När larmet går i Medelpad rycker bybor ut. Frivilliga som resurs vid räddningsarbete blir allt vanligare – i takt med minskade samhällsresurser. Forskare försöker nu förstå hur samhället bäst utnyttjar människors vilja att hjälpa till.
När larmet kommer via sms rycker byborna ut. De frivilligas snabba närvaro vid trafikolyckor, bränder och hjärtinfarkter har gjort den kommunala räddningstjänsten effektivare.
– Det är bra att få en in en första resurs, även om den inte är fullt utrustad och utbildad. Om frivilliga är snabbt på plats går det att kapa mycket i insatstiden, säger Tobias Andersson Granberg, forskare vid Linköpings universitet.
– I takt med att samhällsresurserna krymper blir det här vanligare och vanligare. Särskilt på landsbygden.
Tillsammans med kolleger vid Centrum för forskning inom respons och räddningssystem (CARER) följer Tobias Andersson Granberg arbetet i Medelpad och flera andra initiativ för att bättre ta till vara frivilliga krafter.
Forskarna studerar framför allt hur nya grupper av människor kan användas inom räddning och respons. Det kan både vara frivilliga och professionella som utför andra uppgifter än de normalt ägnar sig åt.
Bli bättre på att samverka med frivilliga
Genom att koncentrera sig på vardagshändelser i stället för stora kriser ställs inte Räddningstjänsten Medelpad inför stora mängder spontanfrivilliga som ibland kan vara svåra att ta hand om på ett bra sätt.
– På små olyckor åker en begränsad skara frivilliga och de gör det oftast i väntan på att proffsen ska komma. När de anländer kliver man åt sidan och väntar på om man blir tillsagd att hjälpa till mer. Blir man inte det håller man sig ur vägen, säger Tobias Andersson Granberg.
Tobias Andersson Granberg tror att det engagemang många människor visar inför den ökade tillströmningen av flyktingar även kan omsättas i andra insatser.
– Det tyder ju på att det finns en vilja hos människor att hjälpa till som samhället idag inte utnyttjar i någon större utsträckning. Det borde gå att ta till vara den viljan på ett bättre sätt.
Det arbete som Räddningstjänsten Medelpad bedriver är inspirerat av ett projekt som forskarna vid CARER startade 2010, på uppdrag av försvarsdepartementet. Syftet var att titta på hur människor i glesbygden upplever sin trygghet.
Forskarna såg att människor som stadigvarande bor på landsbygden har en annan inställning till räddningsinsatser – de vet att det tar lång tid innan ambulansen kommer och att snön kan ställa till det.
De är inställda på att undsättning är en kedja med flera olika länkar, där den professionella räddningstjänsten är en och den lokala idrottsklubben en annan.
CARER skissade på ett utvecklingsprojekt för att koppla samman krafter inom räddningssystemet med till exempel kommunal hemtjänst, väktare och lokala föreningar. Men projektet kunde inte slutföras eftersom rikspolisstyrelsen hade invändningar.
Innan Missing people
– Det kan ha varit så att man oroade sig för att det skulle öppna dörren för mer destruktiva strömningar i samhället och föreställde sig medborgargarden, säger Rebecca Stenberg, filosofie doktor i psykologi och lektor i företagsekonomi vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) och styrelseledamot i CARER.
Då hade insikten om frivilligheten som resurs inte riktigt nått polisen, men sedan dess har bland annat Missing people uppstått och alla har insett att det finns en jätteresurs av folk som är villiga avsätta tid. Vanan vid att dela in samhället i vattentäta skott blir allt mer ifrågasatt, menar Rebecca Stenberg.
Storbranden i Västmanland var ett exempel på att alla resurser måste användas när det inträffar en stor kris. Engagemanget kring flyktingarna är ett annat tecken på att en ny syn på ideella resurser kan vara på väg att växa fram.
– Vi är på väg in i ett nytt Sverige där frivilligheten både får och tar sig en ny roll. Vi kan inte längre stå bredvid medborgarna och göra räddningsinsatser för dem, vi måste stå tillsammans, säger Rebecca Stenberg.
Sverige har av tradition ett starkt föreningsliv, men så här långt utnyttjas de frivilligas kapacitet ganska lite jämfört med många andra länder. I takt med att ideella och frivilliga krafter får en större tyngd kommer de också att ställa krav på att kunna påverka samhällsutvecklingen, spår Rebecca Stenberg.
Frivilliga saknar försäkringsskydd
– Men det måste också kunna ställas krav på frivilligheten. Vi har en lagstiftning som reglerar myndigheter och företag, men inte frivilligsidan. Även för de frivilliga måste regelverket utvecklas, säger hon.
En gråzon är försäkringsskyddet för de frivilliga. Vem betalar om en person skadas i samband med en frivilliginsats? Räddningstjänsten Medelpad är noga med att meddela de frivilliga i byarna att den inte har något arbetsgivaransvar och därmed inte heller erbjuder något försäkringsskydd.
– Du gör ingripandet som privatperson och står själv för konsekvenserna om du råkar ut för något. Var och en måste hitta sin begränsning i de insatser de gör. Däremot hjälper vi till med avlastningssamtal, säger Erik Hedlund, chef för samhällsskydd på Räddningstjänsten Medelpad.
Avsaknaden av försäkringsskydd har inte gjort det svårare att rekrytera frivilliga, eller förstärkt medmänniska som räddningstjänsten kallar sina ideella krafter. De flesta är i åldrarna 55+ och många har jobbat inom vården och andra yrken där det finns en vana vid att möta andra människor.
– Den gamla bygemenskapen har sannerligen bekräftats och har fått ny energi genom det här, säger Erik Hedlund.
Text: Torbjörn Tenfält, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
