Forskare har gjort den hittills mest omfattande geoarkeologiska kartläggningen av tempelstaden Karnak i Egypten. Resultaten visar hur templet, som är en del av Unescos världsarv, en gång uppstod och forskarna tror att valet av plats kan kopplas till en fornegyptisk skapelsemyt.
Karnaktemplet ligger 500 meter öster om Nilens nuvarande utlopp vid Luxor, nära det forntida Egyptens religiösa huvudstad Thebe, men så har det inte alltid sett ut. För att undersöka hur marken har använts genom historien tog ett internationellt forskarlag, under ledning av Uppsala universitet, ut och analyserade 61 sedimentkärnor (jordlager) från området i närheten av tempelområdet.
Forskarna studerade också tiotusentals keramikfragment för att kunna datera sina fynd. Med hjälp av det har de lyckats tolka hur landskapet och vattenlandskapet omkring platsen har förändrats under historien.
– Vår forskning ger den hittills tydligaste bilden av landskapet kring templet i Karnak, som de egyptierna byggde sitt tempel på för omkring 4 000 år sedan, säger Angus Graham, universitetslektor och forskare vid Institutionen för arkeologi, antik historia och kulturvård på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Området översvämmades ofta av Nilen
Forskningens resultat visar på möjliga kopplingar till den fornegyptiska mytologin och ger bättre inblick i samspelet mellan templets flodlandskap och de människor som grundade, bebodde och utvecklade komplexet under den 3 000 år långa historien.
Man kom fram till att platsen, under tiden före cirka 2 520 år före Kristus (f.Kr.), regelbundet översvämmades av Nilen och därför borde ha varit olämplig för fast bosättning. De tidigaste bosättningarna vid Karnak kom förmodligen därför under Gamla riket (cirka 2 591–2 152 f.Kr.), vilket bekräftas av den äldsta funna keramiken på plats (cirka 2 305-1 980 f.Kr.).
Under de århundraden och årtusenden som följde delades Nilen upp i flera flöden och på det sättet skapades en helt ny ö. Den utgjorde en grund för bosättning, Karnaktempets tidigaste byggnader och själva grunden till tempelkomplexets utbyggnad.
Östra kanalen var kanske större än västra
Forskarna överraskades av att de kunde bevisa att den östra kanalen var mer väldefinierad och kanske också större än den västra kanalen, som arkeologer tidigare hade fokuserat på. Det har fram tills nu varit ett antagande som saknat belägg.
– Vi blev också överraskade av hur länge den östra flodkanalen fanns kvar. Den fortsatte att existera, om än som en mycket liten kanal, ända fram till romarnas ankomst under första århundradet f.Kr. Vi har dessutom hittat spår som visar hur de forntida egyptierna formade landskapet. De verkar ha varit otåliga att utvidga tempelområdet och fyllde därför igen en mindre flodkanal med ökensand – en kanal som redan höll på att slamma igen, säger Angus Graham.
Landskapet speglar skapelsemyt
Den nya kunskapen om templets landskap uppvisar slående likheter med en fornegyptisk skapelsemyt. Det gör att forskarna tror att beslutet om att bygga templet här kan ha haft kopplingar till dess invånares religiösa uppfattning.
I fornegyptiska texter från Gamla riket sägs det att skapelseguden visade sig som en höjd som reste sig från ”sjön”. Ön där Karnak grundades är den enda kända platsen i området som består av högre land omgivet av vatten.
– Det är frestande att föreslå att eliten i Thebe valde platsen för Karnak som boning för en ny form av skapelseguden Ra-Amun, just eftersom den stämde överens med den kosmogoniska scenen där en höjd reser sig ur det omgivande vattnet. Senare texter från Mellersta riket (cirka 1980–1760 f.Kr.) utvecklar denna idé, med ett ”urberg” som steg upp från ”kaosets vatten”. Den avtagande årliga översvämningen på den tiden återspeglade scenen, eftersom höjden som Karnak var byggt på såg ut att ”stiga” och växa fram ur det sjunkande flodvattnet, säger Ben Pennington, gästforskare i geoarkeologi vid University of Southampton i Storbritannien.
Vetenskaplig artikel:
Conceptual origins and geomorphic evolution of the temple of Amun-Ra at Karnak (Luxor, Egypt), Antiquity.
