Enligt FN ska 2020-talet bli ekosystemrestaureringens decennium. Att planera för framgångsrik restaureringen är därmed extra angeläget. Idag utförs de flesta restaureringar i vattendrag, oftast på korta sträckor. Men vid Umeå universitet visar forskare att projekt som planeras på landskapsnivå ger bäst resultat.
För att förstå hur ett avrinningsområde fungerar måste man förstå samspelet mellan vattendragets hydrologi, geomorfologi, ekologi och biogeokemi. Forskning vid Umeå universitet visar att dessa fyra faktorer samverkar genom olika sätt att överlappa varandra, och att dessa mönster varierar mellan olika vattendrag. Därför finns ingen restaureringsmetod som passar alla.
Med hjälp av fallstudier i norra Sverige och i Brasilien visar forskarna att de fyra faktorerna samverkar på olika rumsliga skalor.
– Vi ville visa hur idéerna kan användas praktiskt genom att ta norra Sverige och Brasilien som exempel. I norra Sverige styrs ekologin av främst geomorfologin och hydrologin, men i södra Brasilien styr ekologin hydrologin eftersom där finns vattenkrävande träd som reglerar vattenflödet i det torra avrinningsområdet, säger Lina Polvi Sjöberg, universitetslektor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den modell som forskarna presenterar kan även användas för att förstå hur klimatförändringar påverkar balansen mellan de fyra faktorerna och hur denna påverkan bör beaktas vid restaureringsarbetet.
Forskarnas rön bygger på flera decenniers studier av hur vattendrag påverkas av processer på olika rumsliga skalor. En av pionjärerna till dessa idéer är Dr. Chris Frissell vid Salish Kootenai College i Montana, USA.
– Umeåforskarna har gjort ett väldigt bra jobb med att illustrera vikten att tänka igenom problemen kring vattendragsrestaurering och har tagit arbetet ett steg vidare genom att identifiera den sorts policy och styrning som krävs för att utföra jobbet, säger han.
Umeåforskarna påpekar att bara aktörer med storskalig överblick bör planera och utföra restaurering inom hela avrinningsområden. Mindre aktörer kan däremot organisera och utföra restaurering där organismer bara styrs av lokala livsmiljöer.
Vetenskaplig artikel
Kontakt:
Lina Polvi Sjöberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, lina.polvi@umu.se
