Den teknologiska utvecklingen medförde allt yngre arbetskraft på Sydafrikas fårfarmer
I sin avhandling har historikern Fredrik Lilja studerat hur vuxna och barn användes som arbetskraft på fårfarmer i Sydafrika under 1800- och 1900-talet. Han har bland annat observerat att herdar gradvis försvann då ny teknologi introducerades, men att farmare som inte hade råd att investera i ny teknologi istället anställde allt fler barn för att konkurrera på den internationella marknaden.
De senaste åren har vi sett hur globaliseringen har påverkat människor i fattigare delar av världen, bland annat genom att barn arbetat med att tillverka kläder som sålts i rikare delar av världen. De här relationerna mellan olika delar av världen är dock inte nya. I avhandlingen The Golden Fleece of the Cape visar Fredrik Lilja hur exempelvis barn i Sydafrika arbetade på farmer som producerade ull till framförallt den brittiska textilindustrin under 1800- och första halvan av 1900-talet.
Fåruppfödning och produktion av ull var främst lokaliserad i de östra delarna av Kapprovinsen. Den torra miljön där var lämpad för får. Östra Kap upptogs därmed i den expanderande kapitalistiska sfären som en producent av råvaror. Farmarna, som i regel var vita, anställde svarta och färgade familjer som arbetskraft och dessa blev således indragna i kapitalistisk produktion. En av de viktigaste kategorierna arbetare utgjordes av barn från dessa familjer, som utförde herdesysslor, vilket var barns uppgift i de förkoloniala samhällena i södra Afrika.
Fåruppfödning med herdar var dock problematiskt eftersom de långa vandringarna till och från betesmarker förstörde jorden och försämrade kvaliteten på ullen. Under slutet av 1800-talet började därför många farmare stängsla in sina farmer och skapa inhägnader där fåren kunde beta utan herdar. Dålig vattentillförsel och förekomsten av sjakaler innebar dock ett fortsatt beroende av herdar långt in på 1900-talet.
Bättre stängsel, som kunde hålla sjakaler ute, och förbättrad vattentillförsel, infördes i stor skala efter 1920-talet. Därmed började antalet fåraherdar minska, men de ersattes med vuxna arbetare som kontrollerade stängsel istället för får.
– De farmare som inte hade råd att investera i ny teknologi anställde istället fler unga fåraherdar för att kunna konkurrera på den internationella ullmarknaden. Under 1940-talet var nästan alla fåraherdar barn eller ungdomar. Samtidigt som fåraherdarna blev färre till antalet blev de alltså också allt yngre, säger Fredrik Lilja.
Den kapitalistiska expansionen som förändrade produktionen genom ny teknologi och nya metoder innebar således också att vissa förkoloniala sociala relationer förstärktes. Avhandlingen visar därför tydligt komplexiteten i samspelet mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer på en global nivå.
Läs mer om och ladda ner avhandlingen ”The Golden Fleece of the Cape. Capitalist expansion and labour relations in the periphery of transnational wool production, c. 1860-1950”.
