Med hjälp av vissa biomarkörer kan det bli möjligt att förutse om en person riskerar att drabbas av en demenssjukdom inom tio år – men också identifiera vilka som förblir kognitivt friska. Det visar en stor studie vid Karolinska institutet.
Tidigare forskning har pekat på att biomarkörer i blodet skulle kunna vara till hjälp vid tidig diagnostik av demens, men de flesta studier har handlat om personer som redan sökt vård för kognitiva besvär, till exempel minnesproblem.
Forskare vid Karolinska institutet har nu undersökt om tre specifika biomarkörer kan förutsäga demens, däribland alzheimer, hos kognitivt friska äldre upp till tio år innan en faktisk diagnos ställs. Bland de undersökta biomarkörerna fanns p-tau217, neurofilament light (NfL) och glial fibrillary acidic protein (GFAP).
Risken kan förutses
För att kunna avgöra hur väl dessa biomarkörer kan förutsäga demens i den allmänna befolkningen har forskarna analyserat blodprover från drygt 2 100 personer som var över 60 år. Deltagarna följdes över tid för att se om de drabbades av demens.
Vid en uppföljning tio år senare hade 17 procent av av deltagarna utvecklat demens. Träffsäkerheten för biomarkörerna som användes i studien visade sig vara upp till 83 procent.
– Det är lovande resultat, särskilt med tanke på det stora tidsintervallet mellan testning och diagnos. Det visar att det är möjligt att på ett tillförlitligt sätt identifiera individer som kommer att utveckla demens och de som kommer att förbli friska, säger Giulia Grande, forskare vid Karolinska institutet.
Kan minska oro
– Våra resultat tyder också på att om en individ har låga nivåer av dessa biomarkörer, är risken att utveckla demens under det kommande decenniet minimal. Det skulle alltså kunna ge lugnande besked till personer som oroar sig för sin kognitiva hälsa, eftersom det utesluter demens, säger Davide Vetrano, docent vid Karolinska institutet.
Studien visar samtidigt att förhöjda nivåer av biomarkörerna i sig inte räcker för att förutsäga vilka som verkligen kommer att utveckla demens de närmaste tio åren.
– Biomarkörerna är lovande, men i nuläget inte lämpliga att använda som självständiga screeningtester för att identifiera demensrisken hos kognitivt friska, säger Davide Vetrano.
Mer forskning behövs
Forskarna noterade att en kombination av de tre mest relevanta biomarkörerna – p-tau217 med NfL eller GFAP – skulle kunna förbättra träffsäkerheten, men mer forskning behövs.
– Vi går nu vidare med att undersöka om kombinationen av de tre biomarkörerna tillsammans med annan klinisk, biologisk eller funktionell information kan förbättra möjligheten att använda dem som screeningverktyg i befolkningen, säger Giulia Grande.
Studien leddes av forskare vid Aging Research Center vid Karolinska institutet i samarbete med Scilifelab och Kungliga tekniska högskolan.
Vetenskaplig studie:
Blood-based biomarkers of Alzheimer’s disease and incident dementia in the community, Nature Medicine.
