoppas jag mest på tbc, och kanske malaria, gärna med hjälp av den nya genmetoden. Det finns ett tbc-vaccin men det är ett av de sämsta vi har i dag. Det är märkligt, eftersom det funnits i över 100 år. Däremot är jag pessimistisk när det gäller hiv/aids, säger Anders Björkman som främst forskar kring malaria men även medverkat som epidemiolog i internationella insatser mot hiv/aids.
Den genteknik han syftar på är det stora språng som vaccinframställningen har tagit i och med de så kallade DNA- och framför allt mRNA-vaccinerna mot covid-19. Metoden är att klippa ut en bit genetiskt material som styr produktionen av molekyler som finns på de virus, bakterier eller parasiter som sprider infektionen som ska förebyggas.
Vaccinet och restriktionerna är två mycket viktiga lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén, professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Troligen kommer man att få fram nya vacciner mycket snabbare än tidigare när nästa infektion slår till. Metoden gör det lätt att anpassa vaccinen till nya smittämnen – man stoppar in en ny bit genetiskt material, säger han.
Snabbare och tuffare restriktioner från start, plus snabbare provtagning och karantän för de som rest utomlands kan begränsa nästa pandemi betydligt effektivare, tror Magnus Gisslén. Han framhåller dock att det ännu inte finns någon analys av vilka åtgärder som är effektivast.
Han hoppas också på utvecklingen av antivirala läkemedel i tablettform. Redan nu testas kandidater med effekt mot en stor bredd av virus och kan begränsa nästa pandemis skadeverkningar – oavsett om det är en influensa eller coronavirus. Vad det blir kan man bara gissa, framhåller de tre forskarna.
– Det är också jätteintressant att smittsamheten i andra sjukdomar, som vanlig influensa och vinterkräksjukan har minskat för att vi håller avstånd, tvättar händerna och håller oss hemma när vi är sjuka. Det är en viktig erfarenhet för framtiden, säger Magnus Gisslén.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
De stora pandemierna
En pandemi är en infektionssjukdom som sprider sig över flera världsdelar. De största pandemierna som drabbat mänskligheten i modern tid är:
Ryska snuvan (1889-92) Ett influensa A-virus av stammen H3N8 eller H2N2.
Cirka två miljoner dödsoffer globalt. Det motsvarar ungefär 2 procent av de drabbade.
Spanska sjukan (1918-20) Influensa A-virus (H1N1).
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i världen, 10-20 procent av de smittade.
I Sverige dog cirka 35 000 människor.
Asiaten (1958-60)
Influensa A-virus (H2N2).
4-5 miljoner döda i världen, 3 000 i Sverige. Över 300 000 bekräftat smittade i Sverige, men enligt nyare uppskattningar fanns en översjuklighet under denna period på ungefär 1,1 miljoner människor som kan ha varit smittade av Asiaten.
Av alla smittade dog cirka 0,2-0,25 procent.
Hongkonginfluensan (1968-69)
Influensa A-virus (H3N2).
En miljon döda i världen. I Sverige smittades cirka en miljon.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Svininfluensan (2009-10)
Influensa A-virus (H1N1).
300 000 döda i världen. Dödlighet cirka 0,6 procent, obetydligt högre än vanlig influensa.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Covid-19 (2019-)
Det första coronavirus som orsakat en pandemi.
3,2 miljoner döda i världen (3 maj 2021). 1-3 procent av smittade dör.
Sverige 1 000 000 smittade, drygt 14 000 döda.
Fotnot: Sarsepidemin 2002 och ”fågelinfluensan” 2003 fick endast regional spridning och klassades inte som pandemier av WHO. Sarsviruset som spreds av fladdermöss krävde 750 dödsoffer av 8 000 smittade. I fågelinfluensan insjuknade 800 människor och över hälften dog.
Vacciner utvecklas precis som andra läkemedel i en noggrann process som styrs av ett strikt regelverk. Den stora skillnaden mot andra läkemedel är att vacciner ges till friska människor.
– Det gör att man behöver göra större studier, och har lägre tolerans för biverkningar. En biverkning som kan vara helt acceptabel för ett läkemedel kan göra att man stoppar en vaccinstudie, säger Charlotta Bergquist, som är vaccinsamordnare vid Läkemedelsverket.
Genomgår många tester
Innan ett vaccin godkänns och kan börja användas genomgår det en rad tester, först i celler och djur, sedan i människa. Normalt kan det ta fem till tio år, men vaccinet mot covid-19 har tagits fram på rekordtid. I Sverige började vaccinationerna strax före nyår, knappt ett år efter de första tecknen på att en epidemi hade brutit ut.
– Utvecklingen har gått väldigt fort och det beror på många faktorer: Det är en global satsning, informationsdelning har gjort att många har tillgång till nödvändiga data och läkemedelsföretagen har satsat på stora och överlappande studier, säger Charlotta Bergquist.
Studierna på människa har gjorts på fler personer än vanligt, vilket gör att det har gått snabbare att se effekt. Läkemedelsbolagen har gjort flera så kallade kliniska studier parallellt, i stället för som de brukar, göra klart en studie i en klinisk fas (se ruta nedan) innan de beslutar att gå vidare med nästa. Samtidigt har godkännandeprocessen snabbats på. I vanliga fall skickar bolaget in ansökan till myndigheterna om godkännande när en studie är klar. Nu har myndigheterna granskat arbetet löpande.
Bild: Spencer Davies, Unsplash
Så utvecklas och testas vaccinet
Vaccinerna mot covid-19 testas av läkemedelsbolagen på samma sätt som andra vacciner. För att få starta en vaccinstudie krävs tillstånd av läkemedelsmyndigheten, som också ger slutgodkännande.
A. Preklinisk utveckling. Forskare på (eller i samarbete med) ett läkemedelsbolag tar fram en lovande vaccinkandidat, till exempel en molekyl. De undersöker vaccinkandidaten i labb, för att se hur antikroppar reagerar på den. Därefter gör de försök i djur, till exempel i mus, kanin och apa och undersöker deras immunsvar samt biverkningar. Är vaccinets funktion och säkerhet bra kan man fortsätta med försök i människa, så kallad klinisk utveckling.
B. Klinisk utveckling – kandidaten testas i människa. Alla kliniska studier görs enligt ett i förväg bestämt studieprotokoll, och ska följa den internationella Helsingforsdeklarationen. Innan en studie får starta måste den vara godkänd av läkemedelsmyndigheten och etiska kommittéer i det land där studien ska utföras. Kliniska studier delas in i fyra faser:
Fas I. Första gången ett vaccin ska testas på människa, fas I, testas vaccinet på friska, frivilliga personer, Först på några få unga vuxna, därefter i fler åldersgrupper. De får initialt en låg dos, som successivt ökas efter att säkerheten utvärderas och man vet att det inte ger farliga biverkningar. Vanligen deltar 20 – 100 personer. I den här fasen undersöks kroppens immunsvar på vaccinet (i form av antikroppar som reagerar på vaccinet) och att det inte ger allvarliga biverkningar.
Fas II. Här undersöks vaccinets säkerhet i större grupper, ofta i olika åldersgrupper. I denna fas tittar man också på hur många doser som kommer att krävas, samt intervall mellan doserna. Kroppens immunsvar följs. En grupp deltagare får vaccinet, en ofta lika stor kontrollgrupp får ett verkningslöst preparat, så kallad placebo.
Fas III. Här görs stora studier med upp till tiotusentals deltagare. Det finns modeller för att räkna ut hur många som behöver testas. Läkemedelsbolaget undersöker vaccinets effekt och säkerhet ytterligare. Skyddseffekten kan mätas som skillnad i sjukdomsförekomst mellan vaccin- och kontrollgrupp. En grupp deltagare i studien får vaccinet, en kontrollgrupp får ett verkningslöst preparat.
Om vaccinet uppfyller kraven skickas en ansökan om godkännande in till läkemedelsmyndigheten. Myndigheten gör en bedömning av nytta och risk, baserad på de data som tillverkaren skickar in (se nästa ruta).
Fas IV. Efter att vaccinet börjat användas övervakas det. Läkemedelsmyndigheterna följer effekt och säkerhet så länge vaccinet används. Data från uppåt hundratusentals vaccinerade samlas in.
Prioritering av covid-vacciner
– Alla har prioriterat detta. Både läkemedelsbolag och myndigheterna har jobbat mycket övertid och med speciella procedurer som gör att man kan bedöma data fortlöpande allteftersom de blir tillgängliga, säger Charlotta Bergquist.
Läkemedelsmyndigheterna har också valt att ge villkorade godkännanden, vilket innebär att de kan godkänna ett vaccin när det finns tillräckligt mycket data om effekt och säkerhet – trots att det finns saker som läkemedelsbolagen behöver komplettera. Det handlar då om sådant som inte innebär någon risk för dem som vaccineras.
I de kliniska studierna (sådana som utförs på människor) studerar läkemedelsbolagen vaccinets effekt och att det är tillräckligt säkert. Vad som menas med ”tillräckligt säkert” finns dock inget enkelt svar på. Ger ett vaccin ingen nytta är det inte ens okej att få ont i armen efter sticket, enligt Charlotta Bergquist.
– Det är en bedömningsfråga. Läkemedelsmyndigheterna väger nytta och risk mot varandra när vi godkänner. Vi beskriver hur vi resonerat i vårt beslut, säger hon.
Bild: Mat Napo, Unsplash
Så godkänner läkemedelsmyndigheterna ett vaccin
Vacciner godkänns centralt inom EU, av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, vilket innebär att varje godkänt vaccin har granskats av experter från alla medlemsländer. För varje nytt vaccin som godkänns av läkemedelsmyndigheterna görs en bedömning av nyttan och riskerna, baserad på de data som tillverkaren skickar in.
För att bedöma nyttan tittar man på hur bra vaccinet skyddar mot sjukdomen – hur många färre som insjuknar efter vaccination jämfört med placebo eller annan kontroll.
Riskerna med ett vaccin bedöms utifrån de biverkningar som rapporterats i de kliniska studierna.
Läkemedelsmyndigheterna följer sedan upp säkerheten efter godkännandet för att undersöka om mycket ovanliga biverkningar inträffar som inte är kända vid godkännandet.
EU har hittills godkänt vacciner från Pfizer, Moderna, Janssen och Astra Zeneca. Alla fyra ger gott skydd mot sjukdomen, men de två senare kan ge en mycket ovanlig men livshotande biverkning, en kombination av blodproppar och få blodplättar (drabbar mindre än 1 på 10 000). Risken att drabbas av det är i princip obefintlig om man inte tar vaccinet. Å andra sidan är risken större att dö i covid-19 om man inte vaccineras, en risk som ökar med stigande ålder, enligt bland andra den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.
Vad är en liten risk – eller stor?
Risk består av två komponenter, sannolikheten för ett dåligt eller negativt utfall och konsekvensen av det. Det kan finnas biverkningar som är sannolika, men inte så allvarliga. Vissa typer av risker är allvarliga – som förtida död. Inte sällan så innebär det att om man undviker en risk så tar man en annan istället. Risken för biverkningar i form av blodsjukdom är liten eftersom sannolikheten är låg. I en annan mening är risken stor eftersom den möjliga negativa konsekvensen är allvarlig.
Enligt Niklas Juth, som är docent i medicinsk etik vid KI, är det här något vi människor har svårt att resonera om.
– Man tar en risk för att undvika en annan risk. Det finns inte riskfria alternativ. Det är en risk att inte ta vaccin, eftersom det ökar sannolikheten att få den sjukdom man inte vaccinerar sig mot. Den allvarliga risken för förtida död är betydligt högre om man inte tar sitt vaccin. Det gäller samtliga vacciner. Därför tycker jag det är korrekt att erbjuda även Astra Zenecas och Janssens vaccin, säger han.
Han pekar på att alla medicinska behandlingar (hit räknas även vacciner) som fungerar – det vill säga har en biologisk verkan – generellt ger biverkningar.
– Det är fullt tänkbart att vi om några månader ser biverkningar som vi inte har märkt än. Det enda sättet att undvika det är att sluta med läkemedelsbehandling och det tror jag inte att vi vill, säger han.
Studier kan avbrytas
För att hitta ovanliga biverkningar, som exempelvis narkolepsi som orsakades av vaccinet mot svininfluensa (läs mer nedan), skulle man behöva testa flera hundratusen personer.
Sådana biverkningar upptäcks därför ofta först i uppföljningen av vacciner, efter godkännande, då en stor del av en befolkning har vaccinerats.
Bild: Kinga Cichewicz; Unsplash
Pandemrix och narkolepsi
Efter vaccination med pandemrix mot svininfluensa 2009-2010 insjuknade ett antal barn och unga i narkolepsi. Det är en neurologisk sjukdom som innebär att hjärnan inte kan styra över vakenhet och sömn.
Narkolepsi är en autoimmun sjukdom. Någon del av immunförsvaret reagerar på en kroppsegen molekyl. Det finns en genetisk förklaring, men för att få sjukdomen krävs ytterligare faktorer som inte är kända.
Det är fortfarande inte klarlagt vad i vaccinet som orsakade sjukdomen. Det fanns inget fel på vaccinet – och det uppfyllde myndigheternas krav. Biverkningen upptäcktes inte när vaccinet testades eftersom den är så ovanlig. Det tog dessutom lång tid efter vaccination innan den upptäcktes. Efter justering mot normalförekomsten av narkolepsi bedömer Läkemedelsverket att cirka 150–200 individer drabbades av narkolepsi till följd av vaccineringen med Pandemrix.
Biverkningar kan vara ett skäl att avbryta utvecklingen av ett vaccin. Astra Zeneca och Janssen har flera gånger pausat studierna, när någon deltagare har blivit sjuk, för att undersöka om det finns någon koppling till vaccinet. När de sedan har tagit upp testerna igen, har beslutet fattats i samarbete med läkemedelsmyndighet.
Testerna avbryts också om ett vaccin inte har någon effekt, eller om det ger så bra skydd, att det är oetiskt att fortsätta ge placebo till patienterna i studien. Det senare hände med Pfizers vaccin. När det stod klart att det gav 95 procent skydd mot covid-19, fick de inte fortsätta ”vaccinera” kontrollgruppen som dittills hade fått placebo, det vill säga ett verkningslöst preparat.
Internationella krav
Samtidigt är fler covid-vacciner på väg från nya håll. EU granskar nu det ryska vaccinet Sputnik för ett eventuellt godkännande. De ska förstås uppfylla samma krav som vacciner från Storbritannien eller USA. Alla kliniska studier ska följa den internationella Helsingforsdeklarationen.
– Det spelar ingen roll var tillverkningen ligger eller var studierna görs, kraven ska vara uppfyllda. Om vacciner efter granskning godkänns i Europa, så uppfyller de kraven som ställs, säger Charlotta Bergquist.
Text: Siv Engelmark på uppdrag av forskning.se
”Individen ska gå före vetenskapens och samhällets intressen”
Helsingforsdeklarationen är en överenskommelse om etiska riktlinjer för läkemedelsprövningar på människor. Den antogs av den internationella läkarorganisationen World Medical Association 1964. En grundläggande princip är att omsorg om individen ska gå före vetenskapens och samhällets intressen. Helsingforsdeklarationen är en riktlinje som inte är juridiskt bindande, men internationella läkarförbundet har förbundit sig att följa den. Deklarationen har uppdaterat flera gånger sedan den skrevs.
Kristina Nyström, medicinsk mikrobiolog vid Sahlgrenska akademin, är i ständig närkontakt med coronavirus. Sedan april 2020 går hon regelbundet in i sitt labb via en luftsluss, med skyddsrock, plastförkläde, plastärmar och dubbla handskar. Andningsskydd och glasögon är självklar utrustning.
Vid laboratoriebänken med luftutsug och effektiva filter låter hon coronavirus infektera celler på odlingsplattor, celler som sväller upp och blir tydligt runda när viruset fått grepp och börjat masskopiera sig.
Frågan som Kristina Nyström söker svar på är om vi redan har ett färdigt, eller möjligen nästan färdig medicin mot corona – ett så kallat antiviralt läkemedel – som på något sätt kan hindra virusets framfart.
Brist på antivirala medel
Idag finns ett fåtal mer eller mindre effektiva, smittbromsande antivirala läkemedel mot hiv, ett par hepatitvirus och enstaka typer av herpesvirus. Men det saknas läkemedel mot över 95 procent av alla virus som orsakar sjukdomar hos människor.
Mot bakterier har vi brett verkande antibiotika, men alltså nästan ingenting mot virus. Hur kommer det sig?
Ett svar är att bakterier har flera gemensamma komponenter än virus. Det har gjort det lättare att utveckla bredverkande läkemedel. Virus är tvärtom väldigt olika varandra.
Ett brett antiviralt medel skulle kunna sättas in direkt när ett nytt virus dyker upp, ungefär som vi använder bredspektrumsantibiotika, mot många olika typer av bakterier.
Antiviralt medel bryter smittkedjor
– Med ett antiviralt läkemedel kan man bryta smittkedjor, och det är ju precis det som nästan allt i en pandemi handlar om. Munskydd, restriktioner och andra åtgärder har i bästa fall begränsad effekt. Hade vi haft ett smittbromsande läkemedel mot coronavirus så hade vi sannolikt inte haft den här pandemin, säger Niklas Arnberg, professor i virologi i Umeå.
Medicin mot ännu okända virus
Antivirala läkemedel inte bara lindrar sjukdom och hindrar dödsfall. De hindrar också viruset att föröka sig och därmed bromsas även smittspridning.
– Vaccin är också jättebra, men vi kan inte utveckla vaccin mot ett nytt virus som vi inte känner till. Det tar i bästa fall ett och ett halvt år att rulla ut vaccin till alla, men om vi redan hade haft ett bra antiviralt läkemedel mot de vanliga säsongsbundna coronavirusen hade det sannolikt kunnat användas från dag ett mot det nya coronaviruset, säger Niklas Arnberg.
De celler som Kristina Nyström vid risklabbet i Göteborg låter infektera med coronavirus kallas vero-celler och kommer ursprungligen från den afrikanska gröna markattan. Hon har tillgång till ett helt bibliotek av substanser, 1500 molekyler, som hon testar systematiskt för att se om något av dem har effekt mot smittan.
Det är framför allt tre olika kemiska strukturer som är intressanta.
– Just nu jobbar vi med att verifiera substanser som visat sig lovande. Det betyder att de har sett bra ut i vero-cellerna, och nu vill vi se om de fungerar också i mänskliga celler. Det vi vet är att ämnena hindrar infektion, vi ser inte nån förökning av nya virus, därmed inte sagt att de inte tar sig in i cellerna, men det blir stopp i systemet nånstans. Vad exakt som är mekanismen bakom är vi väldigt intresserade av att reda ut. Men innan vi säger mer om vilka ämnen det gäller vill vi verkligen verifiera dem så vi vet hur de fungerar.
Virus kan inte odlas utan värdceller som de kan infektera, och är därför svåra att studera. Här har vero-celler infekterats med coronavirus från covid-sjuka patienter. Bild: NIAID, CC BY 2.0
Använda befintlig medicin mot coronavirus
Repurposing – att styra om ett läkemedel eller hitta en ny användning för ett etablerat ämne – har blivit viktigt under coronakrisen. Men det är inget nytt fenomen. Strategin att återvinna läkemedel har historiskt gett många nya behandlingar, inte minst inom cancerområdet. Några exempel är Aspirin, tänkt som smärtstillare men som sedan visade sig effektiv för att förebygga hjärtsjukdomar, Sildenafil från Pfizer som skulle behandla kärlkramp men – när det inte föll väl ut – styrdes om till potensmedlet Viagra och Tretinioin som behandlar både acne och leukemi.
Antiviralt medel som slår brett
Anna-Lena Spetz är professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap vid Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Hon har arbetat mot virus sedan hiv härjade som värst, och nu är hon på jakt efter ett medel som ska få bukt med coronaviruset, men som förhoppningsvis också ska hjälpa mot flera andra virus.
Det kan alltså bli ett antiviralt läkemedel med bred effekt, något som saknas idag.
– Vi har arbetat med en antiviral molekyl i flera år. Det visade sig att den här molekylen stannar upp den process som gör att vissa virus kan tränga in en värdcell. Vår molekyl fördröjer hela den processen, och viruset hålls utanför, åtminstone temporärt. Det här var en upptäckt som vi från början gjorde av en slump, säger hon.
Naturlig antiviral mekanism
Processen kallas endocytos, och innebär att viruset omsluts av den angripna cellens membran, dess skal, som bildar en liten bubbla, och drar in viruset i cellen.
– När jag läste att coronavirus använder sig av samma sätt att infektera celler så såg jag möjligheterna, säger Anna-Lena Spetz.
Den molekyl som forskarna jobbar med är en bit arvsmassa – dna eller rna – som på något sätt gör att cellmembranet inte kan bilda den där välkomnande bubblan som drar in smittan i cellen.
Coronavirus åker med en bubbla in i cellen
Endocytos är en process där celler absorberar material från utsidan – till exempel proteiner – genom att innesluta det med sitt cellmembran. Det sker helt normalt inom en mänsklig cell. Och som även kan utnyttjas av virus för att ta sig in och infektera celler.
Nässpray mot coronavirus
– Vi vet inte exakt hur de ser ut, men det tyder på att vi kan ha identifierat en antiviral mekanism som finns naturligt – en skyddsmekanism som vi bär på. Och nu jobbar vi på att förbättra den.
Anna-Lena Spetz och hennes kolleger har publicerat lyckade resultat med det här medlet på möss med både influensa- och vanliga förkylningsvirus, så kallade rs-virus.
Målet är att skapa en antiviral nässpray eller inhalator, och bland de internationella medarbetarna finns en grupp i Danmark som jobbar med en annan variant av antiviral molekyl och en i Tyskland som undersöker ett ämne som borrar sig in i virusets skal och får det att spricka sönder – ungefär som tvålen gör med coronaviruset när vi tvättar händerna.
Det är först när viruset lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Så fungerar virus – till skillnad från bakterier
Det gäller att skilja på virus och bakterier. Bägge är så små att de är osynliga för blotta ögat, och många orsakar sjukdomar hos både människor och djur, men sedan tar likheterna slut.
Bakterier är kompletta encelliga organismer med egen arvsmassa, och som oftast kan föröka sig utanför en värdorganism och i de mest varierande miljöer.
Virus är något mitt emellan liv och död materia. Ett stycke genetisk kod, utan egen cell och ämnesomsättning, men med förmåga att föröka sig, utvecklas och sprida sig över världen.
Det består i princip av en bit arvsmassa insvept i ett skal av proteiner. Ibland har de också ett hölje av fett. Det är först när det lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Virus är runt 100 till 1000 gånger mindre än bakterier och det dröjde till 1930-talet innan de upptäcktes. Ett vanligt förkylningsvirus, till exempel, är cirka ettusen gånger mindre än en vanlig hudcell.
Det finns miljontals typer av virus och de fungerar på många olika sätt. Men i grunden handlar det om att viruset använder proteinerna i sitt skal för att haka fast vid en värdcell, öppna den och tränga in.
Väl inne i cellen kapar viruset värdens apparat för fortplantning till sin egen fördel och börjar framställa sig själv i massupplaga. Oftast dör den kapade cellen, som sprängs av alla viruspartiklar och viruskopiorna sprids vidare till andra celler, och till en annan värd.
I ett stressat samhälle är det lätt att falla för lättköpta kommersiella budskap när vi inte orkar gå på djupet och fatta välgrundade beslut med både känsla och förnuft. Därför leder logiken på dejtingsajter oss fel i vårt sökande efter kärlek, enligt Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
– Kärlek är förmågan att vila i den andra. Men många kan inte, för vi vet inte vem den andra är. Vi är fullt upptagna med att förverkliga oss själva och klå grannarna med finare hus och större pool, som vi kan fota oss själva vid och visa på sociala medier.
Den något deprimerande bilden är hårdragen, men innehåller korn av sanning. Framför allt illustrerar den att det finns oerhört mycket att förhålla sig till för att dagens relationer ska fungera. Den kanske viktigaste är arenan: världen. När allt vi gör visas upp på sociala medier i ett förskönande ljus är våra relationer långt ifrån några undantag.
Dejtingsajter leder lätt till stress
En kanske lika viktig faktor är att de flesta första kontakter idag tas på dejtingsajter, inför öppen ridå med tusentals konkurrenter. Den som lever ett redan stressat liv med verkliga eller upplevda prestationskrav får ännu ett projekt att genomföra, och det på en digital arena. Det är inte ovanligt att det utmynnar i ännu en kravlista som ska uppfyllas – på partnern.
– Utgångspunkten för dokusåpan ”Gift vid första ögonkastet” är fel. Vi måste acceptera att vi inte kan kontrollera valet av partner med rationella överväganden. När vi öppnar oss för världen och den andre utsätter vi oss för ett motstånd som vi inte kan förutse, det utlöser emotioner, säger Emma Engdahl som riktar in sin forskning på just sådana.
– Den emotionella erfarenheten uppstår aldrig om inte något skaver, om vi inte vänder blicken mot oss själva.
Oavsett hur noga vi specificerar kraven på vår tänkta partner fungerar det sällan digitalt. När forskare visar bilder av alldagliga respektive attraktiva enligt någon idealbild väljer försökspersoner nästan alltid de snygga – även om de alldagliga tillskrivs alla de egenskaper som man önskar. Det är inte insidan som räknas, hur mycket vi än säger det.
Nya normer för kärlek
En populär uppfattning inom sociologin är att vi är osäkra i våra krav på partner och relationer för att gamla normer luckrats upp. En relation kan ta slut när som helst, löften om evig kärlek är omoderna, ett äktenskap är inte längre någon garanti, kvinnan är inte längre ekonomiskt beroende av mannen.
Men vi lever inte alls i normlöshet, visar Emma Engdahls forskning, där hon tittat på vilka bilder som finns i dag av hur mannen och kvinnan ska vara.
– Vi har nya regler och normer som smyger sig på, vilket jag beskriver i min bok ”Depressiv kärlek”. Framför allt kvinnor idealiserar depressiv kärlek, att bara den som sörjt på riktigt kan älska på riktigt, säger hon.
Förutsättningen för verklig kärlek är dock inte lidande, utan fortfarande förmågan att visa sig sårbar och svag. Där sätter dagens idealbild av en människa med ständig koll på läget käppar i hjulet. Den som inte genast kan säga vad man vill ha ut av en relation anses inte ha någon koll och kan därmed inte uppnå målet, enligt Emma Engdahl.
Fler väljer att gifta sig
Även om det är vanligast att vara sambo har allt fler valt att gifta sig sedan millennieskiftet. Mest ökade antalet äktenskap mellan 2001 och 2008, för att sedan plana ut, enligt Statistiska centralbyrån. Men nu har de tvärtom minskat, berättar Ann-Zofie Duvander, professor i demografi vid Stockholms universitet och professor i sociologi vid Mittuniversitetet.
– Det har gått ned ganska rejält de senaste åren. Med corona har det inte blivit de stora festerna och många kan ha skjutit upp sina bröllop. Fast nedgången började redan några år tidigare, så forskningen har inte helt lyckats fånga upp skälen ännu.
Mer tillåtande syn på samlevnad
Framför allt är det högutbildade som väljer att gifta sig. Trenden med allt fler äktenskap har många velat förklara med en traditionell tidsanda, men det finns inget stöd för det i forskningen, enligt Ann-Zofie Duvander. Hon ser i stället att normerna är mer tillåtande än förr, det finns en större variation för samlevnad. Den gamla norm som en majoritet länge gjort avsteg ifrån har blivit en form bland många andra och inte längre något att medvetet ta avstånd från.
I sin forskning har Ann-Zofie Duvander bland annat kartlagt skälen till varför människor gifter sig. Det är till exempel oftare som kvinnans vilja väger tyngst i par där båda har högre utbildning. För par med lägre utbildning är det tvärtom mannens.
– Det är jätteintressant! Man kan tänka sig att det vore lågutbildade kvinnor som skulle ha störst anledning att gifta sig, av ekonomiska skäl. Men samtidigt har de kanske mindre att säga till om i ett förhållande. Vi tror ofta att jämställdheten ser ungefär likadan ut i olika grupper, men så är det inte alltid.
Romantiken är viktig
Precis som Emma Engdahl lyfter Ann-Zofie Duvander fram tidsandan där man vill visa upp ett lyckat liv för andra. Ett stort sagobröllop visar för andra att ens relation är viktig, menar hon. Romantik i både vardag och fest ingår i bilden. Att det skulle tyda på mer traditionella värderingar ser Ann-Zofie Duvander däremot inte i sin forskning.
Relationerna som håller
Detta krävs enligt sociologisk forskning för att parrelationer ska bli långvariga:
Jämställt förhållande med god maktbalans.
Ömsesidigt ansvarstagande.
Ömsesidigt ge uttryck för sin sårbarhet.
Frivilligt och intresserat lyssnar på den andra.
Tillsammans komma på kreativa lösningar.
Svara positivt på partnerns idéer fem av sex gånger.
Komma med konstruktiv kritik den sjätte gången.
Man måste ”idealisera” varandra.
Källa: Emma Engdahl
– Det finns inga indikationer på att de som tycker jämställdhet är viktigt skulle vara mer negativt inställda till att gifta sig. De som gifter sig gör det för att de är nöjda med relationen, oavsett hur jämställd den är.
Pappor mer engagerade idag
Den som ingått en relation, äktenskap eller ej, och är missnöjd med hur ansvaret fördelas i hemmet har däremot en större benägenhet att lämna den, visar en studie. Fokus vid en separation ligger ofta på ansvaret för barnen.
– Det har förändrats mycket under de senaste 30 åren. I dag är det givet att pappor ska vara engagerade och att de vill vara det. Många män som inte varit det säger efteråt att det gått miste om något. Ibland kan det repareras efter en separation om barnen bor växelvis, även om det verkligen inte gäller alla, säger Ann-Zofie Duvander.
– Det är stor skillnad över tid på vad som förväntas av en pappa, medan mammarollen inte alls är lika förändrad.
Längre liv för dem i parrelation
Ett ideal som kommit på skam är att en parrelation ska vara livslång. Men att de som lever tillsammans med någon blir äldre är välkänt sedan länge. Detta är oförändrat, rent av stärkt, enligt Statistiska centralbyrån.
En kvinna som fyller 65 år kan förväntas bli 85 år om hon är sammanboende, men 83 år om hon är singel. Motsvarande för en man är 82 år respektive 80 år, enligt de senaste siffrorna, som gäller 2019.
Ändå väljer allt fler äldre att skilja sig, vilket förvånat Ann-Zofie Duvander och andra forskare. Medan antalet skilsmässor upp till 50 är ganska stabilt över tid har de ökat för äldre par, särskilt för dem över 60, de senaste tjugo åren.
– Förr spelade det kanske mindre roll, man räknade inte med att ha så många år kvar. I dag har de flesta ganska många friska år kvar, och kvinnorna har en bättre ekonomi. De som har energi och kraft ser ingen anledning att stanna kvar i något som inte är bra: ”Måste jag sitta och glo på den här människan dagarna i ända?”
Seminariet är en del i serien Offentliga samtal, som arrangeras av Vetenskapsrådet och Institutet för framtidsstudier.
Har du svårt att följa restriktionerna som kommer av pandemin? Det är i så fall inte förvånande. Enligt beteendepsykologin går restriktionerna mot vår natur. I grunden är vi sociala vanedjur som ogärna bryter rutiner.
Att hålla avstånd, att bära ansiktsmask och att undvika att röra vid andra människor är främmande för oss som biologiska varelser. Vi är evolutionärt utvecklade för att leva nära varandra och att kommunicera med beröring och gester.
– Restriktionerna går emot vår sociala och psykologiska natur. Vi klarar det en kort tid men långsiktigt blir det extremt svårt, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar om motivation och beteendeförändringar och har skrivit boken Motivationsrevolutionen.
– Det är svårt att följa Folkhälsomyndigeten rekommendationer eftersom starka krafter inom oss drar åt ett annat håll. Vi vill umgås och vi vill kramas. Att om och om igen hålla tillbaka de normala impulserna är ett jäkla maratonlopp.
På psykologispråk kallas det självreglering, säger han. Förenklat innebär det att varje gång känslorna skickar signaler om vad vi ska göra, ska vi rationellt ta beslutet att behärska oss och ibland göra motsatsen. Det är krävande.
Klistermärken på golvet ska hjälpa till att påminna.
Förändring behöver ge belöning
Dessutom utmanar restriktionerna vår jakt på belöning. Att samarbeta med hjärnans belöningssystem och att vara medveten om de drivkrafter som styr oss, är a och o för att orka ändra en djupt rotad vana.
– Från hälsoforskningen är det välkänt att för att lyckas göra en beteendeförändring behöver förändringen ge någon form av belöning och helst en belöning som kommer inifrån. Som att ge sig ut och springa fast det tar emot men man gör det ändå, för man vet att det känns bra efteråt. Den belöningen får vi inte av att följa restriktionerna.
Så vi kommer att slarva, är Magnus Lindwalls slutsats. Och det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går.
Vilken betydelse har då informationen från myndigheterna haft för att vi ska följa restriktionerna? Inte så stor. Det menar Magnus Fredriksson, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, som studerar myndigheters kommunikation i krissituationer. Ett tydligt mönster är att när krisen slår till är det inte kommunikationen som framförallt styr vårt beteende. Istället är det vardagslunken som tar kommandot.
– Vi vet från forskningen att människor ofta är betydligt mindre panikartade i en kris än vad man kan tro. Vi håller fast vid rutiner för att det är vad som skapar trygghet. Så under corona, precis som i andra samhällskriser, gör vi väldigt mycket för att upprätthålla det vi brukar göra. Och det är svårt att informera bort människors vardagsliv, konstaterar Magnus Fredriksson.
Det kan förklara varför det har varit trögt att få gehör för rekommendationer att avstå från att resa bort på skollov eller träffa släkten vid högtider.
– Jag är övertygad om att alla de som valde att åka till fjällen på påsklovet vet att det är dumt. De har all information om riskerna. Men man brukar ju alltid åka och det finns en stark drivkraft i att det är något man brukar göra. Precis som att fira jul eller andra stora helger. Det är viktigt för oss. Här har människan en förmåga att rationalisera: det är ju bara jag, det här är så viktigt för mig.
Vi människor vill röra varandra.
Inte brist på information
Ett annat exempel är överdödligheten i utsatta grupper. Där har en vanlig förklaring varit att många av de drabbade har svaga kunskaper i svenska och att de därför saknat information om sjukdomens risker.
– Men när man kommer närmare deras vardagsliv visar det sig att det är människor som bor trångt och som måste åka till jobbet med bussen varje dag. Att de blir sjuka beror alltså inte på brist på information. Det har strukturella orsaker.
Samtidigt framhåller Magnus Fredriksson att Folkhälsomyndigheten gjort mycket rätt. I början av en kris finns det största informationsbehovet och myndigheten axlade då sitt ansvar.
– De tog den expertroll de ska ha. De dagliga presskonferenserna skapade en lägereldseffekt där Sverige samlades. Det blev en trygghet. Anders Tegnell har gett myndigheten ett ansikte och har dessutom haft förmågan att uttrycka sig enkelt. Myndigheten har varit tillgänglig för frågor och de korta budskapen: håll två meters avstånd, tvätta händerna, var hemma om du har symtom har fungerat bra.
Men, säger Magnus Fredriksson, för att få till de stora beteendeförändringarna måste åtgärderna vara genomgripande och kollektiva. Som att stänga arbetsplatser eller införa åtgärder på äldreboenden.
– Informationen från Folkhälsomyndigheten om vad som ska göras behöver då riktas till ansvariga chefer. Samtidigt som det också är viktigt att myndigheten är tillgänglig så att chefer kan få svar på sina frågor. Det är betydligt mer verkningsfullt än att gå ut med information till varje enskild individ om att man bör jobba hemma.
Kollektiva åtgärder har större utsikter att lyckas. Som att stänga ner hela arbetsplatser för att minska trängsel i kollektivtrafiken.
Förbud är fel väg
Ja, Sveriges sätt att hantera pandemin är på det stora hela bra. Det tycker också Magnus Lindwall. Att stänga ner hela samhället för att stoppa smitta går tvärtemot vad man vet inom beteendeforskningen, säger han.
– Förbud, tvång och hot är fel väg om man vill ha långsiktig hållbarhet. Det kommer att ge resultat kortsiktigt. Men det fungerar bara så länge folk är väldigt rädda för viruset eller så länge de är rädda att bli bestraffade. Över tid kommer människor att hitta genvägar och bryta mot förbuden.
Ska vi orka underkasta oss restriktionerna under lång tid måste de istället vara förankrade i oss själva.
– Om det finns en känsla av självbestämmande i botten är sannolikheten större att beteendeförändringen blir hållbar över tid. Därför var Sveriges strategi, med frivillighet som bas, rätt.
Inkonsekvens gör oss rebelliska
Men han pekar också på misstag. Framförallt för att restriktionerna har upplevts som motsägelsefulla. Som att det är okej att trängas i kön i affären samtidigt som det inte är tillåtet att gå på en fotbollsmatch med begränsad publik på en stor arena. Eller att en teater där platserna kan kontrolleras inte får ha öppet när det är fullsatt på flyget.
Regler som uppfattas som inkonsekventa gör oss förvirrade och rebelliska, menar han.
Dessutom hade det varit bättre att från myndighetshåll redan från start säga att det kommer att bli jobbigt att leva med coronaregler. Att det är onaturligt i ett fritt demokratiskt samhälle. Det hade ingett större förtroende.
– Och nu är vi trötta på det här. Man talar ibland om coronatrötthet. Vad är det egentligen? Kanske är det känslan att vi nu har sprungit så länge i det här pandemiloppet att vi har mental mjölksyra överallt. Att vi under så lång tid har tvingats avstå från mycket av det som är värdefullt i livet?
Ödmjuk inför kommunikationens möjligheter
Så, när vi ser tillbaka på ett år med restriktioner. Vad finns att lära?
– Att man ska ha en ödmjuk inställning till kommunikationens möjligheter, den har inte den betydelse som vi ofta hoppas på, säger Magnus Fredriksson.
Och att trots att en allvarlig sjukdom sprids i samhället blir inte människor så oroliga, fortsätter han.
– Vardagens kraft är stark. Och i stort sett har vardagslivet upprätthållits. På individnivå finns absolut människor som farit väldigt illa , det får vi inte glömma. Men om man tittar ut över Sverige under pandemiåret så pågår väldigt mycket på ungefär samma sätt som det alltid har gjort.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vaccin brukar beskrivas som den medicinska uppfinning som har räddat flest liv. Idag har de flesta vacciner en sak gemensamt: De ska ges till friska människor. Därmed blir toleransen mot att vacciner kan ge biverkningar extremt låg. Så det är inte underligt att det finns en skepsis mot de ingredienser som ingår i vaccin, oavsett om de tagits fram för att bekämpa mässling, hepatit eller covid-19. Men det går en fin gräns mellan sund skepsis och ett reflexmässigt motstånd mot allt vad vaccin heter.
Rädsla för det främmande
Mikael Klintman, professor i sociologi vid Lunds universitet, har skrivit boken Knowledge resistance: How we avoid insight from others. Han menar att motståndet mot vaccinering grundar sig i en instinktiv rädsla för det främmande.
– För motståndarna handlar ju vaccinationer om att läkemedelsindustrin och experter lobbar för att en främmande person med en spruta ska föra in en farlig substans i mitt barn. Vaccinförespråkarna är medlemmar ur andra grupper än vår egen, som vi inte känner och därmed inte har kunnat utveckla en tillitsfull relation till.
Risken ligger i kroppens reaktion
En risk med vaccinering är att det goda man vill uppnå, i sällsynta fall kan stimulera reaktioner man inte vill ha, enligt Karin Loré, professor i vaccinimmunologi vid Karolinska Institutet.
– Så fort man sparkar igång immunförsvaret finns en risk, punkt. Autoimmuna sjukdomar kan ibland utvecklas vid en infektion, och det kan även hända vid en vaccination – liksom vid vilken infektion som helst – och ju mer man sparkar igång immunsystemet desto mer ökar risken, säger hon.
Trots det handlar diskussionen om vaccinernas skadlighet ofta om ingredienser, och ofta andra än den verksamma substansen. Vissa framhålls som skadliga, andra bara motbjudande. Några exempel är formaldehyd, kvicksilver, aborterade foster och kylarväska. Som ofta finns det i flera fall ett litet korn av sanning i påståendet att vaccinen innehåller de här ingredienserna:
Nej, foster används inte för att framställa vaccin. Däremot odlas vissa vaccin i välkända cellkulturer, där cellerna har ursprung i foster som aborterats för flera decennier sedan, men som sedan länge växer helt av sig själva. Astra Zeneca använder sig av en sådan cellkultur för sitt vaccin.
Embryonala celler från 1973
Den virusvektor (läs mer nedan) som Astra Zeneca använder i sitt sars-cov-2-vaccin kallas ChAdOx1-S och är framställt i något som kallas genetiskt modifierade humana embryonala njurceller, eller HEK 293-celler. HEK 293 är en cellinje som togs fram 1973 och ofta används i forskning och härrör från ett foster som troligen var av kvinnligt kön.
Nej, formaldehyd är inte en ingrediens i vaccin. Påståendet härrör troligen från att formalin kan användas för att avdöda eller inaktivera vissa beståndsdelar i vissa vacciner. Spår av formaldehyd kan till exempel finnas i vaccin mot stelkramp, hpv och hepatit. Enligt Folkhälsomyndigheten är mängden försumbar och det finns inga belägg för att formalin kan utlösa en allergisk reaktion.
Nej, vaccin innehåller inte kylarvätska. De kan däremot innehålla polyetylenglykol som till skillnad från glykol (kylarvätska) inte är giftigt. Det har dock förekommit allergiska reaktioner mot vaccin som innehåller polyetylenglykol, däribland Modernas vaccin mot covid-19. Enligt en artikel i Läkartidningen (2021) är det oklart om de allergiska reaktionerna kan kopplas till polyetylenglykol.
Nej, vaccin innehåller inte kvicksilver. Tiomersal, en kvicksilverförening, användes tidigare som konserveringsmedel i flera vacciner. Enligt Läkemedelsverket innehåller inget vaccin idag tiomersal.
Men vilka ingredienser ingår då i vacciner?
Det beror på hur de är konstruerade. De vaccin mot covid-19 som nu distribueras, eller är på väg ut på marknaden, använder antingen mRNA, virusvektorer eller proteiner för att sparka igång kroppens immunsystem.
Tre vaccintyper mot coronavirusets ytprotein
Gemensamt för dem alla är att de utgår från det spikliknande protein som sitter på ytan av coronaviruset och hjälper viruset att ta sig in i våra celler.
mRNA är en budbärarmolekyl som innehåller ett slags arbetsbeskrivning för coronavirusets spikprotein, och får våra kroppar att själva börja producera det. Därmed kan det egna immunförsvaret agera mot spikproteinet – utan att behöva möta hela viruset.
Virusvektorvaccin använder ett avväpnat virus som transporterar själva genen för spikproteinet – en bit dna som sedan översätts till mRNA. Därefter fungerar det likadant som mRNA-vaccin.
Proteinvaccin ger direkt immunförsvaret främmande substanser att agera mot.
Så funkar mRNA-vaccinet
mRNA-vaccin började utvecklas på 1990-talet. RNA står för ribonukleinsyra, en kod eller ett recept för att tillverka olika proteiner. ”M” är en förkortning av ”messenger”, budbärare. Ett problem för den här typen av vacciner är att mRNA är instabilt och snabbt bryts ner i kroppen. Lösningen blev att packa in mRNA i en fettdroppe.
Ett mRNA-vaccin innehåller inte någonting av det virus som kroppen ska lära sig att försvara sig mot, utan bara ett recept som ska få cellen att själv tillverka ”fiendetrupper”, de så kallade spikproteinen på virusets yta. När kroppens immunförsvar upptäcker fienden startar produktionen av antikroppar. mRNA tillverkas syntetiskt i ett laboratorium genom att virusets genetiska sekvens knappas in i syntetiseringsmaskin.
Den genetiska sekvensen för sars-cov-2 publicerades i mitten av januari 2020. Två månader senare hade Moderna tagit fram en vaccinkandidat och påbörjat kliniska studier på människor. Även vaccinet Pfizer/Biontech bygger på mRNA.
Så funkar virusvektorvaccin
Virusvektorvaccin använder samma princip som mRNA-vaccinen men börjar i steget före. Ett oskadliggjort virus, ofta ett förkylningsvirus, får bära med sig genen för coronavirusets spikprotein in i kroppen. Cellerna läser av dna:t och producerar det mRNA som sedan bygger spikproteinet. Spikproteinet triggar sedan igång immunförsvaret.
Både det ryska Sputnik V och Astra Zenecas vaccin använder adenovirus som vektor, eller bärare, för spikproteingenen.
– Det finns många adenovirus som infekterar människan, så vi har utvecklat en viss immunitet. Därför använder Astra Zenecas ett adenovirus från schimpanser som är nytt för immunsystemet hos människor, säger Karin Loré vid Karolinska Institutet.
Så funkar proteinvaccin
Den tredje typen av vacciner är de som kallas proteinbaserade, helt enkelt för att de innehåller en grupp av de proteiner som immunförsvaret ska lära sig att bekämpa.
– Proteinvacciner är mycket vanligare och det finns redan flera som är godkända mot andra virus. Man sätter ihop ett kluster av protein som gör att immunsystemet reagerar. Problemet är att reaktionen kan bli för svag och då måste man ha en adjuvans.
Än finns inga godkända proteinvacciner mot covid-19, men flera är på väg.
Adjuvanser förstärker vaccinet
Adjuvans är en ingrediens som används för att förstärka effekten av ett proteinvaccin och få immunsystemet att vakna till. Varken virusvektorvaccin eller mRNA-vaccin behöver någon adjuvans. Det proteinvaccin som tillverkas av företaget Novavax innehåller en adjuvans, Matrix M, som har sitt ursprung i forskning på Sveriges Lantbruksuniversitet. Adjuvanset har använts länge inom veterinärmedicinen, bland annat i influensavaccin för hästar.
Det andra proteinbaserade vaccinet mot sars-cov-2 som tas fram av företagen Sanofi och Glaxo Smith Kline, innehåller samma adjuvans (AS 03) som ingick i Pandemrix, vaccinet mot svininfluensa. Enligt en studie i tidskriften Vaccine (maj 2019), var risken för narkolepsi i samband med Pandemrix inte direkt kopplad till AS 03.
Tillsatser skyddar vaccinet
Förutom förstärkande adjuvanser innehåller vaccin tillsatser som ska förhindra att de verksamma ingredienserna förstörs:
Salter tillsätts för att behålla PH-värdet.
Socker tillsätts för att parera förändringar av ljus och värme.
Emulgeringsmedel kan tillsättas för att se till att fett och vatten blandas utan att skära sig.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
– I Sverige drabbas cirka tio procent av allvarlig karies eller tandlossning och andelen förväntas öka framöver på grund av den stigande andelen äldre i samhället, säger Gunnel Svensäter.
Hon är professor i oral biologi vid odontologiska fakulteten, Malmö universitet, och leder ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, FORESIGHT, för att hitta metoder som kan förutsäga vilka patienter som löper stor risk att drabbas.
Beror på bakterier och socker
Att vi får hål i tänderna beror på kariesbakterier på tändernas yta som bryter ner kolhydrater i maten, framför allt socker. Då bildas syra i munnen som fräter på emaljen och rotytan. Om tänderna ofta utsätts för syraangrepp kan det bildas hål, så kallad karies.
Svenskt sockersug värst i världen
Svenskar lär äta mest godis i världen – speciellt lösgodis – och allra mest äter vi till påsk. Drygt 15 kilo per person och år sätter vi i oss. För en familj på fyra personer blir det 1,1 kilo i veckan, enligt preliminära siffor från jordbruksverket (2019). I varugruppen sötsaker ingår socker, sylt, honung, choklad och godisbitar av olika slag.
Bästa sättet att äta påskgodis
Om du ska äta sötsaker i påsk:
Gör det med hull och hår. Ät allt på en gång. Småätande innebär en lång syraattack på tändernas emalj.
Var försiktig med påskmusten. Den innehåller både socker och syra. Syran fräter på tänderna.
Välj godis som inte stannar i munnen så länge. Choklad är bättre för tänderna än karameller, klubbor och kola, eftersom den sköljs bort från tänderna snabbare.
Ost, mjölk och annan basisk mat som exempelvis nötter kan hjälpa till att neutralisera syran i munnen.
Ät utan ångest. En enstaka helg med mycket socker gör inga hål. Det är de långsiktiga vanorna som får karieskonsekvenser.
Källa: Folktandvården
Det är alltså viktigt att se upp med sockrad mat och söta drycker, men det handlar också om vilka bakterier vi har i munnen.
Enligt den rådande förklaringsmodellen ”den ekologiska plackhypotesen”, uppstår tandproblemen när det blir en obalans i det orala mikrobiomet, det vill säga bakteriefloran i munnen. Detta innebär att det inte är närvaron av bakterier, eller specifika bakterier i sig, som ger upphov till karies eller tandlossning – bakterier gör ju generellt stor nytta i munnen. I stället handlar det om sammansättningen av bakterier och deras specifika egenskaper i munnens biofilm – det yttre skyddande skiktet med bakterier.
Vad tror man spelar spelar störst roll: sockerintaget eller bakterierna?
– Det enkla svaret på en komplicerad fråga är att utan bakterier blir det ingen karies.
Men det är sockerkonsumtionen som bestämmer vilka bakterier som trivs i munnen, säger Gunnel Svensäter.
Letar sätt att upptäcka riskfaktorer
Så frågan är: hur ska man upptäcka dessa bakterier med specifika egenskaper?
I FORESIGHT-projektet utgår forskarna från de ”biomarkörer” som bildas i biofilmen där bakterierna kan samarbeta metaboliskt. Biomarkörer är ofta olika enzymer som bakterierna producerar. Kan man upptäcka dessa biomarkörer hos patienter innan sjukdomen brutit ut, kan preventiva insatser sättas in i tid.
Den svenska tandvården beräknas kosta cirka 10 miljarder kronor år 2021. Kan man få bort över- och felbehandlingar finns det stora pengar att tjäna.
Räknas som folksjukdomar
De orala sjukdomarna karies (hål i tänderna) och parodontit (tandköttsinflammation/tandlossning) klassas som folksjukdomar eftersom de drabbar mer än 1 procent av befolkningen.
Karies, hål i tänderna, eller tandröta, är en infektionssjukdom som orsakas av olika bakterier, framför allt Streptococcus mutans och laktobaciller. Bakterierna lever normalt i munhålan, där de producerar en svag syra, mjölksyra, som i sin tur sänker pH-värdet och fräter på emaljen. Obehandlad karies kan leda till ”hål i tänderna”, och kan i förlängningen leda till tandvärk om nerven i tanden blivit inflammerad.
Parodontit innebär en fortlöpande nedbrytning av benvävnaden runt tänderna. Detta kan leda till tandlossning och tandförlust om den lämnas obehandlad.
Källa: Wikipedia, 1177 Vårdguiden
För att hålla tungan rätt i munnen här är det kanske bäst att beskriva angrepp och resultat för tandlossning respektive karies var för sig:
Tandlossning (parodontit)
– Om vi tittar på tandlossning så letar vi efter tänkbara biomarkörer som antingen kommer från mikrobiella biofilmer i munnen eller från våra egna proteiner som finns i tandköttsfickan. Eller både och. Men det kommer inte vara endast en biomarkör utan en serie. Det här är alldeles för komplext för att bara en biomarkör ska kunna förutsäga sjukdom, säger Gunnel Svensäter.
I FORESIGHT-projektet, som pågått i två år, ingår forskare från olika odontologiska ämnesområden, men också inom biomedicinsk teknik, hälsoekonomi och medicinsk riskbedömning.
Pilotstudie avslöjar specifika proteiner
Hittills har en klinisk pilotstudie med två patientgrupper genomförts på 100 patienter: hälften av dem bedöms ha en hög risk för tandlossning och hälften låg risk. Faktorer som ingår i bedömningen är bland annat tidigare tandlossning (benförlust), pågående inflammation runt tänderna, plack på tänderna och förekomst av allmänsjukdomar som diabetes och rökning.
– Här har vi hittat vissa proteiner som är unika för personer med hög risk, men även andra som är unika för personer med låg risk. Vi har även tittat på hela mikrobiomet hos dessa patienter. Där ser vi att vissa bakterier är gemensamma, medan andra finns endast hos respektive grupp.
Provinsamling till denna studie pågår i ytterligare två år men arbetet med att utveckla undersökningstekniker med olika samarbetspartners har redan påbörjats.
Mäter bakteriernas aktivitet i munnen
Ett forskarlag vid Linköpings universitet har till exempel utvecklat en prototyp av en sensor som kan mäta bakteriernas aktivitet i munnen direkt på patienten: ett så kallat ”chair-side test”.
– Det är en optisk sensor, där den viktigaste delen kan sitta på en liten pappers- eller plastbit, modifierad med nanopartiklar som påverkas av den proteolytiska aktiviteten och ändrar färg, säger Daniel Aili, professor i molekylär fysik, och forskningsledare vid Linköpings universitet.
Tekniken har tre komponenter: ett litet sensor-chip med biomolekyler som reagerar på aktiviteten, rapportörer som består av guld som ändrar färg när biomolekylerna bryts ner, och så slutligen en känslig avläsare, som tandläkaren kan ha vid sin sida, som mäter färgförändringen.
De tittar även på en lösning där man med hjälp av fiberoptik kan registrera bakteriernas aktivitet direkt i tandfickan.
Möjliga biomarkörer för tandlossning
På bakteriesidan har strålkastarljuset hamnat på det proteinnedbrytande enzymet ”gingipain”, ett så kallat proteas som verkar kunna förutsäga sjukdom.
Man har även upptäckt att en handfull olika cytokiner vars funktion är att bära kemiska signaler – i kombinationen med gingipains kan fungera som biomarkörer.
Ett tredje spår är att titta på bakteriernas proteinnedbrytande aktiviteter. Där det inte är förekomsten av specifika bakterier som är mest intressant, utan den samlade aktiviteten i tandköttsfickan som olika bakterier bidrar till gemensamt.
Karies
När det gäller karies utgår Gunnel Svensäters forskningsprojekt från hypotesen att risken ökar med ökad andel syratoleranta bakterier i munnens slemhinna. Antagandet bygger på följande tanketråd: Bakterierna i munnen producerar syra från de kolhydrater vi stoppar i oss. Syran sänker pH-värdet, och det är vid lågt pH som emaljen upplöses och karies kan slå rot. De bakterier som är syratoleranta kan dock fortsätta producera syra, även när pH sjunker, vilket leder till längre och mer utdragna pH-fall.
– Tidigare har man varit inne på specifika bakterier som ger karies, men här är approachen alltså en helt annan, säger Gunnel Svensäter.
En annan studie som ingår i Foresight blev klar i slutet av 2020 och materialet kommer att sammanställas under våren 2021.
Snabbtest för specifik molekyl
Här har Börje Sellergren, professor vid Biofilms Research Center på Malmö universitet, kopplats in. Målet är att ta fram ett snabbtest där tandläkaren direkt kan avläsa hur hög koncentration av ett visst enzym är hos patienten. Utmaning ligger i att utveckla en sensor som kan upptäcka en specifik molekyl.
– Det som är spännande här är ju den flervetenskapliga ansatsen. Att det är från ax till limpa. Vi är alla beroende av varandra. Daniel och Börje kan ju inte göra nånting om de inte får några förslag från den biologiska biten, säger Gunnel Svensäter.
Hur ska riskanalysen användas?
En annan aspekt av forskningsprojektet handlar om riskbedömning. För om det via ett snabbtest går att få en indikation på om det föreligger en framtida risk för karies eller tandlossning. Vem avgör då om en insats, eller en utebliven insats, står i proportion till ett eventuellt lidande. Är det samhället, tandläkaren eller patienten?
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet, funderar på dessa spörsmål i projektet:
– Ett beslut grundar sig alltid på en kombination av just osäkerhet och värderingar, men även om kunskapsöverföring, om hur den kunskap som tandläkaren besitter ska kommuniceras till patienten. En patient kan ju vara väldigt förnöjsam med sitt tillstånd och inte alls vara intresserad av en förebyggande åtgärd så länge hon inte har ont, säger Nils-Eric Sahlin.
Text: Magnus Erlandsson på uppdrag av forskning.se
Vissa måste äta mer socker för att känna söt smak
Personer med en speciell variation i genen SL2CA4 behöver äta mer socker för att känna söt smak, och får också mer karies i tänderna, visade en studie vid Umeå universitet. Det kan bero på att människor med mindre känsla för söt smak behöver sockra mer för att få samma upplevelse av sötma som andra. Och därför får mer karies. Det skulle i så fall vara möjligt att via gentest identifiera de med genvariationen, och sätta in förebyggande åtgärder. Men studien visar bara på ett samband mellan en variation i genen SL2CA4, mindre känsla för söt smak och fler hål i tänderna. Inte vad som orsakat vad. Kariesgåtan är komplex och detta är mer en bekräftelse på att genvariationen har något med karies att göra, menar Linda Eriksson, tandläkare och den som gjort studien.
– Tandhälsa handlar om ett samspel mellan ärftlighet, bakterieflora, kostvanor och munhygien. Våra gener kan vi inte påverka, men det är bra att vara medvetna om dem för att i gengäld kunna göra mer åt det som vi kan påverka, nämligen kost och munhygien.
I slutet av 2016 publicerade Jon Olauson och tre kollegor vid Uppsala universitet en artikel i tidskriften Nature Energy. Artikelns utgångspunkt var ett Sverige som helt förlitar sig på förnybara energikällor. Slutsatsen, som den kom att refereras i media, blev att det är fullt möjligt.
– Budskapet blev att vi kan ha hundra procent förnybart och så blev det en debatt om det. Det var inte den bästa formuleringen och tog fokus från det viktiga, säger Jon Olauson.
Vad var då det viktiga? Jo, att en helt förnybar energiförsörjning kan klara variationer i produktionen på kort och lång sikt, alltså ett par dagar eller över en säsong. Åtminstone i teorin, under förutsättning att det finns batterier som kan lagra el och mata ut den under ett par dagars dipp i produktionen.
Det är mellanperioden, en eller ett par veckor av låg produktion, som kan ställa till det.
Viktigt för el i ledningarna
Frekvensstabilitet: Det måste hela tiden råda balans mellan produktion och användning om elsystemet ska fungera. Frekvensen är ett mått på och resultat av denna balans. Den måste ligga mellan 49,9 Hz och 50,1 Hz, allra helst på 50 Hz. Faller frekvensen under 49 Hz blir det stora störningar i eldistributionen. I värsta fall kan ett sådant frekvensfall leda till att stora delar av Sverige mörkläggs och slocknar.
Svängmassa: En stor del av den svenska elproduktionen består av kärnkraft och vattenkraft som har stora och tunga turbiner som vid ett fel fortsätter att snurra en stund, vilket gör att frekvensen inte faller lika snabbt vid en störning. Med färre tunga turbiner kommer den här så kallade svängmassan att minska.
Effektbalans: El kan idag inte lagras i någon större omfattning. Det innebär att vi i varje ögonblick måste producera lika mycket el som används.
Idag är Jon Olauson anställd på Svenska kraftnät och arbetar med ett nordiskt samarbete för att ta fram kortsiktiga prognoser. Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk som ansvarar för att el kan transporteras från en plats till en annan. Transporten sker med ljusets hastighet och eftersom konsumenten idag inte kan lagra elen måste den produceras i samma ögonblick som den konsumeras.
Hur mycket el behövs om 20 år?
Hur mycket el som behövs om 20 år är en av de faktorer som påverkar möjligheten att förse konsumenterna med enbart förnybar el. Att göra den prognosen är som att skjuta på ett rörligt mål. Det vet Svenska kraftnät, som vartannat år publicerar en långsiktig marknadsanalys. Den senaste blev offentlig i januari 2019.
I de tre scenarier som togs fram i marknadsanalysen varierade den totala beräknade elkonsumtionen mellan 141 Twh (låg) och 179 Twh (hög).
I den nya analysen, som ska publiceras före sommaren, har den beräknade elkonsumtionen beräknats till som mest 265 Twh. En ökning med nästan 50 procent. Nästan hela ökningen beror på ny industri samt fler elbilar.
– Det är en mycket stor ökning, säger Kristin Brunge, elmarknadsanalytiker på Svenska kraftnät.
Varifrån kom elen 2020?
Under 2020 producerades 159 terawattimmar(TWh) el i Sverige. Industrin stod för 36 procent av förbrukningen. En terawattimme är tusen miljarder (1012) wattimmar. Merparten av elen kom från vattenkraft och kärnkraft, resten mest från vindkraft, kraftvärme och kondensvärme:
Vattenkraft 45%
Kärnkraft 30%
Vindkraft 17%
Kraftvärme 8%
Källa: Ekonomifakta och SCB
Varifrån kom elen 2021?
2021 ökade både elproduktionen och elförbrukningen i Sverige (båda med ungefär 4 procent). Sverige har ett elöverskott sett över tid (producerar mer än vi förbrukar) och 2021 uppgick nettoexporten (export minus import) till 25,6 TWh (jämfört med vindkraften som producerade 27,4 TWh).
Fördelningen av elproduktion för kraftslag:
Vattenkraft: 42 % (70,6 TWh) marginellt mindre än år 2020.
Kärnkraften: 31 % (51 TWh) en ökning jämfört med 2020.
Vindkraft: 17% (27,4 TWh) mest i oktober, minst i juni
Kraftvärme: 9 % (15,5 TWh)
Solkraft: 1 % (1,1 TWh) en ökning med 40 procent från 2021
Endast en liten del av elproduktionen i Sverige kommer från förbränning av fossila bränslen (ca 1 %).Över 3 0 procent av elen som produceras i EU varje år kommer från fossila bränslen, främst från kol och naturgas. Inom OECD är andelen runt 50 procent.
Varför ökar elbehovet?
En stor post som tillkommit är det så kallade hybrit-projektet, ett samarbete mellan SSAB, LKAB och Vattenfall för att tillverka stål helt utan fossil energi. Planen är att ersätta den kol som idag används med vätgas som har tagits fram med förnybar el.
Att också kemiindustrin vill använda vätgas, för att ta fram gröna bränslen, skruvar upp den beräknade konsumtionen ytterligare. Till det kommer ett okänt antal serverhallar och en ökning av antalet elbilar.
Samhället ska helt enkelt elektrifieras. Och när kärnkraften fasas ut och vindkraften tar över blir systemet mindre stabilt.
– Min driftschef brukar säga att dagens system är som en sumobrottare. Om något knuffar till det kanske det dallrar till lite men det står stadigt, säger Kristin Brunge.
Framtidens system blir betydligt spinkigare. Det beror på att vattenkraft och kärnkraft har synkront kopplade generatorer som kan parera när det uppstår en plötslig störning i produktionen. När kärnkraften byts ut mot vindkraft måste den tänkta brottaren stödjas på andra sätt.
– Vi arbetar med att öka våra systemtjänster, det är olika produkter där vi ber om bud från de som vill vara med och hantera de här snabba förändringarna, säger Kristin Brunge.
Vindkraft från andra länder
Vattenkraften kan till viss del hantera både de här sekundsnabba förändringarna och en eventuell nedgång i produktionen av vindkraft. Men de flesta av Sveriges vattenkraftverk kommer de närmaste åren att genomgå en ny miljöprövning, något som kan innebära begränsningar. Dessutom är det oklart hur vattenkraften kommer att påverkas av klimatförändringarna.
– Då är frågan om vattenkraften räcker till, säger Kristin Brunge.
Så vad gör vi när vinden mojnar, molnen täcker himlen och kylan slår till?
Enligt Lennart Söder, professor i elkraftsystem vid KTH, är det ett problem som inte ska lösas på den svenska marknaden utan den nordiska, eller rentav den Nordeuropeiska.
– Vi får räkna med att också andra länder kommer att ha vindkraft och om det inte blåser här kan vi importera från till exempel Tyskland, säger Lennart Söder.
Men när vinden mojnar överallt
Men då återstår frågan vad som händer när vinden mojnar i flera länder samtidigt. Vilka ska de som har överskott sälja till? I år planeras en ny kabel mellan Norge och England att tas i drift, North Sea Link.
– Då kanske Norge tjänar mer på att sälja till England, säger Lennart Söder.
De lösningar som kan hanteras inom landets gränser kan delas upp i två grupper, att lagra energi och att anpassa konsumtionen. När det gäller lagring hoppas många kunna använda vätgas.
– Jag var på ett vätgasseminarium för någon månad sedan där Vattenfall pratade om att producera vätgas när det är gott om el. De räknar med att kunna ha upp till 14 dagars vätgaslager, säger Lennart Söder.
För att anpassa konsumtionen, det som brukar kallas efterfrågeflexibilitet, finns en mängd möjliga men inte utforskade alternativ. Ett är att använda elbilarna, som förväntas bli fler.
– Elbilar måste bli flexibla i framtiden. Ta ett bostadsområde, om alla har elbil och ska ladda på natten när det är 20 grader kallt kommer det lokala elnätet att braka ihop. Man kan inte dimensionera för det.
Eftersom bilar står stilla mer än 90 procent av tiden skulle de kunna bidra till en stabilare elproduktion. Tekniken vehicle-to-grid(V2G) innebär att elbilar laddas från elnätet, men också kan ge energi tillbaka. Man kan då balansera belastningen i nätet, det vill säga ta ström då det är billigt och återföra mot ersättning då priset är högt.
I den bästa av världar skulle elbilar kunna användas för att mata tillbaka el till systemet när brist uppstår, det som kallas vehicle-to-grid. Hur länge elbilarna skulle kunna lagra el beror på hur framtidens batterier ser ut.
Lennart Söder tror att det kommer att finnas fler möjligheter för konsumenter, små som stora, att bidra till den här flexibiliteten.
Möjligheter och tvivel
– Det finns en massa tekniker och sätt att lösa de här frågeställningarna, någonting måste göras och frågan är vilka som blir de billigaste lösningarna.
Om Lennart Söder är positivt inställd till möjligheterna att lösa de problem som uppstår är Staffan Qvist, teknologie doktor vid Berkley, mer skeptisk. De två har vid flera tillfällen debatterat frågan, bland annat på Second opinion, branschorganisationen Energiföretagen i Sveriges debattforum.
Staffan Qvist tvivlar på att konsumenterna kommer att kunna anpassa sin elkonsumtion under någon längre tid.
– Du kan välja att under en kortare tidsperiod inte ladda din elbil, men du vill ju kunna köra nästa dag och inte vänta en vecka. Du kan vänta med att ha rätt temperatur i huset, men du kan kanske inte vänta ett par dagar eller ett par veckor, säger Staffan Qvist.
Flexibel industri
Men de stora problemen uppstår när industrin ska bli en del av den här flexibiliteten.
– På kort sikt kan man få betalt för att inte köra sin fabrik men den stora kostnaden på lång sikt är att när man har ett opålitligt kraftsystem så väljer man att inte investera i det landet.
Staffan Qvist är också kritisk till möjligheterna att hantera variationer genom att importera el.
– Även om det alltid skulle blåsa någon annan stans när det är vindstilla här så kan man inte anta att de har så mycket kapacitet installerat att de kan ta både sin egen last och nordeuropas.
Manuell förbrukningsbortkoppling
Enligt Staffan Qvist så kommer den lagringsmöjlighet som förs fram, att lagra el med hjälp av gas, att åtminstone till en början vara beroende av naturgas, som är ett fossilt bränsle. Han hänvisar till länder som Belgien och Tyskland, som satsar stort på förnybar elproduktion. Belgien har precis ansökt om att bygga nya gaskraftverk och Tyskland är med och bygger en gasledning, Nordstream, mellan Tyskland och Ryssland genom Östersjön.
– Det finns planer och diskussioner kring att bygga ut vätgaskapaciteten och det kommer säkert att ske, men det som händer just nu är att man använder naturgas, säger Staffan Qvist.
Det alla är överens om är att någonting måste göras för att skapa stabilitet i en framtida, helt förnybar elproduktion. Sverige har aldrig tidigare behövt ta till det som kallas manuell förbrukningsfrånkoppling, alltså att helt sonika koppla bort ett eller flera områden. Men den risken beräknas öka. I den senaste marknadsanalysen skriver Svenska kraftnät: ”Manuell förbrukningsbortkoppling har ännu aldrig behövts göras i Sverige men marginalerna sjunker framöver.”
Överenskommelsen
I juni 2016 tog Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fram den så kallade energiöverenskommelsen. I ett sju sidor långt dokument beskrev partierna målen för Sveriges långsiktiga energipolitik. Ett mål är en 100 procent förnybar elproduktion till år 2040.
Källa: Överenskommelsen om den svenska energipolitiken
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Många går genom livet ovetande om vilken blodgrupp de tillhör. Men kanske har coronapandemin ändrat på det. Studier visar att blodgruppen kan påverka hur sjuk man blir i covid-19. ”En sanning med modifikation”, säger Johan Nordgren, docent i mikrobiologi.
I samma sekund som coronapandemin var ett faktum började människor att leta efter förklaringar till att vissa drabbades allvarligare än andra av corona. Ålder visade sig vara en faktor, likaså rökning och kön. Snart kom rapporterna om att även blodgrupp kan påverka om du blir sjuk i covid-19, alternativt hur sjuk du blir.
En sanning med modifikation menar Johan Nordgren, docent i medicinsk mikrobiologi vid Linköpings universitet.
– Vad man har sett hittills är att blodgrupp 0 är underrepresenterad hos covidpatienter. Vi vet inte varför, men en hypotes är att de med blodgrupp 0 har mindre risk att bli sjuka om de utsätts för viruset från en person med blodgrupp A eller B, eftersom de redan har antikroppar mot dessa blodgrupper, säger han.
Tidigare studier har visat att blodgrupp A är överrepresenterad bland covidsjuka. I höstas visade också en kanadensisk studie att Rh-negativa personer verkade ha ett något bättre skydd. Förutom det naturliga antikroppsskyddet spekuleras det i om skillnaderna i blodgruppernas mottaglighet för viruset beror på att olika blodgrupper har olika sockermolekyler som binder olika bra till cellvävnaden, i exempelvis lungorna. Det kan också bero på att personer med blodgrupp 0 löper mindre risk för vissa hjärt- och kärlsjukdomar, vilka i sin tur ökar risken för att bli allvarligt sjuk i covid-19.
Vilka blodgrupper finns det?
En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod i kroppen. Blodet består av blodplasma innehållande röda och vita blodkroppar och blodplättar, och har till uppgift att bland annat transportera syre, näring och slaggprodukter, samt bekämpa infektioner.
Vårt blod delas in i olika blodgrupper, oftast enligt systemen AB0 och Rh. Det som avgör är vilka molekyler som sitter på ytan på de röda blodkropparna, något som i sin tur bestäms av generna.
Blodgrupp A är vanligast i Sverige, därnäst kommer blodgrupp 0. Blodgrupperna AB och B är ganska ovanliga.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen
Trots att alla människors blod har ungefär samma innehåll, finns det omkring 350 olika blodgruppsmarkörer. Dessa delas in i omkring 35 olika blodgruppsystem, bland andra Kidd, Kell och Duffy.
Källa: 1177 Vårdguiden, geblod.nu
Trots dessa resultat har blodgrupperna inte någon större betydelse för varken mottaglighet eller behandling av covid-19, enligt Johan Nordgren.
– Man kan fortfarande bli allvarligt sjuk med blodgrupp 0, även om risken verkar vara lite, lite mindre. Exempelvis är ålder en mycket större riskfaktor för covid än blodgrupp.
Blodgrupp B och vinterkräksjukan
Det finns dock andra virus, liksom bakterier och parasiter, som man med större säkerhet vet använder sig av blodgrupper för att infektera kroppen. Ett exempel är noroviruset, som ligger bakom vinterkräksjukan, som infekterar med hjälp av blodgrupper i tunntarmen. Tidigare studier har visat att personer med blodgrupp B insjuknar i mindre utsträckning än de som har blodgrupp A eller 0.
Det är värt att påpeka att för varje studie som visar på ett samband finns det också någon studie som visar på icke signifikanta samband, och det behövs således mer forskning innan forskarna kan ge ett definitivt svar.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen.
Skyddar mot malaria
Att det överhuvudtaget finns olika blodgrupper beror troligtvis på att dessa skyddade mot olika infektioner som var vanliga i våra förfäders specifika utbredningsområden. Speciellt tydligt blir det om man tittar på malaria, som vissa forskare tror har varit drivande i utvecklingen av olika blodgrupper.
Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet, är en av flera forskare som menar att utvecklingen av olika blodgrupper, samt olika typer av malaria har skett parallellt. En slags co-evolution.
– Parasiten som orsakar malaria har försökt att infektera oss och vi har försökt att skydda oss. Med tiden föddes barn med en viss mutation som gjorde att de överlevde och kunde föra sina gener vidare. Om en befolkning ser lite olika ut kan inte infektionen slå ut alla på en gång.
Den farligaste malariaparasiten, Plasmodium falciparum, stöter på mest motstånd hos personer med blodgrupp 0, vars röda blodkroppar inte har lika lätt att klumpa ihop sig och fastna i kapillärerna. Normalt binder en infekterad röd blodkropp till sig andra röda blodkroppar och bildar ”rosetter”, men med blodgrupp 0 blir klumparna mindre vilket ökar chansen för överlevnad.
– Barn med blodgrupp 0 klarar sig enligt stora studier bättre än andra och det är anledningen till att man tror att den blodgruppen är vanligare i malarians utbredningsområde. Om man ska ge en transfusion som ibland kan behövas vid malaria, kanske man bör ge blodgrupp 0 för att minska risken för komplikationer.
Ett annat exempel är blodgruppen Duffy som i princip saknas hos befolkningen i Västafrika. Anledningen? Duffys antigen, fy, fungerar som receptor för en annan typ av malaria, Plasmodium vivax. Evolutionen har sett till att göra sig av med den blodgruppen för att minska risken för att insjukna. De som hade den blodgruppen har helt enkelt inte överlevt.
Utvecklingen av blodgrupper kan sammanfattas så här: om en mikroorganism tar sig in i kroppen genom att binda sig till blodgrupp A, så svarar evolutionen med att premiera människor med blodgruppen B för att öka chansen för överlevnad.
Tidigare användes blodgrupper, speciellt ovanliga sådana, även för att lösa brott.
– Blodgrupper var en av de första genetiska markörerna och fungerade som en ställföreträdande dna-profil. Man kunde till exempel avgöra blodgruppen utifrån saliv eller en spermafläck och på så sätt utesluta eller lägga till misstänkta, säger Martin L Olsson.
Gener bättre verktyg än blod
Förutom vid blodtransfusioner, transplantationer och graviditet används kunskapen om blodgruppernas olika egenskaper inte i särskilt stor utsträckning. Men det betyder inte att det inte finns användningsområden.
Numera går det att titta direkt på gensekvenserna, som ger en mycket bättre upplösning än ett blodprov, för att identifiera olika blodgrupper.
– Om man har en viss blodgrupp som man vet är tydligt kopplad till risk för en viss infektionssjukdom kan man vara extra försiktig och till exempel vaccinera sig mot den. Man har också sett att vaccin mot rotavirus (som ger barndiarré) inte fungerar lika bra hos dem med en viss blodgrupp, säger Johan Nordgren.
Kunskapen om hur ett visst virus, eller en viss bakterie, binder in till de röda blodkropparna, kan användas för att tillverka syntetiska molekyler som de binder in till i stället, och därmed hindra infektion av cellerna.
Text: Isabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
