Folksamling på ett stort torg med vita byggnader i bakgrunden. Ukrainsk blågul flagga skymtas.
Euromajdanprotesterna i Ukraina, 2013.
Artikel från forskning.se

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Att bedriva utrikespolitik i tidigare sovjetiska länder är ofta svårt, eftersom Ryssland inte accepterar den nya ordningen. Det visas i en ny avhandling från Uppsala universitet. Ryssland har lagt sig i politiken i Ukraina och Georgien otaliga gånger sedan Sovjetunionens fall – men resultaten har inte alltid blivit som Kreml tänkt sig.

Sovjetunionen upplöstes 1991. Samma år blev en rad gamla sovjetrepubliker, som Ukraina och Georgien, självständiga stater med möjlighet att skapa sin egen politik, utrikes och inrikes.

Men att självständigt forma sin politik är ingen enkel sak när man har varit en del av ett imperium som Sovjetunionen. Det framgår av avhandlingen från Uppsala universitet.

Alltid ryska ambitioner

Avhandlingen fokuserar på just Ukraina och Georgien och beskriver hur Ryssland, med sitt sovjetiska arv, har påverkat utrikespolitiken hos de båda länderna under årtiondena efter självständigheten.

– Sedan den första dagen som självständiga stater har Georgien och Ukraina behövt hantera ryska ambitioner att kontrollera regionen, säger Per Ekman, doktor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– För många i väst tog det lång tid efter det kalla krigets slut innan det sjönk in att en betydande del av den ryska politiska ledningen inte har släppt tanken på att kontrollera de länder som Moskva styrt över under sovjettiden.

Georgien såg tidigt västerut

Georgien, beskriver avhandlingen, har haft en stabil västvänlig utrikespolitik sedan slutet av 1990-talet då landet hade en stark vilja att söka sig bort från Ryssland. Viljan förstärktes efter den så kallade Rosenrevolutionen 2003. Rysslands inblandning i landets självständighetsprocess uppfattades av beslutsfattare som mycket negativ och en huvudorsak till att Georgien förlorade konflikterna mot utbrytarregionerna Sydossetien och Abkhazien på 1990-talet.

Tbilisi, Georgiens huvudstad. Bild: Nina Matcharashvili, Unsplash.

– Dessa tidiga erfarenheter drev Georgien bort från Ryssland och mot ett närmare samarbete med USA, Nato och EU, trots ryska protester och att Georgien inte fick några säkerhetsgarantier från väst, säger Per Ekman.

Ukraina har vacklat

Ukraina, däremot, upplevde något helt annat efter imperiets fall. Ukraina vacklade länge mellan Ryssland och väst.

Ryssland satte förvisso politiskt tryck på Ukraina i förhandlingar på 1990-talet, särskilt gällande Svartahavsflottan och Krimhalvön. Det tog dessutom tid innan Kreml erkände Ukrainas gränser. Men resultatet var till synes fredliga överenskommelser med Ryssland. Detta bidrog till att en stor del av Ukrainas beslutsfattare och befolkning föredrog en fortsatt pragmatisk relation med Ryssland, även om man också ville samarbeta med EU, USA och i viss mån Nato.

Det fanns en mindre andel ukrainska politiker som ville klippa banden med Ryssland. Men landets största parti, som leddes av det inflytelserika Donetsknätverket, sa nej till ett framtida ukrainskt Natomedlemskap och förlängde 2010 den ryska militärens närvaro på Krim.

Allt förändrades

– Ukrainas utrikespolitik förändrades monumentalt när den dåvarande presidenten Viktor Janukovytj sa nej till associationsavtal med EU vilket utlöste de stora Euromajdanprotesterna 2013. Protesterna följdes av Rysslands annektering av Krimhalvön 2014, säger Per Ekman.

– Som jag visar i min avhandling resulterade dessa händelser i en växande samsyn i Ukraina att distansera sig från Ryssland. Paradoxalt bidrog den ryska ledningens agerande starkt till att Ukraina sökte sig allt tydligare mot EU och Nato och bort från Ryssland, något Vladimir Putin till varje pris sade sig vilja undvika.

Krig och politisk påverkan

I Ukrainas fall har de ryska ambitionerna tagit sig uttryck i ett storskaligt krig.

– Dessvärre ser vi idag att både Ukraina och Georgien över 30 år efter självständigheten fortfarande står under ett starkt ryskt tryck.

I Georgiens fall handlar trycket dels om rysk kontroll av territorier, dels om mera subtila former av politisk påverkan, säger Per Ekman.

– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till en ökad förståelse för de komplexa och utmanande förhållanden och situationer som Georgien och Ukraina har behövt hantera sedan självständigheten, inte minst i relationen till Ryssland.

Text: Lisen Forsberg

Avhandling:

Foreign Policy After Empire: Explaining Georgia’s and Ukraine’s International Orientation from Independence until 2021, Uppsala universitet.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera