Forskare har för första gången lyckats återskapa rna-molekyler från en utdöd art. Analyserna gjordes på en tasmansk tiger, eller pungvarg, som levde i Australien för 130 år sedan.
Den tasmanska tigern, som även kallas pungvarg, var ett köttätande pungdjur som tidigare fanns på hela den australiska kontinenten och ön Tasmanien.
Den europeiska koloniseringen ledde till artens undergång, inte minst efter att det 1888 utfärdades en skottpeng för varje pungvarg som dödades. Den sista kända levande tasmanska tigern dog i fångenskap 1936 på Beaumaris Zoo i Hobart på Tasmanien.
Den tasmanska tigern brukas lyftas fram i arbetet för att försöka återuppliva utrotade arter och återställa rubbade ekosystem.
Svårt att återuppväcka en art
Eftersom dess naturliga livsmiljö på Tasmanien fortfarande till största delen är bevarad, anses förutsättningar finnas för en ”återintroduktion”.
Men för att återuppliva en tasmansk tiger krävs inte bara omfattande kunskap om artens arvsmassa, dna. Man måste också förstå hur vävnadsspecifika gener uttrycks och hur genreglering fungerade. Det kan bara uppnås genom att studera dess så kallade transkriptom, rna.
– Att återuppväcka den tasmanska tigern eller den ullhåriga mammuten är inte enkelt. Det kommer att kräva en djup kunskap om både deras genom och transkriptomreglering, säger forskaren Emilio Mármol vid SciLifeLab och Centrum för paleogenetik.
Genuttryck kunde spåras
Men nu har forskare bakom en ny studie för första gången lyckats sekvensera transkriptomet av huden och skelettmuskelvävnaderna från ett 130 år gammalt uttorkat exemplar av tasmansk tiger. Djuret har bevarats i rumstemperatur på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Forskarna kunde identifiera vävnadsspecifika genuttryck som liknar de från levande pungdjur och däggdjur med moderkaka.
– Det här är första gången som vi har fått en inblick i förekomsten av regulatoriska gener specifika för tasmanska tigern från en individ som dog för mer än ett sekel sedan, säger forskaren Marc Friedländer vid Stockholms universitet och SciLifeLab.
De återskapade transkriptomen var av så god kvalitet att det var möjligt att identifiera muskel- och hudspecifikt rna, som är inblandat i processen där proteiner bildas.
Kan ge nya möjligheter för forskning
Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter som den tasmanska tigern och den ullhåriga mammuten, men även för att studera rna-virus vid pandemier.
– I framtiden kanske vi kan återskapa rna inte bara från utdöda djur, utan också arvsmassan för rna-virus, som till exempel sars-cov-2,och deras evolutionära föregångare från skinnlagda fladdermöss och andra värdorganismer som finns i museisamlingar, säger Love Dalén som är forskare vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik.
Vetenskaplig studie
Historical RNA expression profiles from the extinct Tasmanian tiger, Genome Research.
Kontakt
Emilio Mármol-Sánchez, bioinformatiker vid Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory, emilio.marmol@scilifelab.se
Marc Friedländer, docent vid institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet och Science for Life Laboratory, marc.friedlander@scilifelab.se
Love Dalén, professor i evolutionär genomik, Centrum för paleogenetik, Stockholms universitet, love.dalen@zoologi.su.se
