För att de globala temperaturstegringarna ska kunna hejdas behöver massor av koldioxid fångas in och lagras. Men tekniken måste växa snabbt. Världen måste lägga in en högre växel nu – vi har inte råd att vänta. Det menar forskare från bland annat Chalmers.
Tekniken som det handlar om förkortas CCS, ”carbon capture and storage”. Med denna teknik infångas koldioxid och lagras sedan djupt under jordytan.
Kan minska växthusgaser
Vissa tillämpningar av tekniken leder faktiskt till negativa utsläpp, det vill säga att halten av växthusgaser i atmosfären sänks. Tekniken spelar därför en viktig roll i många strategier för att minska den globala uppvärmningen.
– CCS är en viktig teknik för att åstadkomma negativa utsläpp och den är avgörande för att minska koldioxidutsläppen från några av de mest koldioxidintensiva industrierna, säger Jessica Jewell, docent vid Chalmers.
Ännu används dock koldioxidlagring på få håll i världen.
Snabbhet avgör
I en ny studie från Chalmers och Universitetet i Bergen görs en analys av framtiden vad gäller tekniken. En fråga som ställs är huruvida tekniken kan växa tillräckligt snabbt för att nå målen från klimatavtalet i Paris eller inte – se faktaruta om Parisavtalet.
Studien visar att det fram till detta århundrades slut inte går att binda mer än 600 gigaton koldioxid med den här tekniken. Det står i kontrast till många av FN:s klimatpanels klimatstrategier som i vissa fall kräver att nästan dubbelt så mycket koldioxid har infångats och lagrats vid århundradets ände.
Ju tidigare, desto bättre
Det kan verka nedslående. Men tekniken kan ändå komma att bli en viktig del av världens ansträngningar att hejda temperaturökningen, enligt forskarna. Därför är det viktigt att veta vid vilken tidpunkt som tekniken kan börja användas i stor skala. Ju senare man börjar med tekniken, desto skralare blir chanserna att begränsa temperaturökningarna.
Studien pekar på behovet av att öka antalet projekt som förverkligar tekniken och säkerställa att utvecklingen tar fart under detta årtionde. Om alla dagens planer förverkligas, till exempel från EU och USA, skulle kapaciteten år 2030 kunna vara åtta gånger så stor som idag.
Minska misslyckanden
Dock finns problemet att många projekt för koldioxidinfångning och koldioxidlagring har misslyckats.
– Även om det finns ambitiösa planer är det tveksamt om dessa är genomförbara. För cirka 15 år sedan, under en annan våg av intresse för CCS, misslyckades nästan 90 procent av de planerade projekten, säger Tsimafei Kazlou, doktorand vid Universitetet i Bergen i Norge.
– Om andelen projekt som misslyckas är lika stor som den varit historiskt kommer kapaciteten 2030 att vara högst dubbelt så stor som idag. Det skulle vara otillräckligt för att nå klimatmålen.
Behöva växa som vindkraften
Även om CCS kommer ur startblocken före detta årtiondes slut finns fler utmaningar. Under det följande årtiondet skulle CCS behöva växa lika snabbt som vindkraften gjorde i början av 2000-talet för att hålla jämna steg med de koldioxidminskningar som krävs för att begränsa den globala temperaturökningen till två grader vid århundradets slut.
Från början av 2040-talet måste tekniken sedan matcha den snabba tillväxt som kärnkraften upplevde under 1970- och 1980-talen, enligt forskarna.
Tvågraders-mål inom räckhåll
– Den goda nyheten är att om CCS kan växa lika snabbt som andra koldioxidsnåla tekniker har gjort, skulle tvågraders-målet vara inom räckhåll, men det blir med en hårsmån. Den dåliga nyheten är att 1,5-gradersmålet sannolikt fortfarande skulle vara utom räckhåll, säger Jessica Jewell.
Författarna menar att studien understryker behovet av ett starkt politiskt stöd för CCS så att projekten kan bli ekonomiskt lönsamma. Den pekar också på det nödvändiga i att snabbare än idag bygga ut andra tekniker, som sol- och vindkraft, för att nå klimatmålen.
Vetenskaplig artikel:
Feasible deployment of carbon capture and storage and the requirements of climate targets, Nature Climate Change.
Klimatavtalet från Paris
Parisavtalet är ett internationellt klimatavtal som beslutades om i december 2015, i samband med FN:s klimatkonferens i Paris.
Avtalet består av bestämmelser som bland annat rör minskade utsläpp av växthusgaser, klimatanpassning och omfördelning av ekonomiska medel för att hjälpa dem som har drabbas av klimatförändringarna.
I avtalet åtar sig varje land att bidra till att den globala uppvärmningen ska hålla sig med god marginal under två grader (till år 2100 jämfört med förindustriella nivåer) samt en intention om att göra ytterligare ansträngningar för att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader.
Källa: Chalmers
