Under vattenytan simmar olika havsreptiler omkring.
En grupp småväxta fisködlor av arten Grippia longirostris jagar bläckfiskliknande ammonoider (uppe till vänster), medan den marina amfibien Aphaneramma fångar en benfisk av arten Bobastrania i förgrunden. Illustration: Robert Back
Artikel från forskning.se

Texten baseras på ett pressmeddelande. Läs mer om vårt innehåll.

Ett skandinaviskt forskarlag har hittat över 30 000 marina fossil som visar hur snabbt havsekosystemen återhämtade sig efter jordens hittills största massutdöende.
– Bara tre miljoner år efter katastrofen fanns nya marina komplexa näringskedjor, säger paleontologen Benjamin Kear.

I slutet av tidsperioden perm, för cirka 252 miljoner år sedan, drabbades jorden av den största biologiska krisen som hittills inträffat. Global uppvärmning, massiva vulkanutbrott och syrefattiga, försurade hav utplånade över 90 procent av alla marina arter och runt 70 procent av livet på land.

Hur snabbt marina ekosystem återhämtade sig har varit omstritt. Den rådande teorin har pekat på en långsam process på ungefär åtta miljoner år där amfibier och senare reptiler flyttade ut i havet.

Snabb återhämtning efter massutdöendet

Nya fynd på Spetsbergen utmanar nu den bilden. Forskare har hittat mer än 30 000 tänder, ben och andra fossil från marina reptiler, amfibier, benfiskar och hajar. Fossilen kommer från en kort geologisk period och är omkring 249 miljoner år gamla. Fynden visar den tidigaste expansionen av landlevande ryggradsdjur till havsekosystem.

Marina ekosystem återhämtade sig alltså mycket snabbt efter krisen, enligt forskarna bakom studien.

– Redan efter tre miljoner år ser vi alltså komplexa marina näringskedjor, med flera rovdjur på toppen och en mångfald av arter, säger paleontologen Benjamin Kear vid Naturhistoriska riksmuseet i ett pressmeddelande.

– Vår studie innebär också att teorin om en successiv evolution behöver omvärderas eftersom vi ser en sådan mångfald och artrikedom, trots att alla fossil kan dateras till samma period. Det visar på en extremt snabb och samtidig diversifiering, fortsätter han.

Forskare
Skandinaviska paleontologer vid utgrävningsplatsen på Spetsbergen, den största ön i Svalbard. De sedimentära bergarterna på Spetsbergen bildades ur forntida havsbottnar i utkanten av superoceanen Panthalassa. Där bevarades spåren av de första landlevande djurens anpassning till ett liv i öppet hav – ett avgörande steg i evolutionen. Bild: Universitetet i Oslo

Spetsbergen – ett av världens rikaste fossilfält

Spetsbergen på Svalbard är känt för sina marina fossil från början av dinosauriernas tidsålder. Här ligger fossilfynden så tätt att de bildar ett tydligt benlager som vittrar fram längs bergssidan. Lagret bildades under en mycket kort geologisk period och ger därför en bild av hur haven såg ut bara några miljoner år efter massutdöendet.

En global jämförelse av fossil visar att benlagret hör till de mest artrika marina ryggradsdjursfynden som hittats från dinosauriernas gryning.

– Vi gjorde faktiskt vår första upptäckt redan 2015, men det har tagit tio år av mödosamt arbete att gräva ut, sortera, identifiera och analysera. Det är väldigt roligt att äntligen kunna dela med sig av våra resultat, säger Benjamin Kear.

Vetenskaplig artikel:

Earliest oceanic tetrapod ecosystem reveals rapid complexification of Triassic marine communities, Science.

 

 

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera