Lärarstudenter som tränar på att undervisa virtuella elever får större tilltro till sin undervisningsförmåga och känner sig mer förberedda när de kommer ut i arbetslivet.
Lärarutbildningar har ofta svårt att erbjuda lärarstudenter tillräcklig träning för att praktiskt öva på sitt kommande yrke. Många nyblivna lärare känner sig oförberedda när de kommer ut i yrkeslivet och en del väljer att byta yrkesbana, trots goda möjligheter att få jobb på grund av att bristen på lärare är stor.
En grupp forskare vid Linköpings universitet undersökte om undervisning av virtuella elever kunde göra lärarstudenter mer förberedda för undervisning i ett riktigt klassrum.
– Genom att undervisa virtuella elever ökade studenternas känsla av att vara förberedda och de fick större tilltro till sin förmåga, säger Marcus Samuelsson, biträdande professor på institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
Forskarna jämförde tre olika undervisningsmetoder och vilken effekt de hade på 72 lärarstudenters tilltro till sin förmåga att undervisa. Studenterna, som gick näst sista terminen på lärarprogrammet, delades in i tre olika grupper. De fick sedan antingen öva på att hålla en matematiklektion för riktiga elever, för studiekompisar eller för virtuella elever. Både före och efter studenternas träning mättes deras tilltro till sin förmåga att undervisa. Resultatet visade att övning med virtuella elever var effektivare än övning med riktiga elever. Tre timmars övning med en simulator ökade lärarstudenternas tilltro till sin förmåga lika mycket som tre veckors övning med riktiga elever. Träning med att undervisa virtuella elever gav i jämförelse med träning på studiekompisar också betydligt bättre tilltro till undervisningsförmåga.
Styrkan med virtuell praktik handlar i korthet om möjligheten att få direkt feedback, både från de virtuella eleverna, de studiekompisar som deltar i det virtuella klassrummet och från de två närvarande lärarna. Träningen med virtuella elever gjorde det möjligt att diskutera ledarskap och olika lärandesituationer, när de uppstod, på ett sätt man inte kan göra över huvudet på riktiga elever och som studenterna inte var vana vid.
– Virtuella elever kan inte ersätta mötet med verkliga elever. Vår studie är ganska liten, men i framtiden tror jag vi kommer att se mer simuleringar som komplement i lärarutbildningar, säger Marcus Samuelsson.
Studien efterlyser mer forskning där blivande lärares träning i virtuella klassrum inom olika skolämnen undersöks.
Om det virtuella klassrummet:
Varje student fick undervisa fem virtuella elever i ett virtuellt klassrum i sammanlagt tre timmar. De virtuella eleverna styrs av en simuleringsspecialist, som gav gensvar på lärarstudentens ledarskap. Undervisningen genomfördes med stöd av det amerikanska verktyget TeachLivE.
Vetenskaplig artikel:
Simulation Training is as Effective as Teaching Pupils: Development of Efficacy Beliefs Among Pre-Service Teachers, (Marcus Samuelsson, Joakim Samuelsson, Anja Thorsten),Journal of Technology and Teacher Education.
Kontakt:
Marcus Samuelsson, biträdande professor, institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, marcus.samuelsson@liu.se
