Klor i dricksvatten inte alltid ett måste – bakterier håller rent

Precis som människans tarmar innehåller en rik bakterieflora, frodas många slags bakterier i våra dricksvattenledningar.

På insidan av rörväggarna finns en tunn och kletig beläggning, så kallad biofilm, med bakterier. Dessa bakterier har alltså överlevt tillförseln av klor vars viktigaste uppgift är att döda bakterier i allmänhet och särskilt dem som är skadliga för hälsan.

Ett vanligt glas dricksvatten innehåller massor av ofarliga bakterier. Däremot är kloret inte helt oproblematisk.

– Klor är ett effektivt sätt att desinficera, men det finns bevisad risk för hälsopåverkan. Klor har kopplats till cancer och fosterskador. Att studera om klor kan ersättas med andra metoder är därför relevant, säger forskaren Catherine Paul vid Lunds universitet.

Studier i ett riktigt vattensystem

Hon har i många år studerat dricksvattnets mikroflora och olika slags reningsmetoder.

I en ny studie har hon och forskarkollegor samarbetat med det kommunala bolaget Vatten och miljö i väst AB, Sweden Water Research AB och Totalförsvarets forskningsinstitut. Studien bygger på flera års övervakning av den befintliga mikrofloran i dricksvattenledningar i Varberg.

– Ett sådant här samarbete mellan akademi, industri och statliga aktörer är mycket speciellt, skulle jag tro. Vi har olika nyckelkompetenser och det faktum att studien gjorts i ett riktigt system gör resultaten mer tillförlitliga än om vi endast hade gjort labbstudier, säger Catherine Paul.

Klor skippades i Varberg

Idag renas dricksvatten i flera steg. Först via olika slags filter och sandbäddar –  vattenbolag gör på lite olika sätt – men som sista steg tillsätts nästan alltid klor.

I Varbergs kommun skippades klor under 2020 eftersom man nyligen installerat ett lite dyrare så kallat ultrafilter, som är en typ av extremt finmaskigt filter som hindrar farliga mikroorganismer från sjöar och grundvatten att slinka igenom. Kloret bedömdes som överflödigt, även om det var oklart hur konsekvenserna för bakteriefloran skulle bli.

Två månader före klorstoppet och tre månader efter tog forskarna vattenprover för analys från flera olika punkter i nätet.

I labbet filtrerades DNA-sekvenser fram och jämfördes med databaser för att lägga ett pussel över mikrobiomet, det vill säga mikroorganismer som bakterier. Ett år senare återvände forskarna och tog nya prover för att se hur det slutgiltiga mikrobiomet såg ut.

– Det är som en ny restaurang flyttar in. Kloraminet tar inte bara död på vissa bakterier, det är också mat för andra bakterier. Under perioden kunde vi se hur bakteriebuffén ändrades.

Ofarlig rovbakterie dök upp

När kloret försvann svalt vissa bakteriarter medan andra växte och frodades. Forskarnas stora förvåning kom när de i den tredje klorfria månaden observerade att vissa bakterier drastiskt rasade i antal. Samtidigt ökade en speciell slags bakterie, nämligen rovbakterien Bdellovibrio.

– Just denna slags bakterie har vi inte sett i tidigare studier av det här dricksvattennätet. Den har förmodligen legat gömd i biofilmen men fick nu sin chans. Den är helt ofarlig för oss människor.

Bedömningen att kloret blev överflödigt när ultrafiltret tillsattes visade sig vara riktigt. Men forskarnas intresse handlade inte främst om att utforska effekten av ultrafilter. Snarare vill de förstå dricksvattenrörens dolda mikroflora bättre.

På sikt kanske kan man hälla i en mix av bakterier i stället för klor?

– Det krävs fler studier för att bättre förstå hur naturen fungerar inom byggd miljö. Jag skulle gärna vilja veta hur alla dricksvattenbakterierna påverkar oss. De är inte är skadliga, men kanske är de till och med hälsosamma? Våra slutsatser är alltså att det går att få säkert och rent dricksvatten utan klor. Vi observerade ingen ökad risk, vilket var vattenbolagets farhåga, säger Catherine Paul.

Förutom den typ av ultrafiltrering som används i Varberg finns andra sätt att rena vatten utan klor, till exempel UV-ljus eller biofilter.

– Fördelar och nackdelar finns med alla metoder. UV-ljus är en effektiv metod, men en nackdel är att lamporna drar mycket energi. Biofilter kräver ofta ingen energi alls, men tar upp väldigt mycket plats. Ultrafilter är dyrt. På många dricksvattenverk i Sverige renas vattnet med en kombination av olika metoder. Men klor är inget måste om man har andra strategier för att ta hand om och övervaka bakterier, visar vår studie, säger  Catherine Paul.

Vetenskaplig studie:

Succession of bacterial biofilm communities following removal of chloramine from a full-scale drinking water distribution system, NPJ Clean Water.

Kontakt:

Catherine Paul, ocent och universitetslektor i teknisk vattenresurslära och teknisk mikrobiologi vid Lunds tekniska högskola, Lunds universitet,  catherine.paul@tvrl.lth.se