Redan i förskolan går det att urskilja barn som riskerar att få psykisk ohälsa och hamna i kriminalitet. Slagsmål och utbrott är de vanligaste varningstecknen. För att hjälpa barnen behövs tidigt stöd från samhället samt lugn och värme från vuxna, säger Björn Hofvander, forskare vid Lunds universitet.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi.
Redan under det första halvåret finns barn som är ovanligt svåra att trösta, även om de inte är kolikbarn. Barnen kan inte kontrollera sina starka känslor och lugna sig tillräckligt för att kunna äta och somna.
– Barnen har svårt att delta i samspelet med föräldrarna. Detta kan påverka relationen till främst mamman negativt, säger Björn Hofvander, psykolog inom rättspsykiatrin i Skåne och forskare vid Lunds universitet.
Björn Hofvander forskar om hur tidig aggressivitet kan kopplas till psykisk ohälsa och kriminalitet senare i livet. Målet är att hitta effektiva metoder för att förebygga att utåtagerande barn drabbas av psykisk ohälsa och till slut hamnar i rättspsykiatrin, dömda för våldsbrott.
En signal om behov av stöd
Runt fem procent av de minsta barnen visar ett mycket mer aggressivt beteende än övriga. Trots är en del av den normala utvecklingen. Skillnaden är att en liten del av barnen får raserianfall mer frekvent och att utbrotten är mer intensiva och utdragna.
– När ett barn är utagerande under en längre period, både hemma och på förskolan, så är det stark signal att hjälp från bup och ofta även socialtjänsten behöver sättas in.
Barn förväntar sig bannor
Utan åtgärder finns risken att det blir ett konstant utagerande som eskalerar ju äldre barnet blir. Ofta lär sig barnen under barndomen att ha negativa förväntningar på hur de vuxna kommer bemöta dem. Det blir en ond spiral av utagerande och reprimander.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi. Det fungerar varken hemma eller på skolorna, säger Björn Hofvander.
Varmt bemötande behövs
Men om stöd sätts in tidigt finns goda chanser att hjälpa barnet, och även för de flesta extra aggressiva barnen kommer det gå bra i livet. Att föräldrarna går en av de föräldrautbildningar som kommunen erbjuder kan ge goda resultat.
– Men de som har störst problem och behöver det mest kommer sällan på föräldrakurserna. Det behövs mer uppsökande aktiviteter och individuella lösningar för att nå dem.
På föräldrakurserna lär man sig bland annat att hantera utbrott och konflikter på ett icke-konfrontativt sätt och att fokusera på det som är bra.
– Det behövs ett varmt bemötande, där positiva sociala beteenden förstärks. En tillitsfull relation till föräldrar och andra vuxna är grunden för att kunna komma till rätta med aggressiva beteenden.
Många kända risker
Det är vanligt att föräldrar till utagerande barn har egna psykiatriska diagnoser, som adhd eller depression. En annan riskfaktor är bristande stöd från familj och vänner, samtidigt som föräldrarna kan vara unga, fattiga, arbetslösa och kriminellt belastade.
– Vi har bra på fötterna när det gäller riskfaktorer. De här extra sårbara barnen föds in i familjer med utmaningar och därför borde stöd sättas in tidigare. I mödravården och sedan på BVC behöver fokus öka på den psykologiska hälsan hos både vårdnadshavare och barn.
Under mellanstadiet ingår det i den naturliga frigörelseprocessen att barnen vänder blicken utåt mot jämnåriga och äldre. Finns många negativa förebilder nära följer man dem. De kan vara äldre syskon eller andra ungdomar som lurar in de yngre i beroendeställning och kriminalitet genom att erbjuda dem att få vara med de coola, eller bara att få en pizza eller en 50-lapp.
– Idag har vi en bostadssegregation som inte fanns för 25 år sedan. Det är en riskfaktor att växa upp i ett område där man erbjuds en kriminell karriär.
Vården behöver bli bättre
Utagerande beteende och psykisk ohälsa, som depression, går ofta hand i hand och kan leda till kriminalitet i vuxen ålder, särskilt hos pojkar. För att hjälpa barnen behövs samordnade insatser från föräldrar, vården, bup, socialtjänsten och skolan, säger Björn Hofvander.
– Bup har idag ett alldeles för smalt utbud, som behöver breddas för att passa de här familjerna som inte orkar stånga sig fram till hjälp. Jag brukar säga att det behövs en fyrhjulsdriven sjukvård för att nå fram med hjälp till de här barnen och deras familjer.
Tidigt stöd en god affär
Det finns evidens för att varje krona som investeras tidigt i förebyggande arbete ger mer än motsvarande investering i behandling när det har gått snett.
– Vi kan göra mycket för de här barnens välmående om vi sätter in insatser tidigt och på så sätt bespara samhället stora kostnader, säger Björn Hofvander.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från Vetenskap & Hälsa. Text: Jenny Loftrup.
