Hålrum i vården av äldre med psykisk sjukdom och funktionshinder
ÅngestAntidepressiva läkemedelFunktionsnedsättningPsykisk hälsaÖvermedicinering, fler oplanerade vårdbesök och fler besök inom slutenvården. Flerfaldig sårbarhet med ökad risk för samsjuklighet. Vården fyller inte behoven för äldre med funktionshinder och psykisk ohälsa, visar en studie från Lunds universitet.
I en unik studie från Lunds universitet har hälsan hos äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa kartlagts. Fokus har varit på affektiv sjukdom och ångestsjukdom.
– Vi har velat undersöka samsjuklighet, nyttjande av vård, läkemedelsanvändning samt ringa in vilka sociala stödinsatser som gruppens speciella skörhet kräver, säger Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet.
I alla dessa delar har mönstren visat sig se olika ut för gruppen äldre med intellektuell funktionsnedsättning respektive gruppen utan.
Ospecificerade diagnoser
Begreppet affektiv sjukdom spänner över vitt skilda diagnoser som depression och bipolär sjukdom, men med gemensamt att det känslomässiga stämningsläget är starkt påverkat. Flera hundra äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och affektiv och/eller ångestsjukdom har jämförts med lika många äldre personer utan IF men med affektiv och/eller ångestsjukdom.
Risken för samsjuklighet visade sig högre för gruppen med IF, med högre sannolikhet att ha ytterligare psykisk ohälsa utöver affektiv-/ångestproblematik. Resultaten visade också att det ofta var svårt att sätta diagnos. Ofta blev läkarbedömningen av den psykiatriska sjukdomen ”ospecificerad eller annan”.
Svårigheter med att ställa diagnos
– Om patienten dessutom har svårt att själv kommunicera sina besvär blir det en ännu större utmaning att ställa diagnos, konstaterar Nadia El Mrayyan.
Även fysisk samsjuklighet, som fallskador och epilepsi, var högre inom gruppen äldre med IF. De oplanerade vårdbesöken var fler och behovet av slutenvård högre. Studien visar även att gruppen äldre med IF får mer ångestdämpande medicin än motsvarande grupp utan IF. Till personer med IF och ångest förskrevs dessutom mer antidepressiva läkemedel – trots att diagnosen depression inte hade satts.
– Vi ser att beteendeproblematik i kombination med IF av måttlig till svår grad är kopplat till ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel. säger Nadia El Mrayyan.
Omsorgspersonal fångar upp ändrat mående
Gruppen äldre med IF och affektiv och/eller ångestsjukdom bor ofta i bostad med särskild service och har daglig verksamhet, två insatser som beviljas enligt LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade). Nadia El Mrayyan betonar att omsorgspersonalen har en oerhört viktig roll i att ringa in hälsobehovet.
– Det är de som kan fånga upp ett ändrat beteende och mående och kanske se vad som utlöst det, säger Nadia El Mrayyan.
Hon ser flera vägar till att förbättra hälso- och vårdläget för denna sköra grupp. Det är viktigt att alla i vård- och omsorgskedjan, från beslutsfattande politiker till hälso- och sjukvårdspersonal, uppmärksammar och förstår den särskilda utsattheten.
– Det blir allt fler äldre med IF i världen. Mina resultat visar på ett stort behov av specifika riktlinjer för äldre med IF och psykisk ohälsa. Det behövs bättre redskap för att övervaka hälsan, och särskilt utformade vårdprogram. Jag ser också behov av ett resurscenter med samlad kompetens inom vård av äldre med IF och psykisk sjukdom, säger Nadia El Mrayyan.
Avhandling:
Older people with intellectual disability and affective and anxiety disorders: Comorbidities, healthcare utilisation, pharmacotherapy and frailty factors requiring support and social services
Kontakt:
Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet, nadia.el_mrayyan@med.lu.se