Under 20 år har lövskog återställts för att gynna den vitryggiga hackspetten. Nu visar en studie att restaurerade områden inte lever upp till hackspettarnas speciella behov.
Den vitryggiga hackspetten var tidigare vanlig i hela Sverige, men i början av 1900-talet började population minska kraftigt. År 2000 fanns bara fem par kvar i hela landet.
Under de senaste åren har fler häckningar noterats, men arten är fortfarande akut hotad.
Kräver speciell skogsmiljö
Den vitryggiga hackspetten har väldigt speciella krav på sin livsmiljö. Den behöver ljus lövskog med stora mängder död ved som rymmer skalbaggar, hackspettens huvudföda. Men i dagens brukade skogar är denna miljö sällsynt.
För att förbättra situationen för hackspetten – och samtidigt gynna andra arter – har lövskog restaurerats under de två senaste decennierna. Bland annat har granar avverkats för att ge plats för mer lövträd.
– Många åtgärder har gjorts för att skapa livsmiljöer för den vitryggiga hackspetten, men få studier har gjorts för att se om de faktiskt fungerar efter en längre tid, säger Albin Larsson Ekström, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Positiva effekter har avtagit
I en studie har forskare vid SLU inventerat restaurerade skogar i Värmland och Dalsland för att se hur hackspetten gynnats av insatserna. De har undersökt tillgången på döda och levande lövträd samt förekomst av olika skalbaggar.
För tio år sedan visade en studie positiva effekter för många skalbaggsarter. Nu ser det värre ut.
– De initialt positiva restaureringseffekterna som för tio år sedan visade en mångfald av skalbaggar som föredrar lövträd och fynd av rödlistade arter är borta, säger Albin Larsson Ekström.
Granar tar plats igen
Forskarna har också jämfört de restaurerade skogarna med lövskogar som har stora mängder död ved och där vitryggig hackspett siktats i närtid, så kallade målbiotoper.
Resultaten visade att de återställda skogsområdena inte lever upp till målen om en bra livsmiljö med gott om skalbaggar som lever i ved.
– Mycket av den döda veden i de restaurerade skogarna är nedbruten och föryngringen av nya träd består framför allt av gran, där målet är löv, säger Albin Larsson Ekström och fortsätter:
– För att målen ska nås i dessa skogar måste naturvårdsåtgärder upprepas kontinuerligt, annars riskerar bestånden att återgå till att bli barrdominerade bestånd med låga mängder död ved.
Mer om hur studien gjordes
Studien gjordes för att undersöka om bestånd som restaurerats för att gynna den vitryggiga hackspetten och vedlevande skalbaggar nått målen 12–21 år efter insatserna. Totalt inventerades 23 bestånd. Där ingick områden som restaurerats, icke-restaurerade områden och så kallade målbestånd.
Före restaureringen bestod bestånden av konventionellt skötta skogar blandade med gran samt olika lövträd som björk, asp och gråal. I de bestånd som restaurerades avverkades all gran samtidigt som vissa lövträd ringbarkades eller gjordes till tre meters högstubbar.
Vetenskaplig studie:
A decadal study reveals that restoration guided by an umbrella species does not reach target levels. Journal of Applied Ecology.
Kontakt:
Albin Larsson Ekström, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, albin.larsson.ekstrom@slu.se
