Hur har livet uppstått? Vad händer vid en planets födelse? Att besöka en asteroid kan ge svar på en mängd existentiella frågor. Och mer praktiska. Som den här: finns det verkligen en metallskatt vid slutet av den långa rymdresan?
På den amerikanska rymdorganisationen Nasa pågår förberedelser för att skicka upp en farkost stor som en tennisplan, solpanelerna inräknade, till asteroiden 16 Psyche. Den drygt 22 mil stora, potatisformade himlakroppen upptäcktes 1852 av den italienska astronomen Annibale de Gasparis, som döpte den efter själens gudinna.
I 21 månader ska satelliten kretsa kring asteroiden för att ta reda på vad som finns i gudinnans inre. I spekulationer har nämnts att hon bär på en metallskatt, framför allt nickel, järn och guld, till ett värde av hisnande 10 000 triljoner dollar.
Psyche kan lösa gåta
Mikael Granvik, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet, var med som sakkunnig när Nasa bestämde sig för att utforska asteroiden 16 Psyche och även göra ytterligare en expedition, Lucy.
– Det är en olöst gåta vad de här så kallade M-typens asteroider består av. Studiet av Psyche kan lösa den här gåtan, säger han.
Teorin är alltså att 16 Psyche, och flera andra asteroider, till stora delar består av metall (därav typen M), eventuellt till följd av kollisioner med andra himlakroppar som lämnat kvar en kärna av metall.
I februari 2022 publicerade forskare från universiteten Brown och Purdue, USA, en studie som visade att 16 Psyche kanske inte består av så mycket metall som man tidigare trott. Enligt forskarna kan asteroiden istället till stor del bestå av olika bergarter och metallen har hamnat på ytan som ett resultat av att vulkaner har spytt ut dem.
Men för att verkligen veta krävs att man tar sig dit, och att bekanta sig med den gåtfulla asteroiden är ett tekniskt komplicerat uppdrag. Startskottet för Psyche-farkosten, som skulle ha påbörjat sin fyra år långa rymdfärd i augusti 2022, har skjutits fram på grund av problem med leveranser av mjukvara och testutrustning.
Dyrbart vatten kan bli bränsle
De metalliska skatterna är inte det enda, inte ens det första, som människan hoppas kunna utvinna på asteroiderna. De kan också få betydelse för infrastrukturen i rymden och underlätta framtida expeditioner.
– Det första som utvinns är vatten som kan användas som strålningsskydd och för att få bränsle till rymdsonder och satelliter, säger Mikael Granvik.
På jorden är vatten än så länge en billig råvara. I rymden, när fraktkostnaden räknas in, kan ett kilo vatten kosta mellan 5 och 10 000 euro.
16 Psyche är långt ifrån den enda asteroiden som kan vara värd att studera närmare.
– Den råkar vara den största och är därför den mest kända men finns andra också, tillräckligt för alla som vill utforska dem, säger Mikael Granvik.
Lucy in the Sky with Diamonds
Expeditionen Lucy är döpt efter det fossilerade skelett som hittades i Etiopien 1974 och som antas vara kvarlevorna av en människoart som levde för 3,2 miljoner år sedan (när arkeologerna firade sitt fynd lyssnade de på Beatles låt Lucy in the Sky with Diamonds).
Rymdversionen av Lucy ska utforska två bälten med asteroider som har fastnat i en omloppsbana runt solen i sällskap av planeten Jupiter. Ett bälte rusar fram före den gigantiska gasplaneten, det andra följer planeten i hasorna. Forskarna betraktar asteroidbältena som tidskapslar som kan lära oss om hur solsystemet uppstod för fyra miljarder år sedan. Lucy skickades upp i oktober 2021 och beräknas anlända till asteroidbältet i april 2025.
Asteroider nära jorden
I vårt närområde finns enligt Nasas Jet Propulsion Laboratory drygt 800 kända asteroider som är större än en kilometer och 10 000 som är större än 140 meter. Att de befinner sig i närområdet innebär att de har en omloppsbana vars minsta avstånd från solen är högst 195 miljoner kilometer.
– En modell som jag och mina kollegor har utvecklat visar att det finns ungefär 960 närasteroider med en diameter på över en kilometer och ungefär 25000 närasteroider med en diameter på över 140 meter. Men vi har inte ännu hittat alla, säger Mikael Granvik.
Tillräckligt många befinner sig så nära jorden att det blir intressant att studera dem också av en annan orsak: för att kunna knuffa bort en närgången asteroid måste vi veta vad den består av.
– Densiteten skiljer sig och kan påverka vilka teknologier man kan använda för att knuffa undan den från banan mot jorden. Beroende på teknik är det viktigt att veta vad ytskiktet består av och om den är solid eller mer porös, säger Mikael Granvik.
Läs också: Hot från rymden – en stor smäll
Protoplaneter med en kärna av metall
I begynnelsen fanns planetesimaler, himlakroppar på någon kilometer i diameter. Genom kollisioner och med hjälp av gravitation kunde de samla på sig massa och övergå till protoplaneter, ett förstadie till planeter.
Tack vare kollisioner och en hög koncentration av radioaktivt material smälte delar av protoplaneterna och de tyngre grundämnena sjönk mot kärnan medan de lättare la sig närmare ytan. Fortsatta kollisioner slog bort mycket av ytan och kvar blev en kärna av metall. De vanligaste metallerna är järn och nickel.
Teorin är att Psyche och flera andra asteroider till stora delar består av metall och i så fall vara så kallade protoplaneter. Genom att studera dem hoppas forskarna också få mer kunskap om kärnan i vår egen planet, jorden.
Olika himlakroppar
- En meteorit är ett objekt från rymden som når jordytan utan att brinna upp. Om objektet brinner upp kallas det meteor.
- En asteroid är större än en meteorit och kretsar i en omloppsbana runt solen. De flesta finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Heavy Metal i rymden
Men det första som kommer att utvinnas på asteroiderna är varken metaller eller vatten, utan information.
Jan-Erik Wahlund, docent i rymdfysik vid Uppsala universitet, planerar just nu en expedition kallad Heavy Metal. Han beskriver den som en arkeologisk utgrävning av hur solsystemet bildades.
Heavy Metal är ett av åtta förslag som har klarat första fasen i den europeiska rymdorganisationen ESA:s urvalsprocess. Det troliga målet är asteroiden 216 Kleopatra, 27 mil lång och formad som ett hundben.
– På 216 Kleopatra verkar ändarna mer metalliska än själva mitten. Det är intressant om vi kan få reda på det. Mycket är spekulation, den befinner sig långt borta och man måste åka dit för att få reda på vad den består av och hur den har uppkommit, säger Jan-Erik Wahlund.
Att komma dit tar tid. Planen är att farkosten, som kommer att väga ett ton, ska skjutas upp år 2036. Med sig har den cirka 150 kilo vetenskapliga instrument.
– Vi vill undersöka så mycket som möjligt men det finns begränsningar för vad man kan ta med sig, säger Jan-Erik Wahlund.
Den här rymdfarkosten kommer att släppa ut en liten satellit-farkost som kan ta sig mycket nära 216 Kleopatra och två av dess månar, kanske bara några hundra meter.
Det gör det enklare att mäta upp innandömets struktur och magnetfält som genereras av järn i asteroiden. Samtidigt kommer den stora rymdfarkosten att ta bilder på avstånd med bland annat en infraröd kamera, en ultraviolett spektrometer och en radar*. Med spektrometern vill forskarna mäta den tunna gasen runt asteroiden och förhoppningsvis hitta metalliska joner som natrium, kalium och syre.
Industrin ser potential i rymdmetaller
Jan-Erik Wahlund tror att gruvbrytning på asteorider kan bli verklighet om kanske 40-50 år. Innan brytningen kan komma igång behövs en infrastruktur med transporter, kanske med små baser i omloppsbanor. De människor som ska jobba med brytningen behöver mat, kläder och rekreation.
– Det är mest industrifolk som vädrar morgonluft och ser potentialen för att bryta. Jag är rymdforskare och är intresserad av att utforska och på så sätt är jag väl en del av prospekteringen.
Metoder utvecklas för gruvbrytning i rymden
En grupp forskare från University of Arizona fick förra året 4,5 miljoner kronor i stöd från Nasa för att utveckla metoder för gruvbrytning i rymden.
Forskarna har bland annat tagit fram en elektrokemisk process som borrar genom berg fem gånger snabbare än konventionella borrar. De ska också ta fram ett system med robotar som ska arbeta tillsammans och lära sig samarbeta genom det som kallas maskininlärning.
Robotarna kommer att läras upp på jorden med målet att påbörja gruvbrytning på månen.
Metaller även viktiga för teorier om liv
Metaller i rymden kan också ge ledtrådar till hur liv har bildats. Anna Neubeck är forskare i geokemi och astrobiologi vid Uppsala universitet. Hon och hennes kollegor har tillverkat en meteorit i ett laboratorium med syftet att få veta mer om hur liv uppstår.
Det finns två teorier. Antingen uppstod liv på jorden, eller så uppstod det någonstans i rymden och föll ner på jorden.
– Det vi testar är en tes där en meteorit slår ner på jorden utan att exponeras för solljus. Just nu tittar vi på meteoriter med järn, nickel och fosfor, säger Anna Neubeck.
Utgångspunkten är att metallerna fungerar som katalysatorer, till exempel för att få fart på produktionen av aminosyror som är en förutsättning för det vi kallar liv.
– Metaller är extremt bra katalysatorer för olika saker. Man kan tänka sig en värld utan syre där det är väldigt varmt och att det smäller ner en stor metallbit som startar olika reaktioner, säger Anna Neubeck.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
