Ett kvarts sekel har passerat sedan den stora skattereformen, och många menar att det är dags för en ny reform. Men vem ska göra det tunga utredningsjobbet?
Den senaste stora skattereformen genomfördes 1991, efter många års debatt och utredningar. Inkomstskatterna blev mindre progressiva och företagen fick sänkta skattesatser i utbyte mot färre avdragsmöjligheter. Ledordet var enkelhet, inspirationen kom från USA och många forskare var delaktiga i förarbetet.
– Den stora skattereformen var inspirerad av forskningen, säger Lennart Flood, professor emeritus i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Sedan dess har både skattesystemet och forskningens villkor förändrats. Politikerna har infört ett par hundra undantag i skattelagstiftningen. Inkomstskatterna har blivit mer progressiva igen, med en värnskatt för höginkomsttagare, en rad nya avdragsregler har skapats. Samtidigt har förmögenhetsskatten avskaffats, liksom skatten på arv och fastighetsskatten har ersatts med en låg kommunal avgift. Bolagsskatten har sänkts i flera steg. Sammantaget har det skett en förskjutning mot lägre skatt på kapital och högre på arbete, något som många idag ser som ett viktigt skäl att genomföra en ny reform.
– Fler och fler verkar vara överens om att det behövs en reform, säger Lennart Flood.
Kraven kommer både från höger och vänster. De tre fackliga centralorganisationerna har alla påpekat vikten av att skattesystemet förändras, samma krav har hörts från Liberalerna och flera företrädare för näringslivet.
I februari 2014 publicerade LO en debattartikel där de krävde att en ny skattereform ska vara på plats senast 2018. Men artikeln tycks inte ha gjort något större intryck på politikerna.
– Min bedömning är att man borde ha inlett ett bredare utredningsmaskineri, säger Torbjörn Hållö, LO-ekonom. Det var så man gjorde för 25 år sedan, det var ett antal utredningar som rullade ett tag.
Var finns motståndet?
– Jag vet inte. Det är väl uppenbart att moderaterna inte är så intresserade, men vad jag förstår så finns andra partier som är intresserade av en översyn, säger Torbjörn Hållö.
Men även om politikerna skulle enas om att utreda en ny skattereform så skulle de snart stöta på problem. För samtidigt som skattesystemet har blivit mer komplicerat så har forskningen påverkats av globaliseringen och blivit mer internationell. Den som vill meritera sig måste publicera texter i internationella tidskrifter, och där har forskning om svenska skatter inte så hög status.
Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, var med i den danska Skattekommissionen 2008-2009. Hon har också, trots chefens avrådan, deltagit i den svenska Företagsskatteutredningen. För något år sedan fick hon en fråga från Timbro att ta fram ett förslag till en skattereform, men tackade nej.
– Generellt sett är forskarvärlden inte så involverad i svensk skattepolitik, det är inget som är meriterande för oss att göra. Det har blivit svårare att hitta oberoende forskare som vill sitta med i skatteutredningar.
Var det annorlunda 1990-1991?
– Då var det ett helt annat klimat, den var mer driven av akademiker och det var meriterande att vara med i sådana utredningar, säger Åsa Hansson.
En annan skillnad är att då, för 25 år sedan, ansågs läget vara mer akut.
– Det var uppenbart att systemet var perverst, det är inte lika uppenbart idag. Men samtidigt händer det mycket.
Ideologin skiftar
Vid den förra stora reformen fanns en rörelse bland ekonomer i många länder för att göra skattesystemen mindre progressiva. De skatteskalor som gällt i många västländer under efterkrigstiden med marginalskatter på 70, 80 procent eller mer skulle ersättas med plattare skatt och kapitalskatterna skulle sänkas.
– En skatt som sänker progressiviteten på arbete kommer att leda till ökad ojämlikhet och då får man ta ställning vad som är viktigast, tillväxt och produktivitet eller jämlikhet. Det är grundpelaren i all skattepolitik, säger Lennart Flood.
Idag kommer ekonomernas invändningar från ett delvis motsatt håll, där inte minst den uppmärksammade franske ekonomiprofessorn Thomas Piketty argumenterar för en återgång till ett mer omfördelande skattesystem, med ”konfiskatoriska” nivåer i beskattningen av riktigt höga inkomster.
Förutom alla ändringar som har genomförts i det svenska skattesystemet har den internationella skattekonkurrensen ökat. Dessutom har England beslutat att lämna EU, något som förändrar spelplanen.
– Om England sänker bolagsskatten kommer inte resten av Europa att titta på utan att följa med, även om det är sämre för alla, säger Åsa Hansson.
Hur länge kan Sverige vänta med en reform?
– Det är ingenting man kan göra över en natt utan det måste utredas grundligt, det tar år innan det blir verklighet. Då är det bra om man tar tag i det så fort som möjligt istället för att det blir ett hastverk.
Lennart Flood menar att det över huvud taget är svårt att få unga forskare att delta i utredningar. Inom skatteområdet kan han komma på tre unga forskare som skulle kunna delta i utredningar.
– Det borde vara 50, säger han.
Forskning om det svenska skattesystemet har länge burits av god tillgång på bra registerdata. Det här har lockat forskare från andra länder att studera det svenska systemet. För att få tillgång till registren har de varit tvungna att arbeta med svenska forskare, vilket har gynnat den svenska forskningen.
– Men på senare år har vi försvårat tillgången till registerdata, istället har andra länder som Danmark blivit mer intressanta, säger Lennart Flood.
Samtidigt, menar Lennart Flood, bör man inte överdriva den svenska skatteforskningens betydelse. Den stora reformen var en blåkopia från USA och även jobbskatteavdraget var inspirerat av liknande reformer från USA. Däremot kan det bli svårare att genomföra en kvalificerad utredning om förväntade effekter av en reform utan kunniga forskare.
– Den stora fördelen med att ha en avancerad nivå på forskarutbildningen är att det kommer att spilla över på utredningskvaliteten, ett minskat intresse för skatteforskning riskerar att påverka möjligheten för utvärderingar av olika förslag inom skatteområdet. Och du genomför inte en skattereform utan en ganska noggrann utredning.
Text: Johan Frisk, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
