Barn med fysiskt handikapp löper större risk få psykiska men
FunktionsnedsättningPsykisk hälsaÄven barn med begränsad fysisk funktionsnedsättning riskerar att få psykiska problem längre upp i åldrarna. Störst risk löper flickor och ungdomar från socioekonomiskt utsatta familjer, visar en studie från Lunds universitet.
Med hjälp av nationella registerdata gjorde Lundaforskarna en uppföljning av drygt 600 000 barn födda av inhemska föräldrar under åren 1987-1993. Av dessa hade närmare 1600 barn drabbats av en typ av födelseskada – Brachial Plexus Birth Injury (BPBI) – som innebär att nervtrådar till en arm skadas vid förlossningen. Barnets kvarstående men kan vara av olika art, från att knappt märkas till att inte kunna röra armen och handen.
Fick oftare psykofarmaka
När barnen nått tonåren kunde forskarna med hjälp av registerdatabasen utläsa följande om barnen födda med den fysiska födelseskadan:
• De hade i högre grad än de fullt friska barnen medicinerats med psykofarmaka mot psykiska problem.
• Barn från familjer med låga inkomster var mer drabbade än barn från familjer med högre socioekonomisk status.
• Flickor var mer drabbade än pojkar och problemen växte i svårighet om flickorna dessutom kom från familjer med låg socioekonomisk status.
– Att komma från en familj med låg socioekonomisk status är en höjd risk i sig, säger Elia Psouni. Är du dessutom flicka är risken mer än två gånger större att du drabbas av psykisk ohälsa än om du är en pojke från en välbärgad familj.
Varför är flickor mer drabbade?
– Jag tror att det handlar om trauma och diskriminering på många plan, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet, som lett studien. I min tidigare forskning har jag sett hur upplevelsen och konsekvenserna av skolrelaterad stress är starkare hos tjejer än hos killar. Vad beträffar barnens socioekonomiska bakgrund så finns redan mycket forskning som visar att barn från mindre bemedlade hem ofta har ett sämre stöd hemifrån. Bristerna kan gälla sociala nätverk och tillgång till information och det stöd som behövs.
Vad hoppas du att forskningen ska leda till?
– En ökad medvetenhet som i sin tur ökar beredskapen och fokus på det psykiska välmåendet långt upp i tonåren. Att barnen får fortsatt hjälp även när den fysiska skadan är färdigbehandlad av ett professionellt team nära patienten.
Kontakt:
Elia Psouni, elia.psouni@psy.lu.se, 073-314 28 76
Bakom studien står förutom Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi även Raquel Perez Vicente, projektadministratör, Lars B. Dahlin, professor i Handkirurgi och Juan Merlo, professor i Social Epidemiologi
