Ingen politisk koppling demokrati – informationsteknik
Ända sedan slutet av 1960-talet har datorer och informationsteknik (IT) regelbundet utmålats som verktyg för att fördjupa eller förbättra demokratin. Men i praktiken har frågan om demokratins förnyelse sällan kopplats ihop med frågan om medborgarnas tillgänglighet till den nya tekniken.
Det centrala politiska beslutsfattandet har istället styrts av föreställningar om nödvändig anpassning till olika ”tvingande” omvärldsfaktorer som den internationella avregleringsvågen på teleområdet, den europeiska integrationen och den tekniska utvecklingens till synes självgående rörelseriktning. Som en konsekvens har det offentliga rummet i IT-baserade kommunikationsmedel som Internet krympts och kommersialiserats.
Det visar historikern Lars Ilshammars avhandling ”Offentlighetens nya rum”. Teknik och politik i Sverige 1969-1999″. Ilshammar pekar också på en stor och växande osäkerhet i den politiska processen. Bristande kunskaper samt en oro för informationsteknikens snabbhet och föränderlighet från politikernas sida tycks ha bidragit till att viktiga beslut i realiteten överlåtits till olika experter. Utvecklingen har i realiteten styrts av aktörer utanför det politiska systemet, och gynnat deras egna intressen. En annan förklaring till att demokratiintresset aldrig lyckades hävda sig är politikens tilltagande fragmentisering, utan sammanhang eller helhetssyn mellan olika sakområden.
Avhandlingen är en samtidshistorisk undersökning om det offentliga rummet och dess förändrade villkor under slutet av 1900-talet. I det offentliga rummet får politikerna sin legitimitet av medborgarna, och ger i sin tur legitimitet tillbaka genom att ställa upp garantier för det fria åsiktsflödet. Två sidor av detta ömsesidiga beroende står i centrum för undersökningen. För det första medborgarnas tillgång till information genom insyn i myndigheternas verksamhet. För det andra deras tillträde till arenor där det demokratiska meningsutbytet äger rum. I avhandlingen är det förra en fråga om rättsordningen och yttrandefrihetens gränser i nya digitala kommunikationsmedel, medan det senare berör medborgarnas tekniska möjligheter att ansluta sig till de elektroniska kommunikationsnäten.
Forskningsintresset fokuseras till det centrala politiska systemet och dess aktörer. Fyra historiska fallstudier av institutionella förändringar i vad som kallas det offentliga rummets legala respektive tekniska infrastrukturer bildar avhandlingens empiriska underlag. Fallstudierna koncentreras till det statliga utredningsväsendet, samt regering och riksdag.
Lars Ilshammar är verksam vid Humanistiska institutionen, Örebro universitet samt inom det mångvetenskapliga forskningsprogrammet DemocrIT. Han disputerar för filosofie doktorsexamen den 4 juni, klockan 10.00, i hörsal D, Örebro universitet.
Avhandlingen kan laddas ner från: http://130.243.97.200/mlnn/democrit/ilshammar/avhandling.pdf
Foto på Lars Ilshammar finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets webbplats på
adressen http://www.oru.se/massmedia/bild.html
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Ilshammar på telefon 019-30 34 17, 070-677 47 75, eller
e-post: lars.ilshammar@hum.oru.se