Namnet må vara lent. Men den sydostasiatiska sammetsgetingen som rör sig mot Sverige är ett fruktat rovdjur. Favoritfödan är honungsbin.
För tio tusen år sedan var Sverige täckt av ett 3 000 meter tjockt istäcke. När inlandsisen smälte etablerade sig växter, djur och så småningom människor i dess ställe.
– Det mesta som lever här idag är att betrakta som främmande på något sätt. Mycket har blivit flyttat med hjälp av människan. Och det finns också en naturlig expansion till följd av klimatförändringar, säger Niklas Johansson, organismgruppsansvarig för steklar på SLU Artdatabanken.
– Men invasiva, främmande arter är något annat. Det är arter som plötsligt etablerar sig, och riskerar ställa till stor skada.
Kartlägger invasiva arter
Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala har till uppgift att samla in och bearbeta data om den biologiska mångfalden. Det inkluderar att kartlägga, och bidra till att bekämpa, invasiva främmande arter. Några exempel som fått stor uppmärksamhet är jättebjörnloka som kan ge frätskador på hud, japanska jätteostron som tar över havsbotten till skada för både ekosystem och badsugna samt parkslide, som inte bara kväver alla andra växter i sin närhet utan dessutom kan tränga igenom asfalt och skada husgrunder och ledningar.
– När du flyttar en art från sitt naturliga ekosystem vill den hitta en nisch. Problemet är att i princip alla nischer i ett befintligt ekosystem redan är upptagna. Någon annan måste flytta på sig. Vissa arter kan bli väldigt offensiva när de hamnar i en miljö där de inte har en naturlig regulator. Det blir en ohämmad expansion där de tränger undan andra livsformer och i värsta fall ödelägger hela ekosystem, säger Niklas Johansson.
Invasiva arter hotar ekosystemen
Invasiva främmande arter är ett allvarligt och växande hot mot biologisk mångfald, världen över. Arbetet med att bekämpa spridningen har intensifierats under 2000-talet. EU upprättade 2016 en förteckning över invasiva främmande arter för hela unionen. Ett förslag till en motsvarande lista specifikt för Sverige har tagits fram av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten (HaV), och kan träda i kraft under 2024. Invasiva främmande arter uppskattas orsaka kostnader på mellan 1 och 4,5 miljarder kronor per år i Sverige.
Förbjudna invasiva arter i EU
Totalt 88 arter, 47 djurarter och 41 växtarter, omfattas år 2024 av EU:s förbud mot invasiva främmande arter. Dessa ska utrotas och får inte:
- Föras in i EU.
- Hållas, inte heller i sluten förvaring.
- Födas upp, inte heller i sluten förvaring.
- Transporteras.
- Förmedlas, säljas, eller på annat sätt överlåtas.
- Utbytas.
- Användas.
- Tillåtas reproducera sig, växa eller odlas, inte heller i sluten förvaring.
- Släppas ut i miljön.
Invasiva främmande arter på EU:s förteckning – Djur (naturvardsverket.se)
Invasiva främmande arter på EU:s förteckning – Växter (naturvardsverket.se)
Källa: Naturvårdsverket
För den svenska förteckningen har växter och djur värderats utifrån bland annat det hot de utgör mot ekosystemtjänster, skadekostnader och effekterna på människors hälsa och rekreation i naturen.
– Den här typen av förteckningar är viktiga eftersom de ger oss en möjlighet att prioritera vad vi ska lägga kraften på. För högriskarter har vi etablerat varningssystem, säger Niklas Johansson.
Sammetsgetingen – ett fruktat rovdjur
En art som redan finns i flera EU-länder och befaras nå Sverige inom kort är sammetsgetingen, ett litet men fruktat rovdjur som helst livnär sig på honungsbin. En särskild beredskapsgrupp har bildats och upprättat en handlingsplan.
– Dyker sammetsgetingen upp kan handlingsutrymmet röra sig om dagar. Vi vill inte att drottningarna ska etablera nya samhällen här, säger Niklas Johansson.
Sammetsgetingen (Vespa velutina nigrithorax) är en asiatisk bålgeting specialiserad på att jaga andra sociala insekter, som honungsbin. När getingarna identifierar ett bo belägrar de det. Om ett bi flyger ut biter getingen effektivt av dess huvud. Biet tuggas sönder och ges som föda till larverna i getingboet. Bin som förstår faran stannar inne i kupan, där de svälter ihjäl.
– Sammetsgetingen vill åt ungefär samma nisch som vår bålgeting har i dag, men med en del obehagliga twister.
Vår inhemska bålgeting (Vespa crabro) bygger små samhällen jämfört med sammetsgetingen som bygger väldigt stora samhällen. Bin kan lära sig att vänta ut bålgetingar, men när sammetsgetingar hittar ett bo med bytesdjur praktiskt taget belägrar de det. Bina dör. Sammensgeting går illa åt honungsbin men också vilda bin och andra steklar, säger Niklas Johansson vid SLU.
Sammetsgetingen slår ut bisamhällen
De negativa effekterna kan bli stora för biodlare. I Frankrike, där sammetsgetingen etablerade sig 2005, uppskattas arten på 2020-talet vara ansvarig för 20 procent av alla bisamhällens död. Från Frankrike har sammetsgetingen sedan expanderat i alla riktningar. Norrut har den i begränsad omfattning nått norra Tyskland; den huvudsakliga spridningsgränsen går vid södra delarna av Tyskland.
På lokal och regional nivå sprider sig sammetsgetingen på våren när de befruktade drottningarna flyger ut efter sin vinterdvala för att skapa nya bon. Över större avstånd sker spridningen genom att honor som ska gå i vinterdvala söker skydd i exempelvis virke eller krukor, som exporteras. Det var så arten kom till Europa från Sydostasien.
– På egen hand expanderar sammetsgetingen ungefär 6-8 mil per år. Det är i södra Sverige som den av klimatmässiga skäl kan få en konkret etablering i dag. Men vi ser att klimatförändringar går så fort att toleransen flyttar sig snabbt norrut, säger Niklas Johansson.
Beredskap mot sammetsgetingen
2012-2014 kartlade Lotta Fabricius Kristiansen på uppdrag av Jordbruksverket exotiska skadegörare på honungsbin. Redan då pekades sammetsgetingen ut som ett tydligt hot, men det var ingen som riktigt axlade ansvaret att agera för att stoppa den. I dag är intresset för att bygga upp en beredskap betydligt bättre, konstaterar Lotta Fabricius Kristiansen. Hon arbetar med biodling och ekosystemtjänster med pollinering som huvudfokus vid SLU RådNU och ingår i beredskapsgruppen för sammetsgeting. Gruppen består av representanter för myndigheter, akademi och organisationer inom biodling. De har bland annat bestämt hur fynd av sammetsgeting ska rapporterats och kartlagt vilka personer på vilka instanser som har mandat att agera om, eller när, den gör entré.
– Det är mycket som ska komma på plats. Vem eller vilka ska destruera bon? Vilka preparat ska användas? Vi har utbildat civilförsvarsorganisationen Svenska Blå Stjärnan, som nu kan bistå med att scouta efter bon. Det behövs mycket folk om det blir allvarligt läge, säger Lotta Fabricius Kristiansen.
En liten tröst, utifrån hur etableringen gått till i andra europeiska länder, är att även om sammetsgetingen bygger många bon och ställer till stor skada initialt, så dämpas takten med tiden.
– De konkurrerar också med varandra, säger Lotta Fabricius Kristiansen.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Sammetsgeting kalasar på honungsbin
Sammetsgetingen, Vespa Velutina Nigrithorax, är en getingart som ingår i släktet bålgetingar. Den klassas som en invasiv högriskart som spritt sig från Asien till Europa.
Sammetsgetingen äter många andra insekter och även färskt kött från ryggradsdjur, men favoritfödan är honungsbin. Bytet tuggas sönder och ges till larverna. De vuxna djuren lever främst på frukt och blommor.
Arbetarna blir ungefär 2 centimeter långa, drottningen 3 centimeter. Drottningen bygger ett första bo under våren, för att sedan etablera ett sekundärt bo på en plats skyddad från hot som människan. Dessa bon kan befinna sig i träd på 15 meters höjd. Ett enda sammetsgetingbo kan samla upp till 11 kilo protein, eller 100 000 döda insekter.
Så känner du igen en sammetsgeting
Hittar du en sammetsgeting i naturen kan du rapportera det till Artportalen via Invasivaarter.nu
När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.
Här är några kännetecken:
- Gulbrun panna/ansikte och svart bakhuvud med mörka antenner.
- Mellankroppen är helt svart med en sammetslik behåring.
- Skenben och fot är gula.
- Bakkroppen är mörkt brun till svart med ett orange band på fjärde bakkroppsegmentet.
