Färre än tio ullhåriga mammutar gav upphov till den allra sista populationen på Wrangels ö. Trots att stammen återhämtade sig led mammutarna av skadliga mutationer under tusentals år. Men varför de till slut dog ut är fortfarande ett mysterium.
De sista mammutarna överlevde på Wrangels ö i 6000 år innan de dog ut. Kylan på den lilla ön utanför Sibiriens kust gör att DNA från dessa mammutar är mycket välbevarade.
Arvsmassan har undersökts
För att undersöka vad som hände med mammutarna under deras sista tid på jorden har forskare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm analyserat arvsmassan från 21 ullhåriga mammutar. Dessa individer levde under de sista 50 000 åren av artens existens.
– Fram till för 10 000 år var den genetiska mångfalden hos mammutar i nordöstra Sibirien i stort sett oförändrad. Det tyder på att mammutpopulationen var förvånansvärt stabil under den senaste istiden. Detta trots ankomsten av moderna människor och ett flertal klimatförändringar som ägde rum under andra hälften av senaste istiden, säger Marianne Dehasque, tidigare forskare vid Centrum för paleogenetik.
Färre än tio mammutar på ön
De sista överlevande mammutarna mötte dock ett annat öde. Studien visar att det till sist var färre än tio mammutar som koloniserade Wrangels ö, som bildades när havsnivåer steg för 10 000 år sedan. Dessa individer utgjorde sedan hela basen till den population som fanns kvar på ön i ytterligare 6 000 år.
Forskarnas studier visar att populationen snabbt återhämtade sig i storlek och att den genetiska mångfalden också stabiliserades. Men trots återhämtningen led mammutarna av skadliga mutationer till följd av inavel i flera tusen år framåt.
–Trots att populationen återhämtade sig från nära utrotning till ungefär 300 reproducerande individer, så visar våra analyser att de drabbades av inaveldepression. Resultaten tyder på att mammutarna led av genetiska sjukdomar under hundratals generationer efter återhämtningen, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik.
Utdöende fortfarande ett mysterium
Men trots att mammutarna var påverkade av inavel tycks något annat ha legat bakom att de dog ut på Wrangels ö för cirka 4 000 år sedan. Studien visar att storleken på populationen låg konstant på ungefär 300 individer ända fram till bara några generationer före arten dog ut.
– Vi vet inte vad det var som till slut orsakade utdöendet av den ullhåriga mammuten, men vi kan konstatera att populationen måste ha minskat mycket snabbt på slutet, säger Love Dalén och fortsätter:
– Det är lite som en mordgåta. Något var det ju som orsakade utdöendet, nu måste vi bara fortsätta samla bevis för att hitta svaret.
Viktig kunskap för hotade arter
Enligt Marianne Dehasque har studien betydelse för bevarandebiologi i stort.
–Vår forskning understryker vikten av långsiktig genetisk övervakning inom arbetet med hotade arter. Även efter att en population har återhämtat sig kan effekten av skadliga mutationer bestå under många generationer och äventyra dess livsduglighet, säger hon.
Centrum för paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Vetenskaplig studie:
Temporal dynamics of woolly mammoth genome erosion prior to extinction, Cell.
