Bra vänskapsrelationer stärker hälsan. Men hur stärker man en vänskap? Hjärnforskaren Pär Flodin och hans vänner skrev en handbok.
Det finns mycket skrivet om romantiska relationer, men vänskapsrelationer och socialt stöd är också viktigt för vårt välmående. Pär Flodin, forskare vid Karolinska institutet, såg tillsammans med två vänner en lucka inom självhjälpslitteraturen, och ville göra vad forskningen säger om vänskapsrelationer tillgängligt.
Hur skaffar man vänner, och vad gör vänskapen bra?
Det blev en handbok om hur man får vänner, och om konsten att stärka vänskap. Pär Flodin är doktor i kognitiv neurovetenskap, forskar inom psykiatrisk epidemiologi och kartlägger den psykiska ohälsans utbredning och orsaker. I arbetet med boken gick han igenom allt vad forskningen säger om vänskap, för att boken skulle få en vetenskaplig kärna.
– Det finns ett tydligt samband mellan socialt stöd och vänskapsrelationer och fysisk och psykisk hälsa. En av alla saker som händer i våra kroppar när vi omger oss med människor vi tycker om och känner tillit till är att oxytocin frigörs, säger han.
Oxytocin kallas för kärlekshormonet
Hormonet oxytocin, har i studier visat sig sänka blodtryck, dämpa stresshormonet kortisol och minska aktiviteten i de delar av hjärnan som aktiveras vid rädsla.
Oxytocin är även känt som kärlekshormonet. Men enligt forskningen ökar även frisättningen av oxytocin vid sociala sammanhang vilket i sin tur ökar aktiveringen av det parasympatiska nervsystemet, som även går under namnet lugn-och-ro-systemet.
Vid motsatsen, när människor känner sig ensamma eller riskerar att bli avvisade eller utstötta aktiveras i stället det sympatiska nervsystemet och om det blir ett långvarigt tillstånd blir kroppen till slut mindre känslig för kortisol, vilket kan påverka immunförsvaret negativt. Och trigga inflammation.
Vad krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra?
Det finns många studier som styrker sambandet bra vänskapsrelationer och god hälsa. Men vad som krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra finns det däremot inte så mycket forskning kring enligt Pär Flodin.
– Det kryllar inte direkt av experimentstudier om vänskap. Samtidigt är det ett ämne som alla kan relatera till. Vi ville uppmuntra människor att utforska vad som är levande i dem, känna in känslor och behov, säger han.
Per Flodin och hans vänner använde därför också personliga erfarenheter som de själva tyckte var viktiga, när de skrev sin självhjälpsbok om vänskap. Och för att kunna göra det tog de hjälp av modeller inom den moderna psykologin som ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och FAP (Functional Analytic Psychotherapy). De hämtade även inspiration av konflikthanteringsmetoden NVC (Non Violent Communication).
Vänner för livet – vänskap som varar
I Länge leve vänner guidas läsaren att göra en så kallad vänskapskarta över vilka relationer man har och vilka man skulle önska. Syftet är att få en översikt av hur ens vänskapsliv ser ut, hur man skulle vilja att det såg ut – och vilka steg man kan ta för att utveckla det i den riktning man önskar.
Enligt den forskning som presenteras i boken kopplas varaktiga vänskapsrelationer ihop med positiva känslor, likhet, ömsesidighet och lojalitet. Och att man tillbringar tid tillsammans.
Hur blir man vänner? – 5 kännetecken på vänskap
- Tid tillsammans – att träffas relativt ofta/regelbundet.
- Positivitet – att mötena ger glädje, energi och inspiration.
- Ömsesidighet – att det finns balans mellan givande och tagande över tid. Att båda parter investerar ungefär lika mycket i relationen.
- Likhet – att man har liknande värderingar, intressen eller livsstil. Det gör det lättare att förstå varandra och göra roliga saker tillsammans.
- Lojalitet – att man kan lita på att vänner finns där, och vill en väl.
Källa: Länge leve vänner
För att närhet ska uppstå i kontakten krävs även öppenhet och tillit. Ju mer två personer, ömsesidigt och återkommande, öppnar sig och uppfattar att de blir bemötta med förståelse, acceptans och välvilja, desto närmare känner de sig varandra.
Boken har fått ganska stor uppmärksamhet sedan den lanserades 2021. Pär Flodin är själv lite förvånad. Han tror delvis att pandemin hjälpte till, fler fick tid att fundera på vad som är viktigt för dem i livet.
– Men sen har nog dom flesta kanske på känn att man inte prioriterar vänskap på samma sätt som andra relationer, säger han.
Andra gillar dig mer än du tror – det kallas ”liking gap”
Forskning har visat att vi människor systematiskt underskattar hur mycket andra gillar oss: i en studie fick människor som var främmande för varandra, samtala under några korta stunder, för att sen gissa i vilken grad den andre uppskattat dem. Alla deltagarna trodde att den andra uppskattat dem mindre än de faktiskt gjort. Illusionen tycks dessvärre vara seglivad, vi fortsätter att tro att våra bekantskaper gillar oss mindre än de i själva verket gör, även när vi har setts upprepade gånger. På likande vis underskattar vi hur glada andra blir när vi visar vår uppskattning eller ger dem komplimanger.
Källa: The Liking Gap in Conversations: Do People Like Us More Than We Think?
Kvaliteten i relationerna viktig
Carin Lennartsson, som är sociolog och under många år har arbetat med att kartlägga äldre personers levnadsförhållande vid Aging Research Center (ARC) instämmer i att forskningen visar på tydliga samband mellan sociala relationer och hälsa. Tydligast är sambandet mellan ensamhet och ohälsa – både psykisk och fysisk.
– Vi behöver sociala relationer och att få ingå i sammanhang, säger hon.
I en rapport om ensamhet bland äldre personer i Norden som skrivits på uppdrag av Nordiska ministerrådet beskrivs ensamhet som ”en subjektiv och negativ känsla som uppstår till följd av en skillnad mellan den önskade och faktiska nivån av sociala relationer”.
I Norden är den känslan vanligast bland yngre personer och bland de som är 75–80 år, enligt rapporten.
– Ungdomar har behov av att ingå i ett sammanhang, tillhöra ett gäng med vänner eller bara ha någon att prata med. Ensamhet för äldre handlar mer om att ha förlorat någon närstående, och att av hälsoskäl inte längre kunna göra saker som är van vid, säger Carin Lennartsson.
Enligt Carin Lennartsson är det viktigt att förstå att ensamhet kan infinna sig även för de som inte rent faktiskt är ensamma. Ensamhetskänslor kan handla om att en person vill ha fler eller tätare kontakter, men de kan också handla om att man önskar mer djup i de sociala relationerna.
– Om det uppstår en skillnad mellan den önskade och den faktiska nivån av relationerna kan en känsla av ensamhet infinna sig, man blir inte tillfredsställd. Det är således inte bara antalet relationer som är viktigt utan även kvaliteten i relationerna kan spela en avgörande roll, säger hon.
Just kvaliten i relationer är också något som Pär Flodin och vänner tar upp i sin bok. De hänvisar till studier som visat att just starka, stabila och stöttande relationer innebär hälsofördelar för både människor och djur.
Exempelvis har forskare som studerat hur apors sociala förhållanden påverkat deras motståndskraft mot SIV (apornas version av HIV) sett att de apor som fortsätter träffa samma apor varje dag, jämfört med de som får träffa nya apor varje dag, klarar sig bättre. Samtidigt har den amerikanska forskaren och socialpsykologen Bert Uchino sammanfattat att dåliga relationer kan kopplas till högre nivåer av depressiva symptom, förhöjt blodtryck och försämrad immunfunktion.
Nordbor känner sig mindre ensamma
Enligt Carin Lennartsson har ensamhetsstudier bland äldre personer visat att känslan av ensamhet är större i Sverige och Finland än i de övriga nordiska länderna.
– Även om de nordiska länderna i mångt och mycket är lika finns det en variation mellan länderna när det kommer till upplevd ensamhet. Orsakerna kan vara flera och behöver utforskas ytterligare.
Samtidigt visar studien att känslan av ensamhet är betydligt lägre i hela Norden jämfört med de östra och södra delarna av Europa. Det har också visat sig att ensamhet i individualistiska samhällen visar ett samband med att inte träffa vänner och inte ha någon förtrogen vän, medan ensamhet i mer kollektivistiska samhällen mer kopplas ihop med att inte träffa sin familj.
– Det finns ofta en hopblandning mellan att bo ensam och känna sig ensam. Sverige är ett väldigt individbaserat samhälle, det är inte barnens ansvar att ta hand om sina äldre föräldrar utan umgänget med äldre familjemedlemmar bygger på frivillighet, att två parter träffas.
– Men i Sverige och Norden umgås vi faktiskt ganska mycket med våra familjer, vi vill träffas och vi vill hjälpa varandra, trots att vi inte bor ihop, säger Carin Lennartsson.
Text: Jennie Krook på uppdrag av forskning.se
