Små djur minskar i våtmarker, medan gäss och svanar blir fler. En avhandling har undersökt hur detta påverkar den biologiska mångfalden – och visar att de större fåglarna i vissa fall kan ha positiv effekt på ekosystemen.
Bakgrunden till forskningen är att många sötvattensvåtmarker i Norden har fått försämrad ekologisk status. Flera populationer av exempelvis änder och små vattenlevande djur har minskat. Samtidigt ökar stora växtätande fåglar – som grågås och sångsvan – kraftigt i flera områden.
Vad betyder den här utvecklingen för den biologiska mångfalden? Det är en av de frågor som Elsie Kjeller har undersökt i en doktorsavhandling i ekologi.
– Vi gick in i projektet med hypotesen att fler gäss och svanar skulle innebära färre andra våtmarksarter. Men vi såg snarare motsatsen, säger Elsie Kjeller, forskare vid Högskolan Kristianstad.
Stora fåglar kan ha positiv effekt
Hon har genomfört omfattande fältstudier och experiment i ett stort antal våtmarker i södra Sverige och Finland.
– Vi har räknat vattenfåglar, tagit vattenprover, undersökt näringshalter och kartlagt vegetation. I de experimentella studierna satte vi även upp hägnader för att se vad som händer när fåglarna inte får beta och jämfört det med områden där de gör det.
Resultaten visar att kopplingen mellan gäss, svanar och andra arter i våtmarker inte är så entydig som man tidigare antagit.
– Vi såg i flera fall positiva samband mellan förekomst av gäss och svanar och både växtlighet och biologisk mångfald. Däremot kan vi inte säga att det enbart är på grund av dem. Det handlar sannolikt om en kombination av faktorer. Det kan också vara så att dessa fåglar dras till redan artrika och näringsrika miljöer snarare än att de själva skapar dem, säger Elsie Kjeller.
Betning bra till viss gräns
Det finns också tecken på att betning i vissa fall kan ha gynnsamma effekter. Genom att hålla vegetationen öppen bidrar gäss och svanar till variation i strukturen, vilket i sin tur gynnar fler arter. Men effekterna är inte entydigt positiva.
– Vi ser att det verkar finnas en tröskel. Vi ser att effekterna av betning tycks variera beroende på vattenkvaliteten. Till exempel att betning samvarierar med förändringar i vattenfärg, vilket kan tyda på synergier.
Forskningen har väckt intresse, bland annat hos kommuner och biosfärområden som arbetar med förvaltning av våtmarker.
– Det finns fortfarande frågetecken. En av de frågor vi vill fortsätta att studera är när beteseffekter är gynnsamma och när de börjar bli negativa, och var den gränsen går, säger Elsie Kjeller.
Avhandling:
Trophic dynamics in temperate freshwater ecosystems: The influence of large herbivorous waterfowl, Linnéuniversitetet.
