Minnen från intensivvård kan ge ångest och sämre livskvalitet
Efter en olycka som är så allvarlig att vård på en intensivvårdsavdelning krävs har en av fyra patienter minnen av mardrömmar, hallucinationer och även paranoida minnen av att personalen försökt skada dem. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.
Leg sjuksköterska Mona Ringdal har i sin avhandling studerat patienters minnen i samband med en svår olycka. Resultaten baseras på studier av olycksfallspatienter på fem sjukhus i Västra Götaland.
Patienterna har vid två tillfällen besvarat frågor om vilka minnen de har från olyckan och intensivvården samt skattat sin fysiska och mentala hälsa cirka ett och fem år efter olyckshändelsen.
Hela en av fyra berättar att de minns att de hade otäcka mardrömmar, att de hallucinerade och att de trodde att personalen försökte skada istället för att hjälpa. De kände sig dessutom rädda och panikfyllda under vistelsen på intensivvårdsavdelningen.
– Dessa patienter skattar även sin hälsorelaterade livskvalitet lägre och har mer ångest och depression fem år efter olyckan jämfört med patienter utan dessa minnen, säger Mona Ringdal.
Vissa patienter i gruppen deltog även i en djupintervju två år efter olyckan där de beskrev sina upplevelser av olyckshändelsen, vården på sjukhuset och hur det var att komma hem igen efter olyckan.
– Vid intervjuerna framkom att patienterna mindes olyckan och den efterföljande vården som att de var i en overklig värld med en skadad kropp som upplevdes som främmande, säger Mona Ringdal.
Dessa obehagliga minnen balanserades dock upp av minnen av god vård, anhöriga och tacksamhet för livet. Ett gott bemötande inom vården samt närhet och stöd från anhöriga och vänner hade stor betydelse för att patienten kunde känna tacksamhet över livet och gå vidare mot en framtid som många upplevde mer osäker än innan olyckan.
Vid olycktillfället var de flesta aktiva i yrkeslivet och fem år efter olyckan hade tre av fyra återgått till arbete på hel- eller deltid. Att komma tillbaka till arbetet upplevdes av de flesta som oerhört viktigt. Många berättade också att rehabiliteringen tog mycket längre tid än vad de hade tänkt och att de fick för lite hjälp från samhället med praktiska saker.
Resultaten har betydelse för hur vården bör organiseras på sjukhuset, men även efter det att patienten har kommit hem. På sjukhuset direkt efter olyckan är det på en intensivvårdsavdelning en hög teknisk och personaltät nivå på vården. Patienten har ofta svårt att kommunicera på grund av skadorna och behandlingen. Vården bör följaktligen starkt präglas av empati och lyhördhet för patientens behov samt uppmuntra engagemang av familj och vänner.
Information till anhöriga om att patienten kan ha overklighetsupplevelser är betydelsefullt för att anhöriga ska förstå situationen både på sjukhuset, men även efter hemkomsten.
– Direkt efter olyckan, redan på intensivvårdsavdelningen, bör sjuksköterskan och övrig personal verka för en långsiktig uppföljning av patienten för att få bästa förutsättningar att lindra patienterna lidande efter en olycka. Uppföljande besök på IVA samt dagböcker som skrivs under vårdtiden på sjukhuset kan vara metoder för att skapa klarlägganden för den som varit svårt skadad i en olycka och har diffusa och obehagliga minnen av denna tid, säger Mona Ringdal.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution för vårdvetenskap och hälsa
Avhandlingens titel: Memories and health-related quality of life – in patients with trauma cared for in an intensive care unit
Avhandlingen försvaras fredagen den 21 november klockan 9.00, Arvid Wallgrens backe, hörsal 2118, Göteborg
Opponent: professor Gerd Ahlström, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping, Jönköping
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Leg sjuksköterska, fil mag Mona Ringdal, telefon: 0702-33 49 90, e-post: mona.ringdal@fhs.gu.se
Handledare:
Professor Ingegerd Bergbom 031–786 6070, e-post: ingegerd.bergbom@fhs.gu.se
