Mer varierade växtföljder och skyddszoner ger ett rikare fågelliv i odlingslandskapet, särskilt i slättbygderna. De s.k. förgröningsstöden i EU:s jordbrukspolitik missar dock delvis denna chans, genom att ställa för låga krav. Det visar Jonas Josefsson från SLU i en avhandling som också visar möjligheten att främja naturvård genom deltagardrivna naturvårdsprojekt som aktivt engagerar lantbrukare.
Många av odlingslandskapets karaktärsfåglar missgynnas av det allt intensivare europeiska jordbruket, och det finns ett stort behov av åtgärder som gynnar biologisk mångfald. Sådana naturvårdsåtgärder gör i regel större miljönytta i slättbygder än i mer varierade landskap. Ersättningsnivåerna i naturvårdsinriktade EU-stöd har dock varit relativt låga, vilket har lett till att lönsamma lantbruk i slättområden har varit mindre benägna att genomföra åtgärderna.
Jonas Josefsson har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur fågellivet i det svenska odlingslandskapet påverkas av naturvårdsåtgärder, dels EU:s miljöstöd i form av skyddszoner och gröddiversifiering inom det s.k. förgröningsstödet, dels det deltagardrivna naturvårdsprojektet Fågelskådare och lantbrukare i samarbete.
Förgröningsstödet tycks ha begränsad effekt
Förgröningsstödet är ett nytt inslag i EU:s jordbrukspolitik för åren 2014–2020, och är ett stöd för jordbruksmetoder som är bra för klimat, miljö och biologisk mångfald. Det syftar bl.a. till gröddiversifiering på åkermark, ekologiska fokusarealer på åkermark och bevarande av permanenta gräsmarker.
Jonas Josefssons arbete bekräftar att biologisk mångfald i slättbygder kan gynnas av ett ökat antal grödor på gårdsnivå, men bara om denna ökning samtidigt leder till en större variation i struktur och skötsel mellan fält. Det bör alltså finnas en blandning av vår- och höstsådd säd och oljeväxter, samt vall och andra extensivt skötta grödor. Förgröningsstödet innebär bl.a. att ett lantbruk måste odla ett visst minsta antal grödor för att erhålla det arealbaserade gårdsstödet. Nivån i detta regelverk är dock så låg att merparten av de gårdar som ingick i studierna nådde upp till detta krav redan innan förgröningen trädde i kraft.
– Det är alltså inte särskilt troligt att det nya förgröningsstödet kommer att främja biologisk mångfald i det svenska odlingslandskapet i någon större utsträckning, säger Jonas Josefsson. Åtminstone inte när det gäller fågellivet.
Det personliga intresset är viktigt
Ett försök att öka intresset för naturvård i lantbruket är det deltagardrivna och landsomfattande naturvårdsprojektet ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”, som samordnas av BirdLife Sverige och rådgivare hos Hushållningssällskapet. Jonas Josefsson visar att de lantbrukare som deltog i projektet blev mer intresserade av ersättningsberättigade naturvårdsåtgärder, men också av åtgärder där ingen ersättning betalas ut idag. Det senare handlar till exempel om blommande kantzoner, otröskade partier samt fågelanpassad fältskötsel, som att senarelägga skörden för att förhindra att fälthäckande fågelarters bon förstörs.
På gårdar som utförde föreslagna åtgärder, såväl ersättningsberättigade som frivilliga, dämpades den negativa trenden bland fågelarter som häckar utanför grödorna, såsom gulsparv och stare, men bara i de mest jordbruksdominerade landskapen. På gårdar i landskap med mindre andel jordbruksmark syntes inte någon märkbar effekt.
– Detta visar hur oerhört viktigt det är med naturvårdsstöd som särskilt riktar sig till slättbygderna, säger Jonas Josefsson.
Tyvärr utförde en stor andel lantbrukare i projektet få eller inga åtgärder, vilket pekar på vikten av att man i liknande projekt satsar på metoder för att öka engagemanget hos deltagande lantbrukare. Här har tidigare studier från andra forskargrupper visat att krav på förpliktelser, från lantbrukarnas sida, samt redovisning av enskilda gårdars biologiska mångfald i förhållande till exempelvis granngårdar, visat sig vara effektiva sätt att öka intresset för konkreta resultat.
Stöd för begränsat näringsläckage gynnade sånglärkan
Fälthäckande arter, såsom sånglärkan, gynnades inte av åtgärder utförda inom ramarna för projektet. Istället visade avhandlingen att dessa arter har stor nytta av gräsbevuxna skyddszoner som anläggs längs åkerdiken och vattendrag för att minska läckaget av växtnäring och bekämpningsmedel. Marklevande nyttoinsekter sprider sig nämligen från skyddszonen till åkermarken intill och sånglärkorna får därmed mer mat.
Kontaktinformation: Jonas Josefsson, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 24 20 / 070-375 23 66, jonas.josefsson@slu.se
